Nödrop från (förhoppningsvis) blivande SHN-kurare!

[Lena H]

Hej! Jag är ny här på forumet och anledningen till att jag är här är att jag behöver hjälp! Min man och jag har två döttrar, en på snart tre och en som är fyra månader. Den äldsta sov som en kratta tills hon var runt året, men den här gången skulle det bli annat, tänkte jag... I mitt letande efter en metod som jag kunde tro skulle fungera, fastnade jag för SHN. Jag hade tänkt vara påläst när dottern blev fyra månader, men boken har varit slut överallt. Nåväl, igår fick jag äntligen mitt hett efterlängtade exemplar och började ivrigt läsa. Jag läste och läste, blev mer och mer övertygad, till slut hörde jag nästan Annas röst . Måste också tillägga att hon är en sann pedagog som vet att all inlärnings moder är upprepning. Jag har ännu bara läst halva boken, men tycker ändå att jag börjar få kläm på själva grundidén. Nu till mina två problem: Min man jobbar mycket som egen företagare och jag tar det absolut största ansvaret för barnen i allmänhet och nätterna i synnerhet. När jag kom till stycket i boken där det står att man inte kunde räkna med någon egen sömn de två första nätterna blev jag lite dämpad. När jag sedan insåg att jag även under dagarna skulle följa ett schema för sömnen för den lilla började jag nästan gråta. Jag hade trott att jag under nätterna skulle kunna sova när hon gör det, och sen få sova så mycket som möjligt under dagarna. Men hon ska ju väckas efter 45 min ibland på dagarna. Min treåring går på dagis tre dagar i veckan 9-14, men det känns inte som att det hjälper. Jag har ingen i min bekantskapskrets som skulle kunna hjälpa mig - antingen är dom själva småbarnsföräldrar och hindrade av den anledningen, eller så är dom det inte och kan inte därför - mina föräldrar bor långt ifrån oss och barnens farmor och farfar är ofta väldigt upptagna. Jag har läst att Anna har en hjälpakut, och hade jag pengarna skulle jag gladeligen betala men det har jag tyvärr inte... Kan man verkligen inte kura ett barn på egen hand? Hur har ni andra gjort? Mitt andra problem i sammanhanget är min man... Han och jag har helt olika uppfattningar om hur det här sovproblemet ska lösas. Han har sedan dottern var ca två veckor tyckt att "nu bär vi ut spjälsängen i vardagsrummet, så får hon skrika tills hon somnar". Inte ens 5mm, utan bara låta henne skrika. Jag har tyckt (och tycker fortfarande) att det får isafall bli över min döda kropp!! Vi är överens om att oavsett vilken metod vi väljer så kommer hon förr eller senare att sluta skrika och somna. Men han tror att hon skriker för att det lönar sig, och att om vi låter henne ligga och skrika så kommer hon att tänka "det här var ingen idé, jag kan lika gärna sova istället". Jag är istället övertygad om att hon då skulle känna (inte tänka!) "ingen hör mig, jag är övergiven, ingen bryr sig om mig!" När jag igår började läsa boken var jag glad och upprymd då jag trodde att det här skulle kunna bli något vi skulle enas kring, jag trodde i min enfald att jag skulle kunna frälsa honom också... Han var dock helt ointresserad och den enda kommentar jag fick var "ska hon äta på bestämda tider på dagen? Det är ju du emot! Då faller ju hela grejen!" Jag kunde inte svara på det, och sen var det färdigdiskuterat. OM vi skulle kunna få till det så att han t ex skulle kunna ta första natten, så är jag ganska säker på att han skulle vagna eller buffa i några minuter och när det sen (kanske) inte ger önskad effekt så skulle han gå ut och låta henne skrika. Den dörr som jag för mitt inre har sett öppna sig när dottern blivit fyra månader, fick jag nu istället stängd rakt i ansiktet. Jag går redan nu på reserven, och hade sett fram emot att kura henne. Jag är fortfarande övertygad om att metoden fungerar, och hoppas fortfarande att det finns något sätt för mig att genomföra det...

[TorpSara]

Hej! Välkommen hit!

Det är klart att det går att kura själv, men det är inte helt kul och inte helt lätt. Men det GÅR, och det är inte så många sömnlösa nätter. Två stycken, i bästa fall. Sedan får ni sova.

Läs på tills ögonen blöder, då går det fortare även om man är trött. Och låt inte maken ta första natten, men kanske kan han hantera några timmar på dagarna så att du får sova? Schemat är viktigt för att allt ska bli rätt, så det bör man naturligtvis hålla, men det finns ju vakna timmar också, då även en oövertygad pappa kan avlasta.

Det finns diplomerade kurare att få stöd av också, men framförallt tycker jag att du kan kräva att han i allafall läser ett par kapitel i boken. Välj vilka och be, vänligt men bestämt, att han läser dem. (Och lägg sedan kanske boken på muggen och plocka bort alla annan dasslektyr! )

Det kommer att gå bra det här, hur ser erat dygn ut nu ungefär? Hur gammal är tösen? (det kan du skriva i din signatur, inte så dumt!)

[Antonias mamma]

Hej

Visst kan du kura själv, och stöd får du alltid via forumet! Vid behov kan du som sagt också kontakta den Diplomerade SHN-kurare som bor närmast dig. Kontaktlistan hittar du här på forumet.

När jag kurade gjorde jag det själv eftersom maken aldrig hann lära sig det hela så bra som han borde. Men han var med på noterna och hade samma attityd som mig - och det är livsviktigt! Så åtminstone dit måste ni nå anser jag - annars blir det lätt att hans invändningar och ifrågasättande blir det som stjälper det hela för dig då du kämpat som hårdast och är som tröttast.

Då jag kurade vår dotter hade jag den inställningen att jag inte MÅSTE vaka och hålla mig vaken till varje pris ens de första nätterna. Men att gå och lägga sig som vanligt i egen säng funkar inte heller, utan jag lade mig på en madrass direkt utanför hennes rum, så att jag hörde minsta pip direkt. Somnade jag så somnade jag - men jag vaknade alltid direkt hon vaknade. Det skedde automatiskt eftersom man var så spänd och nervös ändå och sov väldigt lätt.

Detta var aldrig några problem och i vårt fall inföll sig de hela nätterna nästan direkt, eftersom det var nappen som varit problemet - och då den togs bort så började hon också sova.

Kan du kanske också be om att få ha det äldre syskonet lite längre och mer på dagis under tiden du kurar?

[ilindstrom]

Hej Lena H!

Vill bara peppa dig, det går att kura själv . Min man jobbar borta under vissa perioder, så jag kurade vår yngsta son själv . Det är tungt men det går. Jag gjorde så att jag la mig på en madrass utan för hans rum. Jag hade också babywatchern på så att jag hörde minsta pip och bök. Jag kunde redan först natten slumra till endel. Men jag blev så hög och lycklig över alla framsteg som gjordes under natten så konstigt nog blev jag inte dödstrött under de första dygnen. Det kom senare och då sov ju bäbis nästan hela nätterna så det gjorde ingenting .

jag tycker absolut att du ska köra på om det verkligen är vad du vill. Du kommer få ett annat liv och rutinerna underlättar vardagen något enormt.

Skickar styrkekramar
Ida

[Lena H]

Hej igen!
Tack så mycket ni som har svarat! Nu känner jag mig taggad till tänderna igen, t o m mer än vad jag gjorde igår innan mitt mentala bakslag kom. Och tänk, jag har sedan jag fått era svar och därigenom lite nyvunnen styrka, starkt känt av Attityden. Det (är jag helt övertygad om) har bidragit till att jag klockan 19.10 nu ikväll hade fått båda flickorna att sova i sina egna sängar!! I vanliga fall så ser vår dag ut ungefär som följer: Jag kliver upp 7.00 (när Tindra går på dagis). Barnen vaknar oftast av sig själva mellan 7.30 och 8.15. Nio lämnar jag på dagis, sedan brukar Tyra sova mycket på förmiddagen. Ibland har det känts som att hon sovit FÖR mycket på förmiddan, men ibland är det den enda tiden som jag kan vila lite och då tar det emot att väcka henne... Jag hämtar Tindra 14.00 och Tyra är vaken till ungefär 16.30. Då sover hon ett längre pass igen, kanske en timme. Vid sju brukar hon somna för kvällen (brukar gå ganska bra), men sen börjar kampen... Ungefär 21.30 vaknar hon och är klarvaken. Ibland har hon dessförinnan hunnit äta ett par gånger och sedan somnat om. Hon är vaken till 23.30, ibland 01.30 och allt däremellan! Under den tiden har jag vagnat, ammat i vår säng, burit runt och oftast avslutat dessa timmar med att lägga henne i spjälsängen och vyssan lullat henne tills hon somnat. Under natten vaknar hon numera en gång i timmen och äter. När sedan min klocka ringer igen kl 7.00 så skulle jag kunna göra vad som helst för att få sova lite till. Minstingen Tyra är nu ganska precis fyra månader. Anledningen till att Tindra går på dagis mellan 9-14 är att barn till föräldralediga inte får ha sina barn på dagis mer än så i vår kommun. Däremot har jag valt själv att hon bara går tre dagar i veckan för att jag tycker att det blir en bra balans mellan dagis - som hon älskar - och hemma eftersom jag vill att hon ska skapa en bra och nära relation till sin syster och dessutom kunna göra roliga saker tillsammans med mig/oss. Hon ska heller inte på något sätt känna att hon är "avlämpad" på dagis för att jag ska få ensamtid med Tyra. Med detta menar jag inte att kritisera någon som valt att göra på annat sätt. Var och en gör på det sätt som passar just dom.

Jag är som sagt mer övertygad än nånsin om att jag ska genomföra kuren. Min tanke är då att börja en fredag kväll, för att på så sätt förhoppningsvis kunna få maken att ta några timmar på lördagen så att jag orkar nästa natt också. Vi ska börja på babysim 31:a januari. Är det dumt att kura i samband med att man börjar någon ny aktivitet? Jag försöker hitta en tidpunkt som blir lämplig att börja på, jag måste ju också hinna läsa in mig ordentligt. Hur gjorde ni när ni valde tidpunkt? Nu ser jag riktigt fram emot att få börja!
PS. Jag vet inte riktigt hur jag gör för att lägga till barnens födelsedatum till min signatur, men jag ska försöka till nästa svar... DS.

[annawahlgren]

Välkommen är du

Och tack, alla, som peppat dig i att det visst går att kura själv.

Och när du väl fattat Beslutet, kavlat upp ärmarna och satt igång, med det orubbliga målet för ögonen och Attityden av självklarhet och säkerhet på plats, då kommer du att få himlasända krafter som du aldrig kunde drömma om att du hade (kvar).

MEN - det går inte att arbeta i motvind Det är illa nog med en ointresserad, likgiltig partner, som har inställningen att "jaja, det där får du sköta själv bäst du tycker". Det är verkligen inte roligt, men där har många av oss varit, om man säger Inte minst jag. Men det är OMÖJLIGT att kura med en person i huset som motarbetar en aktivt Det går bara inte. Man orkar inte. Man blir för ledsen, för villrådig, FÖR trött.

Ska berätta en liten "upplyftande" (hm) historia, så du inte tror du är ensam :

Jag hade sex barn, varav tre med Äkta Mannen för dagen. Som var arbetslös och låg på soffan. Vi hade flyttat till en större lägenhet, och nu skulle jag flyttstäda den gamla, i skarven. Jag räknade med att det skulle ta två dagar och gjorde mig beredd att gå. "Ta barnen med dig", sa han, från soffan. "Du skojar", sa jag. Minsta barnet var som din lilla och honom hade jag tänkt ta med mig, men verkligen inte de andra, varav de yngsta var 2, 3 och 4. "Ta med dig barnen", envisades han. "Jag tänker inte ta hand om dem."

Jag fortsatte tro att han skojade (hemskt kul ) och gick min väg, med bebisen i babylift, blöjor, mat och städredskap.

När jag precis hade börjat med fönstren i den tomma lägenheten, kom äkta mannen (arbetslös och försörjd av mig) efter. Med alla barnen "Nu tar du dem!" sa han. "Annars ringer jag socialen!" Och han menade allvar

Gudskelov var de äldsta 11 och 12. De fick ta ut sina småsyskon och tillbringa sex timmar i parken x 2 dagar ... och skötte sina uppdrag med den äran. Medan mannen kunde slappa vidare på soffan

Jag tycker du ska ge din man ett ultimatum.

Antingen håller han sig borta i två dygn, nätter och dagar, och tar helt och hållet hand om det stora barnet, utan att så mycket som sätta sin fot i hemmet hos dig och den lilla.

Eller också läser han på, stöttar dig in i minsta detalj och tar åtminstone halva dagarna, efter ert gemensamma, genomtänkta schema, och utan att ens drömma om några invändningar hit eller hit.

Han kan ju börja med att läsa månadens krönika Om han nu väljer det senare alternativet, vill säga. Be honom tänka på saken och meddela sitt beslut när han är klar. Utan bråk och tjafs. Saklighet är nämligen en essentiell, synnerligen viktig beståndsdel i Sova hela natten-kurens filosofi

[-o<

[ilindstrom]

Jag håller med Anna. Antingen hjälper han till eller håller sig borta. Du kan inte bli motarbetad och ifrågasat under kuren. Då tappar du attityden =D>

Avlägg gärna rapport så vi vet hur det går. Det finns många duktiga kurare på forum som kan hjälpa och stötta dig .

Styrkekramar
Ida

[Lena H]

Jag har lyckats övertala min man! Till min hjälp hade jag två verktyg. Det första - som ligger som en grund för alltihop - var Attityden. Det andra - som fick honom att känna sig som en världsmästare på SHN - var Kvinnlig List! Jag började med att stänga av TV:n, förklarade för honom att jag alltid stöttar honom, tar del av hans vardag och lyssnar när han pratar. Nu förväntade jag mig detsamma! (Attityden!) Han höll med och började lyssna. Nu berättade jag att jag hade läst på ytterligare och att detta var en metod som skulle passa honom som hand i handske! Han är nämligen väldigt bra på att vara konsekvent (och vara en bra pappa i allmänhet). Jag talade också om att vissa saker i metoden har han alltid gjort med vår äldsta dotter, utan att veta om det. Han har en gonattramsa som han säger när han lägger henne, och då vänder hon bara på huvudet och somnar! Tindra har napp när hon sover, vilket han är emot. Så jag passade också på att berätta att metoden förespråkar nappförbud. Då blev han ännu mer med på noterna! Sen berättade jag att jag tänkte ta första natten och att jag då förutsatte att han skulle ta dagen efter så jag fick sova lite. Jag berättade om dagsschemat, att vi skulle göra det gemensamt och att hon skulle väckas en förutbestämd tid på morgonen. Nu var han också såld! Det enda som återstår är mera påläsning och att hitta en lämplig tidpunkt att börja. Det slog mig när jag läste boken att SHN inte bara är en metod för att hjälpa barn att sova, det är en metod för att hjälpa föräldrar att våga vara vägvisare!! Jag ska läsa boken igen nu, dels som förberedelse, men också för det höga nöjets skull! När jag läser den känner jag mig som Tomas von Brömssen i "En på miljonen", ni vet när han går på söka-jobb-kurs på arbetsförmedlingen och tränar sig på att stolt deklarera "jag har jobbat på bank i 30 år" så kraftfullt att han till slut ramlar av stolen!

[ilindstrom]

Det kallar jag attityd =D>

Ida

[miar70]

Vad roligt att du lyckats med mannen, bra jobbat

Det slog mig när jag läste boken att SHN inte bara är en metod för att hjälpa barn att sova, det är en metod för att hjälpa föräldrar att våga vara vägvisare!!

Amen!

Och har du inte läst Barnaboken så gör det! Då får du hela AW-konceptet, och DEN är sannerligen en bok man kan läsa hur många gånger som helst

Kram och lycka till

[annawahlgren]

... detta var en metod som skulle passa honom som hand i handske! Han är nämligen väldigt bra på att vara konsekvent (och vara en bra pappa i allmänhet). Jag talade också om att vissa saker i metoden har han alltid gjort med vår äldsta dotter, utan att veta om det.

Lysande Detta kallar jag kvinnlig list i sin prydno

Ni är snart där \:D/

[Lena H]

Hej igen!
Tänkte bara att jag skulle uppdatera läget lite... Sedan sist har jag läst, läst och läst. Jag har markerat i boken vad som är särskilt viktigt och min man har läst det. Dessutom har jag lyckats övertyga min svärmor om metoden - hon är annars mera skrikmetodstypen - som fått till följd at hon erbjudit sig att ha Tindra (treåringen) hos sig från fredag till söndag!! Detta har aldrig inträffat förut Jag har också gjort en lista på vad vi ska göra innan fredag kväll när vi ska köra. På den listan stod bl a att vi skulle titta på DVD:n tillsammans. Och det gjorde vi igår kväll. Mannen hade då läst de av mig utvalda styckena i boken och vi började titta. Efter ca 20 minuter tyckte han sig fullärd, ryckte upp bebis ur vagnen och galopperade iväg som den värsta Tomas von Brömssen! Här ska sovas, det här är inga problem! Jag protesterade och sa att vi har ju inte ens någon ramsa än! Inga problem, vi tar "natti natti Tyra, nu ska Tyra sova". Sen tilla han: "på dan tar vi bara bort natti natti" och sen försvann han runt hörnet in i sovrummet. Så började han buffa. Med alla fel man kan göra! Efter en kvart av bebisskrik och hans konstanta ramsande var jag tvungen att gå in. Lampan var tänd, han buffade med öppen hand och varannan buffning avbröts av att han la hennes högra hand tillrätta eftersom hon stoppade in fingrarna i munnen vilket hon ofta gör när hon ska sova. Jag vill annars ogärna kritisera honom för att han gör saker på ett annat sätt än mig, men nu var jag ju tvungen att protestera. Vilket då fick till följd att han slog ut med händerna, ryckte på axlarna och sa: "gör det själv då!" Suck!! Jag påpekade att vi inte alls var förberedda, och fick då höra att "hon ska ju inte ha fingrarna i munnen, då kan vi lika gärna ge henne napp! Vadå schema, du har väl någon typ av rutin på dagarna redan nu, och hur ska jag kunna veta att man ska ramsa precis när hon håller på att somna?!" I nuläget känns det som att genomföra själva kuren kommer att bli som en promenad i parken. Problemet är (återigen) mannen... Snälla Anna, kan du kura honom, barnet tror jag att jag klarar själv!

[ilindstrom]

Hej Lena H!

Vilken cirkus, hoppas han lugnar sig tills på lördag . Bra att du läser och läser för det är då den rätta attityden infinner sig på natten. Verktygen ska liksom sitta i ryggraden så att du inte behöver fundera utan handlar med självklarhet, då blir dottern trygg och kan sova lugnt,om du förstår vad jag menar .

Det där med fingrarna i munnen är helt tillåtet för det är något som er dotter kan sköta själv och inget som ni behöver hjälpa till med kan du hälsa din man

Fortsätt nu att läsa och öva på ramsa och buffning. Ett tips med ramsan är att inte ha barnets namn i den. jag vet ett lite större barn där de hade just namnet med. Varje gång de ramsade svarade barnet jag, jag. Hon trodde att de ropade på henne eftersom de sa hennes namn så mitt råd är att välja en annan ramsa.

det ska bli så spännande att få följa eran resa till lugna och trygga nätter. Och vad skönt för er att farmor tar den stora flickan så att du slipper tänka på om du stör henne eller inte (vilket man för övrigt inte brukar göra. De andra barnen brukar sova sig igenom kurnätterna) .

Skickar massor med attityd och tålamod till dig
Ida

[ilindstrom]

Glömde fråga viket schema ni tänkt er?

Ida

[annawahlgren]

Ett tips med ramsan är att inte ha barnets namn i den. jag vet ett lite större barn där de hade just namnet med. Varje gång de ramsade svarade barnet jag, jag. Hon trodde att de ropade på henne eftersom de sa hennes namn ...

Precis Det är därför jag avråder.

Det är ju inte meningen att man ska kalla på barnet Ramsan ska överlämna barnet åt SÖMNEN, som kallar