Kurning på fredag

[annawahlgren]

Hur är det nu Jag har varit borta ett tag. Och jag vet att varje dag är "tung" - betydelsefull

Det är inte meningen att han ska verka/vara jättetrött inför någon lur överhuvudtaget. (Risk för övertrötthet.) Så om du ska ändra på schemat tycker jag du ska fundera på att tidigarelägga morgonluren till att börja med. Det är inte alls ovanigt att små älsklingarr som sovit tolv timmar natt inte orkar vara vakna mer än en timme sedan, före första luren Obegripligt nog, kan man tycka.

Så lägg kanske en halvtimme tidigare där och likaså på nästa lur, och kapa sedan e.m.-luren från 45 min till 20 min, tycker jag. Se det som att han åtminstone ska vila då. Jag tror han kommer att somna som en gris... Men det tar kanske ett par varv/dagar (gå exakt efter klockan) innan denna nya sköna pollett trillar ner.

Det viktigaste är inte att han sover varje minut han "ska" utan att han har förutsättningarna. Ge honom dem och låt honom hantera dem efter gottfinnande! Och gör annat. Lär dig låta honom vara i fred, högaktningsfullt

Tänk noga efter innan, om och när du ändrar nu, och genomför verkligen. Vänta aldrig på att han ska "verka trött". Följ klockan, och när du ändrar ska du helst inte ens laborera med marginalkvartar. Utvärdera inte förrän efter fem-sju dagars absolut konsekvens

[Ciao]

Hej Anna och tack för ditt svar

Nu sover gossen hela nätter (19.00 - 06.30), men bara sedan en vecka tillbaka (skam den som ger sig) . Vi har sagt att vi behåller schemat i en vecka till för att vara helt säkra på att det är dags att ändra. Eftersom han bara har sovit hela nätter i en veckas tid så kanske han känner sig mer utsövd än tidigare och därför inte tror att han behöver sina 45 minuter på eftermiddagen. Vi får se hur de närmaste dagarna blir.
Lillprinsen har för övrigt fått två små tänder och precis börjat krypa lite. Han är en solstråle som dregglar mycket och pratar oavbrutet. Hans senaste arbetsuppgift är att stänga dörren till micron efter uppvärmningen av hans mat och det görs med stolthet och en stor smäll (tjong säger det). 8 månaders ångesten är överkomlig och håller på att mattas av. Han flörtar hej vilt med alla människor som ler mot honom och blir lite småblyg om de kommer lite för nära. Han älskar att klättra på mamma och pappa och borrar gärna skrattandes in sitt lilla ansikte i vår famn. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hur Mio förgyller vår tillvaro varje dag, men jag får återkomma lite senare med information om hur det går.

Jag vill också passa på att tacka dig Anna för uppfinningen av SHN-kuren (den är magisk ) och för allt stöd du har gett oss under dessa månader.

Kramar till dig Anna från en tacksam och utsövd familj.

[annawahlgren]

Underbar rapport! Pris och beröm! Vilken lycka för lille gossen och er alla!

Tycker du gör klokt i att behålla schemat lite till och låta allting sätta sig. Han tror säkert att han är utsövd, och han är på god väg... Men inte riktigt framme än

Var nu rädda om detta ljuvligen uppnådda resultat - ifrågasätt aldrig den goda sömnen och aldrig tiderna. Så gör inte han det heller

Tänk om du ville skriva din egen lilla SHN-berättelse i tråden "Livet efter kuren - en uppmuntran"

Vi behöver samla på oss lite statistik, vet du

Framför allt är det ju förstås till allmän uppbyggelse. Det är så många sm tvivlar och tvekar. "Jojo, det låter väl bra, men MIN lilla Kalle... VÅR lilla Stina... nej, det skulle aldrig gå."

Pussa på lilla älsklingen från mig! På näsan. Tack för dina varma ord