
Det är så lätt att misströsta, och särskilt om man ser tillbaka och jämför. Det var allting någonting som fungderade då som inte fungerar nu. Men det är också alltid någonting (eller mycket) som fungerar nu som inte fungerade då. Men det hänger man inte upp sig på lika lätt
Försök alltså att inte se tillbaka eller åt sidorna, utan framåt

Och bara framåt
Om han fortsätter vakna lika ofta natt för natt betyder det att han ännu inte anser sig ha fått nöjaktiga svar på sina frågor. Ni lyckas alltså inte lugna honom riktigt. Han undrar fortfarande om vargen står och dreglar eller om han möjligen törs sova lugnt. Han kommer att fortsätta fråga tills ni kan övertyga honom om att vargen INTE kommer och tar honom.
Det som ska till är att han först ska våga tro på det. Sedan ska hans personliga lilla erfarenhet säga honom att han verkligen kan lita på det också. Och där är vi inte än. Det är det som uppföljningsveckan normalt så att säga ska ombesörja.
Men först behöver vi hela nätter. Åtminstone i princip hela.
1. Var noga med skrattet-till-go'nattet, tillrättaläggandet - distinkt och säkert, utan egna "frågor" och "vädjanden" - och se förstås till att lilla magen är mätt. Även sedan dagen, inte bara sedan kvällen.
2. Vagna inte förrän han verkligen skriker. Aldrig annars. Men gör det då som för att verkligen få tyst på honom genast. Då krävs inte bara teknik utan också Attityden av total, tveklös Självklarhet. Ni ska kunna förmedla att ni vet exakt vad ni gör och varför, och tar ledningen alldeles själva, utan att fika efter hans godkännande nickningar och bekräftelser på att ni gör rätt. Ni ska VETA att ni gör rätt. Det ska KÄNNAS rätt. Inte bara för att det står si eller så i boken, utan för att ni personligen VET att ni gör rätt. Och han ska svara på det omedelbart.
3. Vagna kortare, mycket kortare för varje gång. Vi talar sekunder. Övergå till att i stället för vagning bara slå ner handtaget ett par gånger, häftigt så att det bryter skrikandet omedelbart, och skaka sedan vagnen i handtaget från sida till sida några snabba gånger, och GÅ. Häng inte kvar.
4. Ni har utan tvekan fastnat i det beramade vagningsträsket och han skriker er nu till sig för att ni ska hålla på och hålla på och hålla på. Nästa "nummer" är att han tror att det är något fel när vagnen står stilla. Kom ihåg det övergripande budskapet: PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING. Då ska det heller inte upp och underhållas, händas saker, en gång i timmen

Därför kan punkt 3-förslaget fungera som mönsterbrytare - att ni helt enkelt slutar vagna.
5. Lägg definitivt nattmålet till en exakt tid och inget annat. Då ska han ha mat vare sig han vaknar eller ej. Men inte annars (vilket är vad han fortfarande frågar efter och "tror"). PÅ så vis lär ni honom att han varken behöver eller ska bevaka sina intressen själv utan att ni gör det åt honom. Ni har ledningen. Ni vakar över honom. Ni fyller hans behov - förebyggande. Han kan ägna sig åt att förlita sig på er, sina överlevnadsgaranter, och i övrigt sova, äta, skratta och må bra!