
Attityden av Självklarhet måste nog dammas av och ruskas upp en smula - den finns inte på plats om du mitt i alltihop börjar vingla kring schemat och fundera på nya tider.
Du frångick schemat en del när hon var sjuk - är hon frisk nu

- och då måste du helt enkelt återinföra det, lugnt och säkert. Hon frågar om vad som gäller. Hon trodde hon visste det (lisom du) men så plötsligt kullkastades allting, både Attityd och tider, när hon just var i färd med att så att säga lära sig klockan. Ändra nu inte på visarna och byt inte plats på sifforna
Återgå alltså till ordningen och var extra tydlig - inga marginalkvartar ens, nu. Ge henne förutsättningarna exakt att följa det genomtänkta schemat och minns att det viktiga inte är att hon sover varje minut hon "ska" utan just att hon har förutsättningarna. Ge henne dem och ge henne samtidigt förtroendet att hantera dem efter gottfinnande och egen god bedömning. Det kan hon, men inte om du stör och lägger dig i och tar ifrån henne den möjligheten.
Avvakta alltså, gör ditt, så att säga, och se med nyfikenhet och intresse och glädje och beundran vad HON gör med resten
Man får också förstå att det är en utomordentligt obehaglig upplevelse för små barn att bli sjuka och feberheta och nte ha en aning om vad som händer i lilla kroppen, annat än att "vargen" tycks ha invaderat den, dvs något väldigt farligt och fel. Fel för att ingenting känns som det brukar och farligt för att man inte har en aning om att det är rätt "normalt" att bli sjuk och lika normalt att man blir frisk igen. En liten sexmånaders har inga sådana perspektiv att referera till.
Desto viktigare alltså att du med en alldeles kolossalt tveklös Attityd av Sjävklarhet kan förmedla till henne att allting inte bara är i sin ordning utan kommer att bli alldeles kolossalt bra, igen och alltid
Oro är den största boven i all barnavård. För barnet är föräldrarnas oro lika med vargen. Föräldrarna är barnets överlevnadgaranter. Sviktar de, är det ju kört
