Aj, vad svårt! Det tar lång tid på kvä

[Citymamma]

Hej!

Vad jag har förstått ska kuren ta skruv ganska snart. Vi har nu kört med vår 8-månadersbebis i 7 nätter. Vissa saker har blivit MYCKET bättre: han KAN somna om själv, han äter bättre på dagarna, och jag slipper amma hela nätterna och är därmed piggare och gladare på dagen.

Men vissa resultat verkar dröja och jag undrar om det är vanligt. I kväll tog det honom 30 minuter av argt skrikande och muttrande att somna. (Rösten är helt sprucken sedan vi började...) Hittills har det tagit ca 25-40 minuter varje kväll. Kommer det här att bli bättre? Eller gör vi något fel?

Likaså är han envis under vargtimmen. Det har tagit uppåt en timme för honom att somna om.

Vi har bara gått in och buffat i nödfall, oftast inte alls, och vi är återhållsamma med ramsan.

Nu kommer jag till den svåraste frågan. Jag har satt mig in i SHN-filosofin och jag inser poängen med att vår son inte ska vara rädd för att vara i sin egen säng. Men ibland känns den här metoden som ännu "tuffare" än 5-minuters-metoden eftersom man inte går in och håller om lite. I varje fall med vårt barn eftersom han gråter intensivt i en halvtimme på kvällen och uppåt en timme under vargtimmen. Eller vad säger ni?

Till sist undrar jag om vår kur kan krocka med åtta-månadersångesten och om vi i så fall kan ha åsamkat honom skada... Han var orolig av sig i början av augusti men jag tyckte att det hade avtagit när vi startade kuren. Dessutom var det nödvändigt för oss att göra något åt vår situation: han ammade hela nätterna och åt väldigt dåligt på dagarna. Vi var alla helt slut på morgnarna.

Snälla, snälla svara någon! Vi tycker att det här är sååå svårt...

[/LO]

Hej.
Kuren är en process som handlar om att du ska lära din son att kunna somna lugn och trygg i sin egen säng. Eftersom du inte gjort detta tidigare kommer han att undra vad du håller på med och ställa diverse frågor om du verkligen vet vad du gör.

Dessa frågor måste du kunna svara på lugnt och betryggande. Sedan får han svära och spotta åt dina svar, det kan du inte göra så mycket åt. Reagera måste han få göra.

Men om han blir förtvivlad och ledsen och inte förstår, då måste du ingripa och lugna honom. I första hand med ramsa, annars har du andra verktyg att ta till.

Det är inte alls så att du aldrig får gå in och lugna i sängen. Men du får inte gå in och krama, trösta och tycka synd om honom. Det gör ingen nytta. Förstår du skillnaden?

Alla poletter trillar inte ner på en gång. Vissa saker går snabbt och enkelt att förstå och andra tar längre tid. Det är då det är vikitigt att DU verkligen tror på det du gör och vet att du gör rätt. Hur ska annars han kunna veta det?
Lugna honom nu lite snabbt om han inte klarar det själv. Gå in snabbt och buffa kort, punktsättande och ut med ramsa så fort han tystnar.

Det kommer att gå lysande och du har jobbat jättebra hittills.

/LO

[Madeleine]

Oj vad skönt att läsa detta. Vi har lite samma problem. Vi är inne på 6:e natten nu. Natten går oftast bra men somna in är kinkigt (dock inte mer än drygt 20 minuter, ibland tom 10 Men imorse var han supersur, vaknade halv sex och var vaken tills han skulle upp 07.00 (lugn första 10-15min). Dock lugnade han sig 06.45. Trodde han hade somnat men efter fem minuter hörde jag han var glad. Så förmodligen var han bara arg för att ingen kom in till honom innan. Men usch vad jobbigt det var.

I vart fall, skönt att höra att vi inte är ensamma om detta.

/Madelein

[Susanne*]

Hej,
Som LO skriver så tar det lite tid innan poletten trillar ner - på olika saker. Tänk så lång tid det varit det andra som gällde. De ställer frågor - är detta rätt, bra och säkert. Ibland ställer vi också frågor fler gånger för att få betryggande svar.

Lugna ska man göra med "verktygen" men inte trösta. Lugnandet är för att få barnen i ro att kunna somna. Ingen somna upprörd men det är inte förbjudet att reagera och fråga.

Tänk inte trösta och "synd om". Det är synd om barn som inte får lära sig att sova. Att lära sig att sova lugnt och tryggt och orka med sin stormande utveckling är en gåva för livet.

Vet hur jobbigt det är men snart ser ni frågorna än tydligare istället för att de är lidande.

Lycka till

[Citymamma]

Tack så mycket för era svar!

Jag inser att jag, trots mycket läsning och peppning, har lidigt med honom och att han säkert har varit mer envis på grund av det.

De två senaste nätterna har jag sovit borta för att inte störa med min oro. Och han har sovit - hela natten! Dock tar det fortfarande en halvtimme för honom att somna. Men då har ju jag fortfarande varit hemma. Om det nu kan vara så enkelt?

[Lillamolntuss]

För oss tog det två (!) månader innan poletten trillade ner och Nilsa började somna utan ett pip på en minut. Det var nog jag som gjorde nåt fel, men kom aldrig på vad... 8)

[Citymamma]

Oj - två månader!

Då måste jag komma med en undran. Jag ser att du kurade ditt barn vid 8 månaders ålder, också. Tror du / ni att det blir extra jobbigt för dem just vid den tidpunkten, med tanke på 8-månaders-ångesten? Eller är jag bara ute och snurrar nu?

[/LO]

Bra jobbat!
Vi behövde inte kura regelmässigt, för hon sov bra, men tog bort napp och la henne på mage i eget rum strax innan 6 månader. Hon skrek i protest och jag grät, så pappa fick ta de kvällar det behövdes. Jag hade läst lathunden fem gånger och säkert kunnat förklara för vem som helst (Pappa t.ex) hur man skulle göra, men jag hade inte FÖRSTÅTT. I alla fall inte hur JAG skulle reagera. Först i efterhand vet jag ju att hon inte var förtvivlad. Hon undrade bara vad vi höll på med och frågade om vi var säkra på att vi gjorde rätt.
Så jag förtår precis hur du känner. Det är viktigt att inte förmedla det vidare bara.

Jag skulle tro att det kan ta lite längre tid för just poletten att trilla ner, för det är så mycket som förändras runt omkring.
Men det är INTE ett bra alternativ att vänta, för när det händer mycket så behöver man verkligen sin sömn OCH är i stort behov av fasta rutiner. Det får man ju med hjälp av kuren.

/LO

[Lillamolntuss]

Jag undrade exakt som du om det var rätt läge, med åttamånadersångesten - borde vi vänta? Men instämmer med /LO - vänta inte.

Såhär efteråt ångrar jag bara att vi inte kurade tidigare, men vi var nog tvugna att invänta rätt motivation och rätt attityd. Dessa kom på en millisekund någonstans runt jul en tiiiidig morgon, vid 5.30, när det var en liten tand som råkade bita mig hårt i bröstet...