Med Barnaboken brevid kudden: Ett familjedrama i många akter

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
ElinN

Inlägg av ElinN »

ElinN skrev: Hon är ganska fokuserad och kommer oftast ihåg, men det ska väl tilläggas att hon mer som regel än undantag har blåmärken och fläskläpp... :oops: :shock: :wink:
Okej, nu känner jag att jag måste gå in och dementera detta som jag tydligen skrev -såg väldigt illa ut i skrift när jag såg det nu! :oops: Vill bara förtydliga: det har inte hänt några olyckor, men då och då är läppen eller något annat i vägen på väg ned från något "projekt" och då händer det att hon får sig ett blåmärke, men att skriva att hon har det "mer som regel än undantag" är en grov överdrift! :oops: :D :!: Maken min som är hemmapappa här i huset, sa bestämt "så där kan du ju inte skriva för så ÄR det ju inte!" :shock:

Nåja, jag tror min poäng gick fram -vi tillåter nog mer än andra men självklart finns där och är med och fångar vid behov.
chokladkaninen skrev: Tänk att lilla E är en klättrare! :shock: Eftersom hon är en sån sömntuta så har jag alltid föreställt mig henne som en liten stillsam semla, som Storasyster här. Men det var visst inte hela sanningen.... :wink:
Lilla E har, som du vet, alltid varit en tröttis, dvs behövt fler sömntimmar än rekommenderat, men hon har aldrig varit en tröttis när hon är vaken om man nu kan säga så (om hon bara fått sova sina långa pass)! :D Hon visade tidigt tydliga muskelbyggartendenser genom att vara väldigt rörlig och aktiv tidigt, sen semlade hon till sig litegrann under en period, för att sedan muskelbygga deluxe igen! Energiskt projektarbetar-arv från Mamma Muskelbyggare kombinerat med lite lugnare perioder av semmelsoftning ala Pappa Storsemla! :heart: :lol: Förut fick vi höra kommentarer som "hon måste vara världens snällaste barn", nu säger folk oftare "hon är ju väldigt intensiv"! :roll: :lol: Vi VET ju att hon är världens bästa Lilla E och det räcker för oss! :heart:

Vilken härlig tråd förresten :thumbsup: -här kommer jag spana in fler gånger. :heart:
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Inlägg av chokladkaninen »

ElinN: :heart:
Ewa: Tack för tipsen! :heart:
Vi jobbar vidare med klättrandet, men det känns tryggare nu för att vi liksom har en strategi. :D I möjligaste mån sätter jag mig helt enkelt bara brevid klättro-Bebbo och försöker hålla mig beredd. De gånger man har tid att vänta så klättrar han ju liksom bara tills han "är färdig", :roll: sedan går han och gör nåt annat.

Men jag har en annan Lillebrorsfråga:
Storasyster är, som jag har skrivit tidigare, en känslig semla. Medan Bebbo, för att använda ElinNs uttryck, är så väldigt intensiv. Han gråter snabbt, högt och argt, han skrattar så att hela lägenheter kvillrar, han tjoar och tjimmar och är hela tiden lite "i kvadrat". Nån som har erfarenhet av ett barn med

TEMPERAMENT :?:

Jag tänker bara på vanligt samarbete - skulle man få för sig att avbryta hans projekt för att man t ex ska gå ut, eller in, blir han rent folkilsken. :shock: I ungefär 20 s, sedan låter han sig snällt distraheras .... och blir glad som en sol igen! :mrgreen: Och om han t ex har blött ned sig rejält, och man försöker ta av honom tröjan och därför tar såpbubblorna ur handen på honom för att flytta över till andra handen medan man lossar den första från tröjan (en rörelse som jag knappt ens märker att jag gör och som Storasyster köper utan vidare) - hos Bebbo kan det förorsaka så arga svordomar att öronen svider. :^o

Hans beteende redan nu liknar Storasysters under förtrotsen: kommunikationsproblem, upptäckten av egen vilja och en sanslös tilltro till den egna kompetensen. :lol: Finns det nåt diplomatiskt sätt att handskas med hans humör?
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
Ewa
Inlägg: 4900
Blev medlem: tis 04 apr 2006, 14:45

Inlägg av Ewa »

Haha - temperament vet jag allt om :lol: Min lilla har aldrig någon behövt undra över om och när någonting felas henne. Innan orden kom - och en stund därefter - hade vi en prataffisch som underlättade i diverse tillstånd av frustration ](*,) , skär ilska :evil: eller bara allmän ledsenhet :( Det hjälpte STORT. Inte för att vi inte begrep att någonting stod på tok, och oftast just exakt VAD dessutom. Men HON fick medel (annat än de tämligen välutvecklade röstresurserna) att uttrycka sig med också. Och det var välkommet. För alla parter :wink:

http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=11850
Från sidan 2, Heges svar, och framåt

Kram :heart:
Mamma till Stora guldklimpen född april -04 :heart: & Lilltufsan född feb -06 :heart:
ElinN

Inlägg av ElinN »

chokladkaninen skrev: Han gråter snabbt, högt och argt, han skrattar så att hela lägenheter kvillrar, han tjoar och tjimmar och är hela tiden lite "i kvadrat". Nån som har erfarenhet av ett barn med

TEMPERAMENT :?:

Jag tänker bara på vanligt samarbete - skulle man få för sig att avbryta hans projekt för att man t ex ska gå ut, eller in, blir han rent folkilsken. :shock: I ungefär 20 s, sedan låter han sig snällt distraheras .... och blir glad som en sol igen! :mrgreen:
Haha! Låter precis som Lilla E! :lol: Men hon är inte lika lättdistraherad!

Jag tror att mycket hänger på språket. Nu börjar Lilla E verkligen att forma nya ord, pröva och försöka hela tiden. Det är så spännande. Lilla E har mycket mer "egna" ord än Stora E hade. Stora E var tidig med att tala och uttalade nästan alla ord precis rätt. Inget eget språk eller bebisuttal helt enkelt. Med lillasyster får vi tolka mer. Hon pratar intensivt i långa högljudda haranger och vi fattar noll :roll: :D men försöker tolka och reda ut efter bästa förmåga. Hon är ganska bra på att visa vad hon vill (peka, hämta saker, kräva att bli upplyft så hon kan visa vad hon VILL HA NU!) så vi brukar reda ut det.

Ska spana in din länk Ewa! :thumbsup:
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Inlägg av chokladkaninen »

Tack för länken, Ewa! Den var jättebra, och jag tror att Bebbo verkligen skulle uppskatta att kunna göra sig förstådd på eget initiativ, liksom. :D Jag skulle hemskt gärna göra en sån där plansch åt honom, men tyvärr är jag så o-kreativ så det finns inte maken... :cry: Men jag har en fin vän som ska komma hit och hänga imorgon och har utlovat att ta med sig ett pyssel att göra med barnen (medan jag målar väggar :mrgreen:) och hon kanske kunde engageras i planschprojektet? :wink:

Eller finns det nånstans man kan köpa en....? O:)

Annars ville jag berätta om gulliga, gulliga Storasyster, som fortsätter att inte trotsa. :D Efter lunchen idag tyckte hon att vi höll på att jiddra för mycket istället för att lägga barnen, så då drog hon helt enkelt fram en mammutpall till sin spjälsäng och klättrade i! :shock: Hon har aldrig klättrat i (eller ur!) själv förr, men jag antar att det var på tiden. :lol: Men det är fortfarande läge att inte plocka bort en sida av sängen förrän trotsåldern är helt slut, väl? Eller är det mest att ha ett litet "bo" som är grejen? (För sängen är fortfarande samma, man ersätter bara en spjälsida med en låg planka så att hon inte ramlar ur.)
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Inlägg av chokladkaninen »

Bebbo har en ny grej nu (eller eg har han nya grejer precis varje dag; :wink: han är så sjukt rolig nu! :D): har går fram till telefonen, som står högt upp på en bokhylla, och istället för att försöka klättra upp för att få tag i den, eller dra i sladden som han gjorde innan, så pekar han på den och tjoar och tjattrar. "Jaha, vill du ha telefonen?" frågar jag, och tar ned den. Sedan sysselsätter han sig med att dra i den elastiska sladden och trycka på knapparna en lång stund. Eller håller luren mot örat och säger "Ha ha ha" i samtalston. :heart: Och har lärt sig vilken knapp man ska trycka på när den börjar pipa för att luren ligger av. O:)

Jag tar det som ett tecken på att vi har lyckats lite grann i vår strävan att inte hindra, 8) han vet att han får titta på saker och behöver inte kapa åt sig dem med våld eller i smyg.

Jag är mäkta nöjd! :D
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
maiyah
Inlägg: 225
Blev medlem: ons 26 mar 2008, 10:16
Ort: stockholm

Inlägg av maiyah »

Roligt att läsa denna tråd, dina barn ligger ju lite före mina märker man men det är inte så himla långt ändå och man känner ju igen sig i en hel del :-)

Ville nog mest bara skriva det ;) Så härlig läsning!
Kaspian 2007-11-03 Minikurad 14-16 mars 2008
Cera 2009-06-28 vecka 40+5 SM från början
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Inlägg av chokladkaninen »

Tack Maiyah! :heart:

SPJÄLSÄNGEN

Storasyster, som fyller 3 år alldeles strax, bor fortfarande i spjälsäng. Vilket hon trivs alldeles utmärkt med. Inte klättrar hon ur den heller. 8) Fast hon klättrade ju faktiskt i den en gång :shock: som jag skrev om ovan. Nu verkar hon dock ha bestämt sig för att det var för jobbigt, semla som hon är O:) för hon har aldrig gjort om det.

Men idag har hon, med viss hjälp av sin far, tagit bort en spjälsida på sängen så att hon ska kunna klättra i och ur själv. Skälet därtill är rätt enkelt.... hon väger bly, nämligen! :D Men hon var både tveksam och stolt. Och fast jag har i bakhuvudet att Anna rekommenderar att ha kvar spjälisen tills trotsåldern är förbi så tänker jag att vi ska se hur det går. Själva spjälsängen, dvs tryggheten i ett ombonat litet hörn är ju kvar, och det är nog dags att tilldela henne lite nytt eget ansvar. Hon har smugit igång andra ronden av trotsåldern också men den verkar - så här långt i alla fall - vara mindre ilsken frustration och mera tvivel: Du förstår inte mig! Du vill inte förstå mig! Du älskar nog inte mig - egentligen! :roll: (så jag tänker att nyttan av en "inhängnad" spjälsäng är mindre nu än under rond 1?) Vad tror ni?

Idag fick hon sin pappa att ringa till mig på jobbet, för att hon ville förklara något för mig som hon inte tyckte att han förstod och satte sig in i på ett tillfredsställande sätt... :mrgreen: Det visade sig handla om en leksak som sjunger sånger och där Bebbo tydligen tryckte på alla och fel knappar. :shock: Men så fort någon hade förstått vidden av detta problem och paktat lite om det blev himlen tydligen molnfri igen! :lol:
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
cissii
Inlägg: 1256
Blev medlem: lör 24 mar 2007, 22:10
Ort: göteborg

Inlägg av cissii »

Hej :D

Här brukar Celeste lite överslätande säga "mamma förstår inte riktigt", när jag verkligen FÖRSÖKER förstå vad hon menar, men inte kan.
Nej, jag gör nog inte riktigt det, brukar jag svara. :roll:

Jag blev helt kallsvettig när jag läste om fri in/utgång ur sängen. Jag håller spälsängen helig här, jag mot världen känns det som. "alla" säger att hon måste få en ny vanlig säng, men jag vägrar.
Ju mindre valmöjligheter desto enklare tänker jag. Lat som jag är.
Jag rubbar inte på en spjäla förrän trotsen är långt ur synhåll för egen del. Men kommer följa dig med spänningen nu, och det kommer säket gå hur bra somhelst.
Celeste 061208 :heart: -
Världens Bästa Barn
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

cissii skrev: Jag blev helt kallsvettig när jag läste om fri in/utgång ur sängen. Jag håller spälsängen helig här, jag mot världen känns det som. "alla" säger att hon måste få en ny vanlig säng, men jag vägrar.
Ju mindre valmöjligheter desto enklare tänker jag. Lat som jag är.
Jag rubbar inte på en spjäla förrän trotsen är långt ur synhåll för egen del. Men kommer följa dig med spänningen nu, och det kommer säket gå hur bra somhelst.
Jag brukar bara fråga "Varför då?" uppriktigt intresserat. Jag har ALDRIG hittills fått ett enda vettigt svar. Sällan ens ett försök till svar, faktiskt... :?
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Inlägg av chokladkaninen »

Hahaha! :lol:

Ja, det hade kanske varit klokare att insistera på att sängen skulle vara stängd ett tag till. 8) Jag sitter här och tvivlar lite i min ensamhet. :oops:

Vid lunchsömnen idag hade hon klivit ur sängen och kladdat med en salvtub som jag slarvigt hade lämnat i barnkammaren. :roll: Och nu när jag lade henne för kvällen sa hon: jag skulle vilja ha tillbaka spjälorna! :cry:

Så ja, allt med små barn tar ju som vi vet 3 dagar. Så vi försöker väl och ser hur det går - men om hon fortfarande säger att hon vill ha tillbaka dem (hittills säger jag strängt till mig själv att barn frågar i påståendets form och svarar att hon är stor nu och att det är bra för henne att kunna klättra i sängen själv :wink:) så kommer hon att få tillbaka dem.
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

Vi har en trappstegspall på utsidan sängen. Det fungerar galant, om spjälorna behövs tillbaka!
cissii
Inlägg: 1256
Blev medlem: lör 24 mar 2007, 22:10
Ort: göteborg

Inlägg av cissii »

Hej :D

Om hon frågar efter dom, kan man inte sätta dit dom när hon klättrat i då? Som en liten dörr typ.
Kanske väger valmöjligheten tungt som ansvar för henne.

Ja Sara, det enda svaret jag någonsin fått är hon är stor nog. Men varför hon är stor nog det vet ingen.
Celeste 061208 :heart: -
Världens Bästa Barn
cissii
Inlägg: 1256
Blev medlem: lör 24 mar 2007, 22:10
Ort: göteborg

Inlägg av cissii »

:lol:

Här jobbar vi hårt på att få tillbaka späjlorna i det kaninska hemmet.
Celeste 061208 :heart: -
Världens Bästa Barn
chokladkaninen
Inlägg: 2604
Blev medlem: sön 16 mar 2008, 06:45
Ort: Uppsala

Inlägg av chokladkaninen »

Jaha, hörrni... :D Det är utvärderingsdags!

Och faktum är att det har gått bra! :D Storasyster har under veckan blivit sängdumpad en gång, vilket gick bra utan spjälor. Kvällstrasslandet har varit minimalt - en gång gick hon upp och tände en liten lampa som står i ett hörn av rummet, vilket vi märkte när vi tittade till dem innan vi gick och lade oss (och då hade hon ju somnat så då var det ju bara att släcka och låtsas om inget), och en gång gick hon upp och gick på pottan på egen hand, vilket ju bara känns som en fördel. Det är också skönt för oss att slippa lyfta henne och att hon kan gå och lägga sig själv - och hon är rätt stolt nu när hon har vant sig: vi hade vänner här igår kväll och hon ville nödvändigt att de skulle följa med och lägga henne för att se att hon inte hade några spjälor... :lol:

Nattrassel och morgontrassel har vi inte haft överhuvudtaget, utan det krångel vi har upplevt har varit vid middagssömnen - som länge har varit för lång :oops: men som vi inte har velat ändra på för att det var så praktiskt att de sov samtidigt... :roll: Men nu är hon ju alldeles strax 3 och det börjar faktiskt ju bli orimligt att vänta sig 11,5h + 2h sömn över dygnet. Alltså har hon busat lite under middagsluren, klättrat ur och lekt själv, försett Lillebror (som ju behöver sina 2h! :shock:) med leksaker att ha i sängen etc. :idea: Men vi bestämde oss för att boten på det var att göra det hon ändå verkar vilja, dvs lägga ett litet ensamlekspass före middagsluren. Så sedan några dagar tillbaka får hon ägna en knapp timme åt saxar och pärlor och sånt som Lillebror helst inte ska delta i, i vardagsrummet, och sedan lägga sig för den sista timmen (i praktiken alltså 45 min sovtid). Det känns som ett långsiktigt arrangemang eftersom hennes behov av middagssöm väl kommer att avta ännu mer under året som kommer, och då kan ensamleken bara förlängas med en stillsam vila istället för sömn.

Jag tror att det blir bra! :D

Dock har jag en annan fråga som rör syskonens interaktion:
:?: Mina barn har börjat leka tillsammans, särskilt gärna leker de tafatt :!: Det är ju kul att de leker tillsammans, förstås :heart: men det blir gärna lite väl uppsluppet och "stökigt" lekande, och gränsen är hårfin mellan att de skrattar och jagar varandra och att någon ramlar, bits eller blir arg. :mrgreen: Ska jag bara se tiden an och tänka att de övar inför framtida mer samordnade lekar, eller har ni några tips för att hjälpa dem att få mer harmoniskt utbyte av varandra?
Mamma till :heart: Storasyster f feb 07
och :heart: Lillebror f okt 08
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"