
Misstänker som du att det är en kombination av åttamånadersångest och hans nya osäkra rörelsemönster, så att säga, som han ju inte behärskar ordentligt ännu men måste pröva på hela tiden, vare sig han vill eller ej. Naturens imperativ driver honom, och det är inte alla som älskar de utmaningarna direkt de kommer. Åttamånadersångesten gör honom ju per definition ängslig och förvirrad ändå. Så att han är lite tidig i detta betyder inte att han är bättre på att hantera eländet för den skull - tvärtom, nästan. Hans personlighet är möjligen också sådan att han inte överlyckligt och dristigt kastar sig ut i det okända, särskilt när det lilla kända också förändras. Vilket det ju gör när man får andra "ögon" och inte känner sig själv längre, vilket man trodde att man gjorde.
Försök återerövra Attityden - kanske kan du läsa på för att peppa dig, det brukar hjälpa

Du är jätteduktig och vi kan betrakta detta som ett litet återfall också. Om det känns bättre
Ge honom ramsan direkt han vaknar och mer bestämt. Sätt sedan på någon låg, mjuk musik som han kan lyssna på som verkar lugnande på honom. Mozart är vad jag brukar rekommendera. Gör inte ljud i huset själv mer. På natten sover man, måste vara budskapet. Sedan får du låta honom vara. Han behöver vila, även om han inte sover varje minut han "ska".
Kommer han till dig och vill vila från sin ansträngande förvirrande tillvaro så låt honom, det är bra och nödvändigt. Men undvik att bära. Sätt dig hellre hos honom på golvet.
Han ska bara upp till dig i samband med arbete med dig - den sociala delaktigheten alltså. Som då blir "tydligare" och därmed snart mer attraktiv (igen). Och då ska han sitta på egen yta intill ditt arbete. Babbla på om vad som ska göras och koncentrera dig inte ett dugg på honom, (så han märker det) annat än med i så fall en hand till stöd och skydd
Det som ska genomföras (sitta i stolen t ex) kan du genomföra med mildare våld - han behöver en fast hand också bokstavligen, särskilt nu när allt står på huvudet för honom. Trösta inte och prata inte så mycket, vädja inte utan visa bara, gör, handla. led. Det hjälper. Se glad ut och allt behöver du faktiskt inte ens "höra". Det hjälper honom också. Att prata glättigt för sig själv om allt möjligt och omöjligt, utan att titta på barnet, kan göra susen. Man är upptagen med sitt vanliga liv, så att säga; lilla ungen är välkommen i det, men allt handlar verkligen inte om barnet. Skönt för honom.
Och ha nu tålamod. Åttamånadersångesten varar inte mer än en månad ungefär. Låter som en evighet, jag vet, men den går också i toppar och dalar. Ett tu tre sover han som en dröm
Lägg honom gärna en halvtimme tidigare på kvällen. Det märker han inte och det rubbar inte schemat. Men det kan påverka morgonen positivt

särskilt nu när han är så pass trött.