Desperat efter råd...!

Frågor och svar för dig som tänkt genomföra eller genomför kuren.
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

Gör ett tankeexperiment:
Om du vaknar en natt efter att ha ätit dåligt en dag, är du hungrig då? Näe, inte särskilt va :wink: ? Men om någon ger dig något så kanske du äter.

Du måste förstå att hon inte är nyfödd längre, utan hon klarar en natt utan mat, även om hon skulle vara lite hungrig. Det överlever hon. Och så bryter ni mönstret.
Läsning:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252
AnnaSanna
Inlägg: 11
Blev medlem: ons 25 jun 2008, 11:30

Inlägg av AnnaSanna »

Tack. Ska läsa mer. Vill inte hålla på och "experimentera" för skoj skull utan verkligen tro på det jag gör. Därav alla frågor.
TorpSara

Inlägg av TorpSara »

AnnaSanna skrev:Tack. Ska läsa mer. Vill inte hålla på och "experimentera" för skoj skull utan verkligen tro på det jag gör. Därav alla frågor.
Det är bra! Grundförutsättning! :thumbsup:
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Re: Desperat efter råd...!

Inlägg av annawahlgren »

:D I all vänskaplighet ett varningens ord:

:arrow: Bestäm inte på förhand att allt är omöjligt. Inte om du verkligen vill ha en förändring till stånd (se din egen rubrik) :!:
AnnaSanna skrev:hon är inte så förtjust i mat. Och tar inte flaska.
En liten unge kan vara mer eller mindre förtjust i att äta, men äta måste alla och äter gör alla, om de bara får chansen att bli en liten, liten smula hungriga.

Ditt lilla barn som "inte tar flaska" - har du bestämt - och som "aldrig varit så förtjust i mat" - har du bestämt - utan "livnär sig på enbart bröstmjök" - har du bestämt - är inte hungrig tillräckligt (eller alls) på dagarna, eftersom du utfodrar henne på nätterna som en annan nyfödd. För DÅ är hon hungrig - har du bestämt. Och då kan du absolut inte inta någon "attityd" - har du bestämt - som skulle tillåta barnet att äntligen få dygnet rättvänt och njuta något som kunde kallas god aptit :!:

Hur god aptit skulle du själv ha på dagarna om du var vaken och åt tre mål mat om nätterna :?:

Kära AnnaSanna, du får ursäkta att jag grälar :oops: men ber man om råd och får dem, av folk som lägger tid, engagemang, intresse och all välvilja i världen på de bekymmer man säger sig ha och som man sedan visar ifrån sig som om man aldrig bett om dem och aldrig haft för avsikt att lägga två strån i kors för att avhjälpa den desperation man påstår sig driven av, då blir i alla fall jag till slut en smula sur :evil:

Det får du leva med, precis som jag (och de andra som försökt hjälpa dig) får leva med att ännu en handfull frön, med stor och vacker gröda i, hamnade på hälleberget.

Och när jag ändå är i gång, ännu ett varningens ord, som egentligen bara är andra sidan av den dystra medaljen: jämför aldrig andrabarnet med det första. Se denna lilla älskling som den komplett nya individ hon är. Hon har fortfarande (som tidigare påpekats i tråden) alla allmänmänskliga behov - varav de för såväl fysisk som psykisk hälsa mest grundläggande är behoven av mat och sömn - men vägen till tillfredsställandet av dessa grundläggande behov ser annorlunda ut för varje barn. Det är inte konstigare än att en del vuxna måste "vakna ordentligt" innan de kan äta frukost, medan andra inte kan vakna alls, höll jag på att säga, förrän de fått sin frukost... Fortfarande måste de ha frukost bägge två. Om den ena krånglar och vill "vakna först" betyder inte det att den inte skulle behöva någon frukost. ("Sova lite mindre.")

Jag vet inte om du förstår, men att stämpla en människa - stor eller liten - som "besvärlig" i ena eller andra avseendet medan den man jämför med uppförde sig exemplariskt i samma avseende(n) leder aldrig någonsin till något gott, särskilt inte för en person - barn nummer två - som redan bokstavligen befinner sig i underläge.

Små barn gör som vi lär dem. Ta bort alla dessa "alltid" och "brukar" och "vill inte" och "vägrar" ur din föreställningsvärld, tycker jag, och ta därmed ansvaret för att de var dina påhitt / beslut, inte barnets. Och släng både stämpel och stämpeldyna i soppåsen.

Önskar dig i högsta välmening
Anna Wahlgren.
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
AnnaSanna
Inlägg: 11
Blev medlem: ons 25 jun 2008, 11:30

Inlägg av AnnaSanna »

Hamnade på hälleberget? Jag bad om råd och tackade för det jag fick. Sen måste jag ju naturligtvis argumentera mot om jag tror att det förhåller sig på annat sätt? Och jag trodde att meningen var att forumet var för att utbyta erfarenheter och att diskutera? Jag vill gärna höra åsikter från människor som inte tycker exakt lika som jag, det är väl det handlar om? Att få nya infallsvinklar?

Och jag jämför gärna mina barn, för min egen del. För det gör mig mycket mer ödmjuk. Att respektera att den lilla är en individ från dag ett och att första tjejen som sov en stock inte var för att jag var så "duktig", utan för att hon var sån från start.

Gud vad trist att du klankar ner så här. Hårt. Jag är en jättebra mamma åt min dotter och anledningen till att jag skrev om råd för att jag som sagt ville ta del av andra mammors erfarenheter och se om det kunde vara något för mig. Men jag vill gärna kunna ställa frågor utan att bli utskälld.

Och om hon inte tar flaska trots att hon är utsövd och hungrig efter 8 månaders försök så tror jag nog att kan säga att hon "inte tar flaska"?

Tack för er tid,

AS
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Då skriver man inte "Desperat efter råd...!" Då skriver man "Vill utbyta erfarenheter."

Eller utlyser sin diskussion, kring vad det nu är, som just diskussion (gärna på Diskussionsforum eller för all del, Kackelforum) och inte som ett desperat rop på hjälp.
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
AnnaSanna
Inlägg: 11
Blev medlem: ons 25 jun 2008, 11:30

Inlägg av AnnaSanna »

Jag ville ha råd, från dem som provat. Men jag måste ju få fråga hur det är med mat och så? Jag kan ju för guds skulle inte lattja med min unge och testa en massa metoder som andra säger funkar "för skoj skull". Jag måste ju tro på det jag gör.
ÅsaB
Inlägg: 875
Blev medlem: tor 10 maj 2007, 17:05
Ort: Göteborg
Kontakt:

Inlägg av ÅsaB »

Hej AnnaSanna!

Till viss del kan jag förstå din frustration och reaktion, men du måste också försöka förstå oss. Många är vi som kört SHN-kuren på våra barn (som undertecknad) eller brinner för tänket och lär oss processen, kanske under en kurs hos Anna. Vi vill hjälpa, tipsa och underlätta livet hos alla dessa småbarnsföräldrar som har hamnat i en ohållbar situation med barn som inte sover mm. Det är många som vänder sig till oss för hjälp och då är det naturligtvis väldigt roligt att få vara delaktig i den processen. Att få råda, dela med sig av sin erfarenhet, att följa med på resans gång. :)

Men många gånger ser vi helt andra sidor. Jag tror att alla vi som är mer eller mindre aktiva här, har konfronterats med skepsism, ifrågasättande, hört kommentarer av det mest (för oss) besynnerliga slag. Många är föräldrarna där ute, som beklagar sig och har rena verbala orgier i hur jobbigt de har det, för att sedan, när man tipsar om hur man gjort själv, slänga tillbaka ord som: ”Förstår inte du att det där är som ett slag i ansiktet?” ”Jag skulle aldrig kunna tvinga mitt barn till något…” ”Man kan ju inte påverka sömnvanor”, ”Barnet måste ju få bestämma själv” mm. I en oändlig ström. En ovillighet att ta till råd, som ju inte på något sätt skadar eller dömmer. Vi vill bara berätta att det finns ett sätt som fungerar, där man kommunicerar med barnet och ger det trygghet och möjlighet att sova! Väcka en tanke och kanske få en fundering att slå rot.

Därför kanske stubinen ibland är lite kort. Vår kära Anna har fått ta mycket spott och spe i sin dag. Då behövs det inte mycket. Och faktum är att när jag läser igenom tråden, så förstår jag reaktionen. Kanske är du inte medveten om det, men efter åtskilliga råd som du fått, så har du svarat med en massa ”men” och med en attityd som för oss betyder: ”Jag tror inte på det här, därför att…” och så anledningar, som vi inte riktigt håller med om som jättebra anledningar (förlåt! :( ).

VI har många gånger hört kommentarer av slaget ”Barn är olika”. Ja, det ifrågasätter ingen här. Barn ÄR olika, men ALLA BARN BEHÖVER SOVA! Och för att ro iland kuren behövs en Attityd hos den som genomför den. Den Attityden skall vara rätt så kaxig! :wink: Om man inte tror och vågar ta det till sig, då skall man låta bli. Om man vill, tror och vill visa att man kan, då måste man börja se till hur läge är NU, för det barn det gäller och inte jämföra. Visst får du jämföra dina barn, men i det här fallet är det fullständigt ointressant. När du påbörjar kuren skall du inte ens se hur det var IGÅR, utan det är HÄR och NU som gäller.

Du får gärna fråga och visa intresse och kanske har du varit otroligt öppen och mottaglig, men det syns inte riktigt i skrift. Skrift kan vara väldigt svårt, man kan läsa in mycket mer än vad som faktiskt står. :roll: På vårt forum är vi generösa och hoppas att nya besökare också kan tänka sig att vara det. Vi delar med oss av erfarenheter och det är inte roligt att arbeta i uppförsbacke. I det här fallet har det nog känts lite så.

Du har helt rätt när du skriver att du inte skall lattja med din unge och testa metoder hit och dit. Du gör helt rätt i att fråga – det måste man. Skall man kura skall man läsa, läsa och läsa igen. Jag läste nog boken tre eller fyra gånger, postade miljoner frågor och stod sedan i badrummet under kurens gång och fortsatte att läsa.
Visst skall man få ifrågasätta, men ibland låter ifrågasättandet som: ”Nej, det går INTE därför att…” Ibland måste man bara bestämma sig för att det visst skall gå! Som Anna skriver, alla barn äter. Mer eller mindre. Om du inte ger dig utan erbjuder flaska istället för bröst, då kommer din dotter naturligtvis att ta flaskan så småningom. Men om du tänker ”hon kommer SÄKERT inte att ta flaskan den här gången heller” – hur tror du då att det kommer att gå? Man bäddar för det själv, oftast omedvetet. Barnet känner det direkt och agerar därefter. Attityden är A och O, något som sägs ofta här – och kan sägas ännu oftare.

Jag brukar gå så långt att jag jämför med Cesar Milan, ”Mannen som talar med hundar”. Hundarna känner av vår energi – precis som barn. Kanske lyckas man inte på första försöket, men man kan inte ge upp. Din dotter måste ju sluta ammas en dag, eller hur?! Och det är DU som skall ta befälet över det, inte hon. Sorry, men så är det! DU KAN OCKSÅ TA BEFÄLET ÖVER HENNES NATTVANOR - BARA DU BESTÄMMER DIG!!!

Lycka till! Jag hoppas att du inte överger tanken, som ju ändå till viss del slagit rot, eller? Vi hjälper dig under resans gång, bara du vågar, vill och låter oss!
:D
// Åsa
Waldemar (Walle) 07-01-08 :heart:
Kurad maj -07. Finslipad i Gastsjön 2007.
Gustav 08-11-12 :heart: (39+4)
www.backjohan.se - uppdaterad 8 jan till Walle :heart:
Syblogg: www.backjohan.blogspot.com
AnnaSanna
Inlägg: 11
Blev medlem: ons 25 jun 2008, 11:30

Inlägg av AnnaSanna »

Hej,

jag tackar för engagemanget och om jag sårat någon med mina frågor så ber jag om ursäkt för det.

Men med de svar jag fått och den attityd jag mött så inser jag att det inte är något för oss.

Trevlig sommar,

AS
Hippo
Inlägg: 183
Blev medlem: lör 01 mar 2008, 17:35
Ort: Göteborg

Inlägg av Hippo »

Hej,
neej.... Det kunde blivit sa bra! Valkommen tillbaka om du andrar dig. Kuren ar fantastisk, lovar! Vara barn mar sa bra nar allt fungerar....
Hoppas du kan svalja stoltheten, du kommer inte angra dig aven om det kanns tufft just nu!

mvh/ mammaHanna
Febe född 080116. Kurstart 080619
Tilda född 091109.
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn mellan 4 och 12 månader"