första kvällen

Frågor och svar för dig som tänkt genomföra eller genomför kuren.
Puffis
Inlägg: 699
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 23:24
Ort: Gamleby
Kontakt:

första kvällen

Inlägg av Puffis »

Hej!
Jag är helt ny SHNkurare och är mitt uppe i min första natt...
Jag undrar bara om det är någon annan som har ett liknnde problem som jag: Min lilla Tuva, 8 månader, kommer från en familj av sömnpratare. Hennes pappa hade nattskräck som liten (det har han forfarande, jag får ofta säga/ryta "ligg ner och sov" till honom, det är det enda som funkar -ett sorts ramsande kanske, när jag tänker på det :lol: )och han både pratar och går i sömnen ibland. Hennes farmor och farfar är likadana, likaså hennes farbröder (vilka roliga historier det finns om dessa bröder! :lol: )
Tuva låter ju också i sömnen och det är jättesvårt att avgöra om hon är vaken eller ej. När hon väl vaknade första gången nu så gjorde hon det med ett illvrål!!! :shock: Jag lyckades tillslut få henne att somna om men nu ligger hon sedan en halvtimme och hummar i sömnen för varje andetag. Äsch, jag är väl överkonsentrerad... med just det där om att hon inte får gråta när hon vaknar...

hmmm... nä, men min undran var ju egentligen om det är nån som har erfarenheter med sömnpratare att dela med sig av.

För övrigt måste jag bara skryta med att Tuva somnade på under 10 minuter första gången. Men jag tror att det var av "misstag" och att när hon vaknade första gången var den "egentliga" första gången. :roll:

(sitter mest och skriver för jag törs inte titta på tv eller nåt annat så att jag inte hör henne...)
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
/LO
Inlägg: 5038
Blev medlem: ons 24 nov 2004, 22:13
Ort: Norrahammar
Kontakt:

Inlägg av /LO »

Hej och välkommen hit :D

Gör ljud, du hör henne! Hon måste också få glra lite ljud utan att du blir skärrad - särskillt med den bakgrunden :lol:

Du beskriver det själv - överkoncentration. Hon kommer att märka det om du lyssnar för mycket. Hon får visst gråta, men hon får inte gråta förtvivlat i sin ensamhet. Om inte du litar på att hon kan sova själv, så kommer ju inte hon att lita på det.

Tänk på att även om hon illvrålar när hon vaknar så gå in lugn för att lugna - rusa inte in för undsättning. Förstår du skillnaden?

Du har ju attityden uppenbarligen (mot maken). Den känslan av självklarhet ska du ha mot dottern också (därmed inte sagt att du ska ryta åt henne givetvis...)

Jag tycker du verkar fixa detta galant :!:

/LO
Lotta, mamma till
:heart: Vera :heart: född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 :sleep:
:heart: Ivar :heart: född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Puffis
Inlägg: 699
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 23:24
Ort: Gamleby
Kontakt:

Inlägg av Puffis »

Måste bara skriva av mig :wink:
Så här gick första natten:
Hon somnade som sagt på under 10 minuter. Hon var så trött så det var inga problem. Hon älskade att bli buffad, men började "låta" så fort jag gjorde solfjädern. Det gick åt några omgångar, men inte alls farligt. Jag trodde att det var för bra för att vara sant!

20.30 vaknade hon med ett illvrål, så jag gick in och buffade, ramsade och hade mig. Hon tystnar direkt när jag buffar, men börjar igen så fort jag slutar. Jag försökte att inte buffa så mycket, men...
Här var det lite kämpigt för mig för hon låg verkligen och sa mamma mamma mamma, och det har hon inte sagt innan! (hon har väl aldrig behövt, men vet tydligen precis vad det betyder...) Dessutom fick hon sådan där gråthicka/hulkningar som jag minns precis hur det känns att ha. Sådana man bara får när man gråter riktigt ordentligt. I alla fall somnade hon vid 21. Hon pratade i sömnen lite och hade länge dessa hick/hulkningar i sömnen.
Sedan gick natten som en dröm och jag bara väntade på att något skulle hända.

Vid 02.30 gnydde hon lite. Här skulle jag nog ha väntat bara lite till, förstår jag nu i efterhand, men jag ramsade, vilket satte i gång en ilsken STÖR MIG inte! (gissar jag) Men hon somnade snabbt om (2 minuter).
03.10 gnölade hon igen och nu var det hela cirkusen till 04.00. Störde både min man och grannarna med mitt ramsande (hörde hur de började gå omkring däruppe). Jag är ju trots allt sångerska, så magstöd har jag! :wink: :lol:

Efter detta sov hon som en dröm tills 6.45 exakt, då jag hörde ett "ööh öh". Eftersom det var inom marginalkvarten så rusade jag in med ett glatt "GOMORRON älskling! Vad roligt att se dig!!" innan hon hann börja gråta. Hon såg ganska förvånad ut och hade lite gråtsvullna ögonlock. Men blev i alla fall lite glad att se oss. Eftersom hon vaknade lite tidigare så hann hon träffa sin pappa innan han åkte till jobbet också, så det var ju bra.

Allt som allt tycker jag att det gått ganska bra, fast jag är ju lite trött. Hoppas få sova när min man kommer hem vid 16-tiden...

Min hund är också väldigt trött, han var ju tvungen att vara uppe och kolla vad jag gjorde hela natten...

Just nu sover hon sin första tupplur -upp och ner i sängen. Hon tystnade efter andra gången jag varit inne, och jag ville inte gå in och lägga henne till rätta. Jag smög in och tog på filten, bara.

Förresten; tack för svaret, det satte ännu en pusselbit på plats. jättebra!

*babbelbabbel och svammel från mig* :lol:
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
Puffis
Inlägg: 699
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 23:24
Ort: Gamleby
Kontakt:

Inlägg av Puffis »

Hej.
Nu är det ju uppföljningsvecka och inatt kom bakslaget! Hon tog ett tag på sig att somna, men sedan sov hon gott till 3 nån gång. Efter det var hon vaken från och till ända till 7 när hon skulle upp. Jag ramsade ibland och en gång fick jag gå in, för då låg hon ihoptryckt i ena hörnet.

Nu på dagen har lurarna varit likadana. Hon skriker och skriker så att hon sätter i halsen och hostar. Hon skriker MAMMA (vilket hon aldrig gör annars, hon har inte börjat prata än :shock: ) och jag har jättesvårt att uppfatta om hon är ledsen eller arg eller vad det är. Inte är det att hon är arg för att hon inte kan somna, för hon börjar redan innan man hunnit lägga henne ner.

Sista luren som ska vara 1.5 timmar tog det först en halvtimme att somna, sedan vaknade hon efter ca en halvtimme och ligger nu och skriker till och från. Har ramsat, men hon blir bara mer irriterad då.

En grej som är jobbig är att vi bor i lägenhet med grannar överallt :roll: (jag vet, man ska inte bry sig om vad andra tycker...) och jag oroar mig för att de tror att vi misshandlar alt. struntar i vårat barn när det skriker så.

Lite tröst emottages tacksamt :wink:
(eventuella råd är också välkomna)
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
Victorine
Inlägg: 37
Blev medlem: ons 11 okt 2006, 19:11

Inlägg av Victorine »

Jag undrar .. när du nu kurar lilla ärtan, tänker du vara vaken (pappa for på jobbet) på dagen? Visst kommer någon så du får sova några timmar åtminstone?

Kram / Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
Victorine
Inlägg: 37
Blev medlem: ons 11 okt 2006, 19:11

Inlägg av Victorine »

Ops, såg inte sista inlägget och att kuren redan är genomförd. Så kan det gå när man har bråttom. Jag återkommer när mina juveler nannar.

Håll ut och kram igen.
Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
Puffis
Inlägg: 699
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 23:24
Ort: Gamleby
Kontakt:

Inlägg av Puffis »

hmmm... änr jag kurade så var jag vaken två dygn i sträck med undantag för en timme när Daniel kom hem från jobbet. Det var ju så viktigt att få til schemat, så det ville jag inte överlåta till nån annan. Sedan nä det var daniel tur på helgen att ta de andra två nätterna, så sov jag visserligen på natten, men på agen var ju han tvungen att sova, så jag fick ju aldrig "sova igen" de där nätterna... :roll: men det går ändå
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
Victorine
Inlägg: 37
Blev medlem: ons 11 okt 2006, 19:11

Inlägg av Victorine »

Nu sover mina små raringar.

Få se nu vad du skriver.. en timme bara? Så var det för oss också, i det närmaste. Jag sov 2,5 timmar och det var inte tillräckligt. Vi hade ju redan en längre tid av sömnbrist med oss i bagaget, precis som de flesta nog har när det drar ihop sig till kur. Det gick ändå över förväntan, men inget jag rekommenderar..

Få inte panik även om det känns som att det tokstrular. Jag tror att det är ganska normalt. Jag är absolut ingen veteran i de här sammanhangen (vi kurade vår son för en månad sen) men jag tycker mig ha förstått att det kan ta tid innan dagslurarna funkar.

Att avlyssna och tolka skrik är jättesvårt ibland. Det nyper i hjärtat och är plågsamt att höra på. Själv tycker jag det har varit en hjälp att verkligen tänka på det som frågor. Bygg upp en bild av dig själv där du är stor, stark, klok och trygg. Du är Modern som vet hur det ska vara. Barnet kan lita på dig och lungt sova. Det är väl just det beskedet man ska ge, och minsta tvivel och oro hos dig på om det verkligen är så det förhåller sig lyser igenom. Jag upptäckte att min son, som har haft problem med dagslurarna, tror mig då jag går runt i huset med tunga, halvlångsamma steg. Om han inte lugnar sig kan det räcka att jag går förbi hans dörr, lite på hälarana, om du förstår vad jag menar; Jag är Modern, jag har koll, du kan sova.

Hur går det med skrattet till gonattet? Vi har haft jättesvårt med det. Hur ser schemat ut? Hur mycket ramsar du, ungefär?

Och så var det grannarna. Jag tror faktiskt att de flesta förstår att det kan vara så här ibland med småttingar, men är du allvarligt orolig kan du kanske skriva nåt kort om att problemen är av övergående art och ni ber om överseende så länge, eller nåt, och sätta upp i porten. Vad tror du om det?

Slutligen vill jag bara säga att jag tycker du är jätteduktig. Verkligen en toppenmorsa. Snart kan du, din dotter och hela din familj (ja, hela grannskapet! :) ) kunna njuta av resultatet av dina vedermödor.

Kram! Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
Puffis
Inlägg: 699
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 23:24
Ort: Gamleby
Kontakt:

Inlägg av Puffis »

Tack så mycket för råden! Det där med MODERN, ska jag verkligen ta till mig.

Jaha, en till natt med gnöl. Hon somnade snabbt och sov ända till 3-4 nån gång.Jag vet inte exakt, men jag tror att hon somnade om ett tag för att sedan vakna vid 5 nån gång. (det blir lite suddigt när man själv sover) Nu lät hon sig inte beröras av några ramsor. Jag gick runt i huset lite vilket verkade hjälpa i början, men SJÄLVKLART var våran hund tvungen att skälla till just som det verkade som hon skulle somna. Först ramsade jag eftersom hon verkade bli lite rädd. Sedan satte jag igång att plocka in disk från diskmaskinen eftersom jag tänke att hon brukar ju somna till sånna ljud på kvällen. Det resulterade ju givetvis i att hon började skrika varje gång det klingade till för mycket i glasen...

Då började jag gå igen ända tills min man påstod att jag väckte hela huset och att väggarna skakade :lol: Jag frågade snällt om han verkligen trodde att folk sov...

Tillslut gick jag in, när jag kände att det här GÅR inte. Jag tillrättalade och började buffa lite, men då blev hon bara mer upprörd, så jag gjorde solfjädern. Då började hon så smått lugna ner sig. Så fort jag släppte så skrek hon som en stucken gris... så jag höll solfjädern till hon somnade (tror jag) och sedan smög jag ut. Efter det har det bara varit smågråt ett par gånger (än så länge) och jag tror att hon faktiskt sover. Men nu är det bara 30 minuter kvar till det är dags att gå upp...

Jag inser att det är något vi gör fel eftersom det har varit så här två nätter nu. Eller är det bara vargtimmen som spökar?

Skrattet till gonattet går sådär. Igår gick det ganska bra faktiskt, men annars är det svårt att få henne att skratta på "beställning". Det beror på timingen. Ibland skrattar hon åt ingenting, ibland verkar hon låtsas som det regnar när man gör magpruttar eller annat som är kul. :roll:
Ännu svårare är det på mogonen. Hon blir alltid lite ledsen elle förvirrad av att bli väckt. Det är ju inte riktigt läge för magpruttar på en nyvaken... Men oftast så fixar våran hund den saken. Tuva blir jätteglad så fort hon får syn på honom.

Schemat ser ut som följer:
natt 19-07
Frukost, påklädning, tandborstning, lite gos. Hon får gröt och fruktmos till frukost, plus att vi brukar gå n till min säng och amma lite (enda gången på dygnet vi gör det)
ca 8 Promenad med hunden
9-9.45 Fm lur
10.30 lunch
12.00 Promenad med hunden och 20 minuterslur i vagnen. (jag "vagnar" inte, utan hon får somna när vi går, när jag ser att hon somnat sätter jag mobilen på 20 minuter och när det har gått det så sätter jag henne försiktigt upp...)
14.00 mellanmål
14.30 -16.00 e.m-lur
17.00 middag
17.30 bada, leka, busa och/eller "hjälpa till" med disken t.ex. (hon sitter i sin stol och håller i något åt mig :wink: )
18.30 Välling+ tandborstning+ skrattet till gonattet
19.00 godnatt

När hon går och lägger sig på kvällen ramsar jag en 4versers rama på vägen ut. Sedan sysslar jag med annat. Tv'n str oftast på och vi kanske pratar i telefonen eller så. Skulle det behövas så ramsar jag en gång till.

På dagen har det behövts att jag till och med går in flera gånger eftersom hon snor runt så dant. Flera gånger har hon snott in sig i sänghimmeln :shock: så den har jag plockat bort så att hon inte når den. Det är sällan ramsan "tar" utan det är snarare så att man få vänta ut henne.

Nähä, nu är det dags att väcka lilla pluttan. Mamma är gossugen :wink: ( och dessutom e klockan snart 7)

Tack för de värmande orden!
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
/LO
Inlägg: 5038
Blev medlem: ons 24 nov 2004, 22:13
Ort: Norrahammar
Kontakt:

Inlägg av /LO »

Victorine skrev:Att avlyssna och tolka skrik är jättesvårt ibland. Det nyper i hjärtat och är plågsamt att höra på. Själv tycker jag det har varit en hjälp att verkligen tänka på det som frågor. Bygg upp en bild av dig själv där du är stor, stark, klok och trygg. Du är Modern som vet hur det ska vara. Barnet kan lita på dig och lungt sova. Det är väl just det beskedet man ska ge, och minsta tvivel och oro hos dig på om det verkligen är så det förhåller sig lyser igenom. Jag upptäckte att min son, som har haft problem med dagslurarna, tror mig då jag går runt i huset med tunga, halvlångsamma steg. Om han inte lugnar sig kan det räcka att jag går förbi hans dörr, lite på hälarana, om du förstår vad jag menar; Jag är Modern, jag har koll, du kan sova.
Detta är riktigt bra!
Jag måste få lägga in det i en tråd som är klistrad.

/LO
Lotta, mamma till
:heart: Vera :heart: född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 :sleep:
:heart: Ivar :heart: född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Tack, Victorine :wink: :D Bra jobbat, och välkommen är du :lol:

:D Tack, LO - håller fullkomligt med. Modern ska klistras :lol:

:D Några ord på vägen, Puffis :wink:

1. Det är när du absolut anser att du måste gå in, som du ska ramsa. (Du får inte ge dig med mindre än att ramsan "tar" - det ska kännas som en dialog; kommunikation. Se Lathunden. Springer du in efter ramsan bortser både du och barnet från den och gör den därmed meningslös. Ingen lyssnar.)

2. Tänk UT, inte IN. (Tänker man IN, fastnar man lätt som en plätt - som du märker. Barnet skriker en TILL sig, inte ifrån sig, och protesterar så fort man inte står klistrad. Ta med vargarna och dra, i en glad Attityd av Självklarhet :!: )

3. Släpp överkoncentrationen och odla ditt förtroende, både för barnet och dig själv :!: (Du ska inte springa och titta hur hon ligger. Sänghimmel ska förstås bort, men somna ska hon få göra hur som helst. Det har du inte med att göra. När hon sovit i tio minuter, inte tjugo, kan du gå in snabbt och lägga henne rätt, t o m lyfta henne rätt, utan att hon märker det.)

4. Lär dig att inte STÖRA. (Hur vill du själv ha det när du håller på att somna, vill sova, behöver sova, ska sova men kanske inte kan ögonblickligen :?: Vill du att folk ska härja med dig och tjata och stå och stirra och komma och titta efter och tjata mer och stirra mer, eller vill du vara i fred :?: )

LYCKA TILL :!: Det här går fint och du är duktig, men du har faktiskt också sjutton andra bebisar att ta hand om, NU :!:

Låt varken grannar eller sur öm störa DIG i detta oerhört viktiga arbete som ligger i barnets intresse. Din uppgift är att sakligt och kärleksfullt hjälpa henne med HENNES problem, som hon icke självförvållat har att tampas med nu. Den ömme fadern och grannarna kan säkert ta hand om sina egna. Särskilt om du informerar dem om vad som gäller, utan att ge plats för invändningar :idea: Du behöver inte be om ursäkt för att du hjälper ditt barn att sova gott hela natten. Har de problem med det, tilltro dem förmågan att lösa dem själva. De kan ju flytta till Antarktis ett tag. Det är säkert tystare där :lol:

PS För pepp - nu när du har Barnaboken, läs gärna "Bekymmer? Sömn" i femte och sista delen :!:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Puffis
Inlägg: 699
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 23:24
Ort: Gamleby
Kontakt:

Inlägg av Puffis »

Tack!!! :!: :heart: :heart:
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
Victorine
Inlägg: 37
Blev medlem: ons 11 okt 2006, 19:11

Inlägg av Victorine »

Hoppla! Det var inte illa! Tack så mycket för berömmet, jag växer flera decimeter. :D

Jo, Puffis, det var en sak jag tänkte på också, min son hade som sagt problem med dagslurarna förut (och nu förstår jag att det troligtvis var jag som orsakade dem) och jag fick några bra råd här på forumet. Det fungerar mycket bättre. Titta in på 'Svårt med skrattet till gonattet' och se om du inte hittar nåt som du kan ha användning av.

Jag är jättenyfiken att få höra hur det går för dig, skriv och berätta.

Kram / Victorine
Mamma till Nadia 010526 och Elis 060501
Puffis
Inlägg: 699
Blev medlem: ons 01 nov 2006, 23:24
Ort: Gamleby
Kontakt:

Inlägg av Puffis »

Hoppla! :D

Jag tog vekligen till mig det där med "det är när du känner att du bara måste gå in som du ska ramsa".

I natt så vaknade hon vid 04:47. hon skrek lite, tystnade lite och skrek igen. Min man sa: men nu ä hon ju verkligen ledsen! Men det var hon ju inte alls, tyckte jag. Jag gjorde ingenting utom att lyssna. 04:51 var det helt tyst igen. :D :D :D (det var långa minuter för mig...)

Sedan vaknade hon ett par gånger till innan 7, men inget alls i närheten av flera minuter i sträck.

Helt underbart! Det har vänt! Inser att jag bara störde henne när jag ramsade och höll på förut.

Tack alla för hjälpen! Jag ska rapportera hur det går i natt också. Just nu sover hon fm-lur. Somnade efter 5 minuter.
Tuva, född 060304 SHN-kurad vid 9 månader, Leo född 071001, SM från start och minikurad vid 4 månader.
Elle
Inlägg: 4720
Blev medlem: tor 02 feb 2006, 20:16

Inlägg av Elle »

Strålande jobbat inatt :thumbsup: =D>

/Elle
:heart: Storebror :heart: född -05 kurad feb-06
:heart: Lillasyster :heart: född -07 SM från start
Skriv svar

Återgå till "Forum om kurbarn mellan 4 och 12 månader"