Hjälp! Vet inte vad jag mer kan göra...

[mariaGW]

Har tidigare skrivit under "Uppföljningsveckan snart slut" om min son Elias och fått mycket hjälp. Elias kurades för 2 mån 1 vecka sedan och för en vecka sedan (när han var 7 m) så var jag på väg att glatt skriva till dig Anna, att nu äntligen har tröttheten släppt- (han har tagit väldigt lång tid på sig) MEN det vände igen och i en veckas tid har han nu vaknat från 04 och framåt (morgon är kl 07.45) och följdaktligen varit helt slut under dagarna! Han säger inte annat än max ett kort dystert joller när han vaknar och jag vaknar oftast av att jag hör honom krysta för att bajsa. Sedan ligger han vaken och betraktar mörkret (?) Jag påminner snabbt om att det är natt genom bestämd och glad ramsa och går ibland upp och pysslar i köket för att han ska somna om. Jag tror han somnar korta stunder då och då men mest ligger han vaken och är tyst... Vad mer kan jag göra?
På morgonen är han glad och han skrattar lätt men efter daglurarna gråter han. Han brister för övrigt i gråt vid helt konstiga tillfällen under dagen (och det är hulkande hjärtskärande störtgråt!) och krånglar vid varje "samspels-tillfälle" såsom matning och påklädning då han gör kraftigt motstånd och blir arg och vill nå´t annat, vägrar vara still en sekund. Har ändå god aptit men vägrar än det ena än det andra; sitta i matstolen te x. Kommer ofta och vill bara sitta i famnen med tummen i mun en stund. Klara sig bra själv som "forskare" men är inte så intresserad av soc delaktighet. Helt nytt beteende. Han har samtidigt övergått från framålande på mage till krypande på knän och att dra sig upp i stående t ex mot toa sitsen eller TV-bordet.
Kan detta vara hans utvecklande av jaget, typ 8 m ångest fastän han bara är sju? Eller är det upptäckten att han "måste" göra massa nya saker som att krypa nu också som gör honom rädd?! Eller är han inte gjord för 12 timmar nätter? Eller ska ja tidigarelägga natten för att rädda morgnarna? Har läst i tidigare svar att du ibland rekommenderat det...
Snälla hjälp mig- vet inte hur jag ska hantera detta, det känns som att allt som precis höll på att bli så bra blivit omkullvält och jag har tappat fotfäste och fokus!

[annawahlgren]

Misstänker som du att det är en kombination av åttamånadersångest och hans nya osäkra rörelsemönster, så att säga, som han ju inte behärskar ordentligt ännu men måste pröva på hela tiden, vare sig han vill eller ej. Naturens imperativ driver honom, och det är inte alla som älskar de utmaningarna direkt de kommer. Åttamånadersångesten gör honom ju per definition ängslig och förvirrad ändå. Så att han är lite tidig i detta betyder inte att han är bättre på att hantera eländet för den skull - tvärtom, nästan. Hans personlighet är möjligen också sådan att han inte överlyckligt och dristigt kastar sig ut i det okända, särskilt när det lilla kända också förändras. Vilket det ju gör när man får andra "ögon" och inte känner sig själv längre, vilket man trodde att man gjorde.

Försök återerövra Attityden - kanske kan du läsa på för att peppa dig, det brukar hjälpa Du är jätteduktig och vi kan betrakta detta som ett litet återfall också. Om det känns bättre

Ge honom ramsan direkt han vaknar och mer bestämt. Sätt sedan på någon låg, mjuk musik som han kan lyssna på som verkar lugnande på honom. Mozart är vad jag brukar rekommendera. Gör inte ljud i huset själv mer. På natten sover man, måste vara budskapet. Sedan får du låta honom vara. Han behöver vila, även om han inte sover varje minut han "ska".

Kommer han till dig och vill vila från sin ansträngande förvirrande tillvaro så låt honom, det är bra och nödvändigt. Men undvik att bära. Sätt dig hellre hos honom på golvet.

Han ska bara upp till dig i samband med arbete med dig - den sociala delaktigheten alltså. Som då blir "tydligare" och därmed snart mer attraktiv (igen). Och då ska han sitta på egen yta intill ditt arbete. Babbla på om vad som ska göras och koncentrera dig inte ett dugg på honom, (så han märker det) annat än med i så fall en hand till stöd och skydd

Det som ska genomföras (sitta i stolen t ex) kan du genomföra med mildare våld - han behöver en fast hand också bokstavligen, särskilt nu när allt står på huvudet för honom. Trösta inte och prata inte så mycket, vädja inte utan visa bara, gör, handla. led. Det hjälper. Se glad ut och allt behöver du faktiskt inte ens "höra". Det hjälper honom också. Att prata glättigt för sig själv om allt möjligt och omöjligt, utan att titta på barnet, kan göra susen. Man är upptagen med sitt vanliga liv, så att säga; lilla ungen är välkommen i det, men allt handlar verkligen inte om barnet. Skönt för honom.

Och ha nu tålamod. Åttamånadersångesten varar inte mer än en månad ungefär. Låter som en evighet, jag vet, men den går också i toppar och dalar. Ett tu tre sover han som en dröm

Lägg honom gärna en halvtimme tidigare på kvällen. Det märker han inte och det rubbar inte schemat. Men det kan påverka morgonen positivt särskilt nu när han är så pass trött.

[mariaGW]

Tack ska du ha! Nu vet jag hur jag bör förhålla mig och vad som antagligen händer med lille vännen. Ska börja lägga honom tidigare och musiken åker på inatt! Känner mig redan bättre till mods- antar att jag också behöver lite ledning ibland...tack- ska se till att Elias får det också, ska få attityden stabil igen. Jag har inte tänkt på att sätta honom på egen yta alla gånger under arbete utan det har blivit mycket bärande så det har nog bidragit till ointresset då...ska sova och samla krafter nu,

[annawahlgren]

Bra, bra Återkom med rapport

(Och pussa lite på honom från mig. På näsan.)

[Krümel]

Hej,
nu har ju du redan fått så bra svar av Anna men jag ville bara skriva att precis så där hade vi det också! För tidiga morgnar, gråtanfall mitt i krypandet tex och väldigt känslig överhuvudtaget. Då var Lovisa också ca 7 månader. Men som Anna skriver så går det över! Det viktigaste för oss angående morgnarna var ju att få till ett omsomnande och sen hinna väcka henne.

[mariaGW]

Tack båda! Här kommer lite rapport: Jag är åter i besittning av rätt attityd och det har hjälpt mycket! Det har resulterat i betydligt mildare protester; mer rejält gnäll och inte lika mycket vridande och vändande. Läste på i barnaboken om soc medverkan (som nu funkar mkt bättre när jag styrt upp det hela) och 8-mån ångesten och insåg att jag resignerat och nästan lämpat över ansvar på Elias att reda upp vardagen när han känner sig "bättre". Är så arg på mig själv över att jag helt tappade konceptet.. men men har lärt mig något så att nästa svacka kanske inte slår så hårt! Elias har det fortfarande jobbigt men blir inte helt klarvaken längre om morgnarna även om han fortfarande vaknar, tyvärr sover han aldrig ordentligt när vi gör morgon men jag kommer inte längre med det just nu. Som tur är kan han sätta sig själv från stående i spjälsängen.
I övrigt har han blivit mer balanserad mitt i sitt elände och det känns som att det är attityden som gjort susen- nu känner han att jag är stabil hur mycket han än är labil. Han är världens goaste unge och knubbig har han blivit för aptiten den har han som sagt kvar! Han tittar fram när jag undrar "VAR är Elias?" och han hittar mig om jag gömt mig, och så fyrar han av ett underbart leende och mammas hjärta gör ont av kärlek! Kanhända har du rätt i att han är ett lite försiktigt barn som inte gillar att nytt kommer för fort för han vill ofta göra samma sak 5 gånger men backar varje gång i sista sekunden ändå. Han har velat känna på vattnet i toastolen t ex med tvekar fortfarande fast jag ger honom möjligheten...
Har lite funderingar:

1) Han har börjat gå längs möbler han håller i, inte långt men några steg- kan han vara på väg att klättra över spjälsängen då? Behöver men skydda då? Lägga madrasser på golvet?

2) Nu i och med 8-m ångesten klamrar han sig fast i mig och gråter ibland när jag ska lägga honom, han gapskrattar inte längre innan sängdags men skrattar gör han. Har märkt att han tar tag i täcket och kramar det. Min fråga är om det är lämpligt att ge honom ett gosedjur i sängen eller om det kan "ställa till det" med något? Försökte när han var mindre, ca 4 m och vagnades utan rätt teknik i väntan på kur, med snuttefilt men det gjorde honom vansinnig- han trodde han skulle få ut mjölk ur den...och när det inte gick letade han oavbrutet efter mitt bröst i vagnen eftersom snutten luktade mig!

Ska leta på search också men är tacksam för svar i mån av tid!
Tack igen Anna för ditt snabba svar, jag kände mig desperat! Nu är det under kontroll igen

[mariaGW]

Har hittat massor på search ang gosedjur och klättra över säng!
Godnatt godnatt

[annawahlgren]

Du är så duktig Pris och beröm Heja Attityden

Bra att du hittat saker

Och ska det gnällas och klängas, sätt dig då på golvet till hans disposition då och då, och vänta och se vad han gör. Bättre än att fastna i bärande