Resa i 10 timmar med bil 5 månaders!

[klockan]

Oj, det svajjar och svajjar . Det gör det här hos mig oxå, skillnaden bara att vi har en 2-åring med allt vad det innebär av lite förtrots medmera och en hel del frågor och ff a utåtagerande, inte minst om nätterna.

Jag är helt med på vad du menar avs känslan att känna sig misslyckad och "utbränd" och man försöker och försöker och sliter sitt hår och ungen bara reagerar och reagera på en. Men inte på pappan/den andra föräldern. Jorå så att

8-månadersångesten är ju en svinjobbig tid, du gör helt rätt i som läser på om den, kunskap är bästa sättet att få förståelse för denna jobba fas som din lilla går igenom just nu. Jag är säker på att du gör ett strålande jobb, men jag skulle vilja be dig att slappna av oxå och inse att ibland kan man inte göra mer än sitt bästa Har man gett ungen alla förutsättningar som finns för sömnen och han/hon fortfarande inte tar dessa, ja då är det så. Det bästa man kan göra då är att helt enkelt bara fortsätta att styra skutan och visa att färden fortsätter trots att det svajjar just nu. Fler liknande perioder kommer, jag lovar

Sluta räkna minuter nu, var nöjd över den sömn hon får trots allt. Lägg henne en kvart tidigare om det behövs el låt henne sova en kvart längre de ggr hon faktiskt sover. Om nån månad är ni igenom detta tänker jag. Att börja ruska om i tillvaron gnm att byta schema nu innebär ju att du bekräftar hennes farhågor avseende att det är jättefarligt och hemskt och otäckt...

Se till att vara mkt nära om dagarna, både social delaktighet men även att du finns nära till hands; spendera mkt tid med henne på golvet, läs en tidning, drick kaffe nära henne så hon känner att du ÄR där. Ni kanske ska hålla er hemma lite extra mkt nu oxå, inte så mkt intryck el nya mnsk, fokusera på att bounda i er lilla bubbla utan att för den skull förmedla ångest tillbaka Det ska bara vara lugnt och tryggt och kontinuerligt just nu tänker jag. Det går över som sagt...

Så slappna av , förmedla lugn och säkerhet så gott det går (det är OK att inte orka oxå, men försök att inte visa henne det iaf barnen läser oss som en öppen bok och känenr av /hör om vi är stressade el oroliga). Sen har man sina bättre och sämre dagar oxå, så är det bara, och det är fullt tillåtet...

Inne på Barnafostran el Späda och små (osäker på vilket forum som är mest passande?)kan du säkert få ännu mer pepp och tips på hur ni tar er igenom detta

Stor kram!

[Tierra]

Tack klockan för dina kloka ord. Ja, det är jobbigt. Det är så jobbigt att jag ställde mig och storgrät igår rätt upp och ner och visste inte hur jag skulle orka med detta skrik längre. Du har så många rätt och jag FÖRSÖKER tänka att jag inte ska räkna minuter men när hon vaknar efter 30 minuter på långsovningen så bara brister någonting inom mig. Å så håller det på och det är som om det bara blir värre. Men jag fortsätter. Jag ger inte upp. Vi ska igenom den här fasen också.

Du har rätt med att en schemaändring bara blir förvirrande för henne. Nu är det helg och pappa är hemma....och mamma kan slappna av....

Tack för dina ord. De värmer och ger gnistan tillbaka.

Hälsningar

T

[mumintrollet]

En varm kram från mig med!
Vet du ibland kan man bara inte rätta till det hur man än försöker - och ibland blir det bara värre av att försöka så mycket Njut av helgen och av din familj - unna dig något du tycker om efter allt slit och kämpande, det är du värd!

[Tierra]

Tack mumintrollet! Det betyder SÅÅÅ mycket!

Hälsningar

T

[Tierra]

Måste bara skriva av mig....kanske är det inte rätt forum utan "späda barn och små" passar bättre?

Igår satt jag och läste igenom trådarna på 8:a månaders ångesten och jag känner igen mig på så många olika sätt. De senaste tre veckorna har bara eskalerat. I helgen skulle sambon ta över men det har bara blivit katastrofläggningar dagtid. Hon skriker sig blå och dessutom har hon börjat att resa sig upp nu så hon hänger i barnsängskanten och stortjuter. 30 minuter är ungefär vad hon sover som längst. I bästa fall 45 minuter.

Jag känner att jag ganska fort spelar ut de kort jag har och när detta är gjort så har jag ingenting annat att ta till. En kompis till mig sa "men om du lägger dig bredvid henne tills hon somnar då"....(hon har ett barn i samma ålder som det "fungerar" på). Jag svarar "Nej jag försöker att lära henne att somna själv så om jag lägger mig där blir det bara värre....."
Men det här skriiiiiket som "hennes barn" "aldrig" gör....suck!

Som det har blivit nu har sista luren i vagnen (halvsittande) varit den enda luren hon sover fullt ut och dessutom somnar hon med en jäspning....Långluren mitt på dagen sover hon i bästa fall 45 minuter efter 30 minuters skrik oftast. Då lägger jag henne inne, med öppna fönster, i resesängen.

Jag tog en promenad i vagnen idag på långluren med förhoppningen att hon skulle sova lite längre. Insomningen tog 2 sek men hon vaknade igen efter 45 minuter.

Så här sitter jag FAST i ett schema som har havererat och jag känner själv att det är inte så mycket annat att göra än att använda de verktyg jag har. Självklart är det skönt att hon somnar i vagnen utan skrik men jag kan ju inte fastna där heller.....även om hunden är superglad....

Det är svårt för jag vet att jag gör en massa fel fastän jag vill göra rätt. Tyvärr biter inte ramsan och när hon väl vaknar så har hon aldrig (den senaste månaden) somnat om. Jag köper hela filosofin och jag gör mitt bästa för att följa den så gott jag kan. Jag har tagit råden om solfjädern men den har hon aldrig somnat om till. Hon reser sig upp bara och så sitter vi där och tittar på varandra. (Svårt att titta bort när man hänger över en resesäng). Tack och lov sover hon på nätterna....och där räcker det med en ramsa (om hon vaknar) så somnar hon om.

Jag följer era råd och jag är tacksam för era svar.

Alla svaren hittar jag ju här på forumet men det känns som om jag har tusen frågor....fastän den som frågar mest är väl Lillsessan.

Jag var bara tvungen att bubbla av mig till några som förstår och har varit där. Jag kan liksom inte vända mig någon annan stans. Mina vänner "freebase:ar" på dagarna med barn som somnar i famn, i vagn bara mamma är där. Men å andra sidan har de jobbiga nätter så jag vill absolut inte byta! Lovar!

Tack för att ni finns!


T

[klockan]

Jag tänker såhär - du kurar ju inte längre, ni är ju igenom den processen ...nu gäller mer att lyssna på lillan och på dig själv - med det ni kan , hur kan ni ta er igenom detta?

Under kuren måste man ju vara stenstrikt, men när grunderna väl sitter så tänker jag att SHN blir en slags ram som man har att förhålla sig till när det gäller livet i övrigt. Jag tänker en hel del SHN-baserat (och BB-baserat) när det gäller mina barn (2,4 och 6) sen så freebasar jag oxå en hel del 8) , men jag har som sagt en grund som jag utgår ifrån och som jag inte gärna helt frångår eftersom (och som du oxå skriver) jag känner till vinsterna med den

En klok person här på forumet som jag känner hade nyligt en liten utvecklingskris med sitt barn och lät då, klokt, barnet få vara i denna och stöttade så gott hon kunde på sidan om, ngr få undantag kunde göras med tanke på det som försigicks...

Slitsamt, ja, men inga kortsiktiga lösningar utan bara välja sina strider men för den skull visa vad som gäller. Sen när den värsta stormen lagt sig kunde de ta sig upp på banan igen m h a verktygen. Under tiden var det ganska lönlöst eftersom det var så mkt som stormade , men mamman framhärdade trots det Med skillnaden att den där ångesten och stressen som man annars kan känna var utbytt mot ngn slags förtröstan och en vetskap om att man navigerar mot ngt. Är du med?

Jag tänker såhär - är det sova i rullande vagn på dagtid som hon behöver just nu, gå med på det då. Är väl inget fel i att ta ngr promenader om dagen? När krisen är över så kommer förutsättningarna att vara andra och ni kommer kunna gå tillbaka till det ursprungliga. Tids nog kommer det att lugna sig för lillan och då får även du nytt mod och nya krafter att slå in på den vägen ni tidigare vandrade. Lyssna på dig själv - gör det som funkar JUST NU, ramarna har du ju i övrigt (dvs frångå inte schemat, mörkläggning, ramsa vid ev uppvak på natten etc etc) och du kommer som sagt att kunna tighta till det hela om ett tag.

Kram!

[Tierra]

Tack för ditt svar klockan! Du har så rätt och du skriver så många kloka saker. Det var precis så jag tänkte idag att "nej, nu tar vi vagnturen så att både jag och Lillan inte behöver kämpa så hårt". Rädslan är väl att bli kvar i det träsket. Men jag lade henne faktiskt inne på eftermiddagen idag eftersom jag inte är riktigt kry och helt enkelt inte hade fysisk ork att gå ut. Själva läggningen går bra, solfjädern men det är ramsan som triggar igång avgrundsskriket. Jag pluggade in öronproppar (fast jag hörde henne) och körde igång med mina sysslor. Det tog inte mer än 5 minuter så sov hon.

Du har rätt. Jag har verktygen och allt finns där bara det att skeppet stormar just nu. Jag försöker hålla kursen mot nästa mål. Åååå vad jag längtar tills vi är tillbaka till "jäsp och suck och zzzzzzzz" på dagtid också!!!

Tack igen!

Hälsningar

T

[klockan]

:thumbsup: