Jaha, hörrni...

Det är utvärderingsdags!
Och faktum är att det har gått bra!

Storasyster har under veckan blivit sängdumpad en gång, vilket gick bra utan spjälor. Kvällstrasslandet har varit minimalt - en gång gick hon upp och tände en liten lampa som står i ett hörn av rummet, vilket vi märkte när vi tittade till dem innan vi gick och lade oss (och då hade hon ju somnat så då var det ju bara att släcka och låtsas om inget), och en gång gick hon upp och gick på pottan på egen hand, vilket ju bara känns som en fördel. Det är också skönt för oss att slippa lyfta henne och att hon kan gå och lägga sig själv - och hon är rätt stolt nu när hon har vant sig: vi hade vänner här igår kväll och hon ville nödvändigt att de skulle följa med och lägga henne för att se att hon inte hade några spjälor...
Nattrassel och morgontrassel har vi inte haft överhuvudtaget, utan det krångel vi har upplevt har varit vid middagssömnen - som länge har varit för lång

men som vi inte har velat ändra på för att det var så praktiskt att de sov samtidigt...

Men nu är hon ju alldeles strax 3 och det börjar faktiskt ju bli orimligt att vänta sig 11,5h + 2h sömn över dygnet. Alltså har hon busat lite under middagsluren, klättrat ur och lekt själv, försett Lillebror (som ju behöver sina 2h!

) med leksaker att ha i sängen etc.

Men vi bestämde oss för att boten på det var att göra det hon ändå verkar vilja, dvs lägga ett litet ensamlekspass före middagsluren. Så sedan några dagar tillbaka får hon ägna en knapp timme åt saxar och pärlor och sånt som Lillebror helst inte ska delta i, i vardagsrummet, och sedan lägga sig för den sista timmen (i praktiken alltså 45 min sovtid). Det känns som ett långsiktigt arrangemang eftersom hennes behov av middagssöm väl kommer att avta ännu mer under året som kommer, och då kan ensamleken bara förlängas med en stillsam vila istället för sömn.
Jag tror att det blir bra!
Dock har jag en annan fråga som rör syskonens interaktion:

Mina barn har börjat leka tillsammans, särskilt gärna leker de tafatt

Det är ju kul att de leker tillsammans, förstås

men det blir gärna lite väl uppsluppet och "stökigt" lekande, och gränsen är hårfin mellan att de skrattar och jagar varandra och att någon ramlar, bits eller blir arg.

Ska jag bara se tiden an och tänka att de övar inför framtida mer samordnade lekar, eller har ni några tips för att hjälpa dem att få mer harmoniskt utbyte av varandra?