Jag är nog ingen kvalificerad "svarare", men jag är typ i samma situation som du och vill bara säga att jag vet PRECIS hur du känner!!
Min kille är 5,5 mån och sover som en prins på nätterna (sen en vecka typ) men dagarna går oftast mer eller mindre åt pipan..
Jag har också provat allt, diskat, städat, lyssnat på Mozart, Bach, haft knäpptyst, nynnat för mig själv, etc. Men det kanske är det som är problemet? Jag har varit för desperat och okonsekvent?? Kanske ska jag hädan efter bara lägga honom i vagnen, gå å diska (det har funkat bäst) och sen får han väl finna sig i det, om inte på momangen så kanske om nån vecka eller två?
Bitringen som jag köpte till honom har JAG fått mycket användning av..hehe..man känner sig ju lite knäpp alltså, men jag har trott att jag håller på att bli galen ibland! Och så känns det ju hemskt att dom ska ligga där och skrika vareviga dag innan dom ska somna..ursch!
Mitt problem har nog också varit att jag trott att NU funkar det, nu kan jag gå på promenad/fika eller så och dagslurarna som kanske just höll på att sätta sig har återigen blivit rubbade. Som idag tex lunchade jag på mitt gamla jobb. Han somnade 10 min sent i vagnen, men vaknade såklart av miljöombytet och ville inte somna om efter 30 min, sen var han skittrött en timme senare och då fick han faktiskt sova 20 min i vagnen medan vi åkte buss, men det skulle jag INTE låtit honom göra..(jag tänkte ju att om han inte sover nu kommer han bli övertrött och då är det KÖRT sen) Men när han skulle sova sin e.m lur en timme senare var det rena hysterin..han har ALDRIG varit så arg och ledsen förut, dumma dumma mig..suck! Nä, så då grina han sig igenom sina 45 min med kanske 15min tystnad på slutet..DÅ tänkte jag kasta in handduken..
Jag antar att det bara är att försöka vara konsekvent, lugn och tålmodig..Det står ju att man får räkna med bortåt en månad innan alla punkter sitter..
Men jag tycker i alla fall att du verkar vara jätteduktig och all cred till oss som kämpar! Vi kommer få lön för mödan, det är jag övertygad om, jag menar, det finns ju ingen väg tillbaks, det är ju inte som om man överväger att ta upp och amma direkt..så framåt framåt är parollen
Stor kram och en spark i röven, hehe
Malin