Gossen sover så fint så fint, och jag är så glad så glad... Nu finns bara en liten skönhetsdetalj att åtgärda: nämligen att få mig pckså att "sova hela natten". Så här är det... :
Vi flyttade lille man tillbaka in till oss nu när kuren sitter - han är bara tio veckor och lite väl liten för att sova själv tycker jag och mannen - innan sov han i vagnen i sitt eget rum med öppen dörr in till oss (alldeles,alldeles bredvid..). I vårt sovrum finns hans vagga, och sover så gärna i den, inga problem. Han skall sova natt mellan halv tio och klockan sex, dvs åtta och en halv timme. Mennn:
Klockan fem börjar han smacka ljudligt på handen, böka runt i sängen, en och annan "öh,öh" hörs, och så, men det verkar inte som om han är vaken...? Och han skriker inte. Men all denna aktivitet precis bredvid min säng håller mig vaken, och det slutar med att när han skall upp vid sex eller tio i ifall marginalkvarten behövs - så har vi: en soligt glad kille, och en zombietrött-mamma, som halvsover sig igenom klockan sex matningen. Hur kul är det? För honom, menar jag? (Jag har löst det nu genom att sova genom hans första morgonlur, men egentligen skulle jag inte vilja..)
Ska jag nu behöva flytta tillbaka honom in till sig - tycker att det är så tidigt för honom att sova helt själv! Vad säger veteranerna?