Vi höll sovtiderna (förutom förmiddagsjusteringen) hela dagen igår, trots tilltagande förkylning. Jag tror att många oinvigda skulle se det som plågsamt för barnet att hålla på med en kur på ett barn som är sjukt, men jag har upptäckt att det är tvärtom! Hade vi inte haft kuren hade förmodligen hennes senaste dygn varken blivit hackat eller malet vad gäller den (just nu ännu mer!) välbehövliga sömnen. Visserligen uppskattade hon inte sin vakentid speciellt mycket igår, utan ville helst sitta i knät och dingla med huvet, men hade det varit för en vecka sen hade hon förmodligen burits runt av någon av oss under större delen av dygnet, inte ett dugg gladare och om möjligt ännu tröttare

Nu såg det ut som följer:
18.30 Orkade inte mer utan somnade mitt i nattslurken.
21.15 Vaknade och snorade. Två verktyg användes. Snorsug och solfjäder. Och ramsa förstås... (Ida, jag såg på mina tidigare inlägg att jag uttryckt mig oklart gällande hur jag ramsat. Förlåt!).
22.30-23.10 Hosta och gnöl, ramsa utanför dörren. Tyst i fem minuter, samma visa igen. Somnade efter drygt en halvtimme.
03.57 Vaknade och snorade. Ramsade och somnade om.
04.15 Vaknade och snorade. När jag nu ramsade utanför dörren kikade jag in samtidigt och såg till min stora glädje att hon la sig ner direkt när hon hörde ramsan!

Helt otroligt med tanke på att det bara är sextio timmar sedan hon hörde den för första gången och då inte hade en aning om vad den innebar!
06.45 Vaknade och snorade. Nu bedömde jag att det var morgon.
Om det inte hade varit för allt snor så tror jag faktiskt att natten hade gått bättre för jag känner att hon verkligen vill vila och välkomnar rytmen som gör att hon själv kan förutse vad som komma skall när jag lägger henne ner. Oavsett om det är sängen eller vagnen, så fort jag lägger armarna tillrätta så lägger hon själv huvudet åt sidan. Det har hon inte gjort förut! Vi fortsätter vidare framåt...