Skratt och gråt

[Luvisen]

Hej kära vänliga medmänniskor. Nu är vi tebax igen.

Min har ju ALLTID haft det svårt med skrattet.... Det jag menar nu är att när jag skrattade hjärtligt när han var nyfödd så började han gråta och jag tyckte att jag lyckades arbete bort det mesta och få i honom livsglädje med min lilla skratt-terapi MEN nu börjar jag bli lite putt därför när jag och min sambo skrattar ihop blir min son ARG och LEDSEN . Jag fattar inte varför??

Han kastar sig fram och försöker täppa till min mun, ylar och gormar och och kastar sig på golvet.

Varför får jag inte skratta? Vad är det här för något?

Jag forts skratta, så länge nu glädjen håller i sig med en arg unge...

Någon som har ngt klokt att säga?

Värme! /Luvisen

[chokladkaninen]

Ånej! Pendeln har slagit över, från Saboterande Partner till Saboterande Bebis!

[Luvisen]

/Luvisen

[annawahlgren]

Kära nån då Vilket elände Hålla för mun på dig när du försöker skratta... Då har man problem, om man säger

Förstår att du blir putt.

Den lite löjliga sanningen är att han inte känner sig med på noterna. På karlars (ursäkta) och svenskars överlag (ursäkta ännu mer) vis känner han sig KRÄNKT, när han inte hänger med, eftersom hans humör inte behagar vara så ljust för stunden, Gud vet varför (och Han talar inte om det, precis).

Man kan inte göra mycket mer än du gör. Möjligen gödsla med mera tålamod

Vänta ut honom, för han är inte människa om han inte till slut drar på mun. Spela teater, du och din sambo. Skratta med och åt varandra och tramsa ihjäl er, i cirkus tio minuter. Passar det inte gossen så märker ni det inte, för ni har så vansinnigt roligt själva. Titta inte på honom och envisas inte med att försöka dra med honom i skrattet, men se till ordentligt att han både hör och ser. Uppför en verklig show, helt koncentrerade på varandra med grimaser och vrål, kastruller på huvudet, snubbel i dörrar, flabb och trams och dans och tjosan hejsan något alldeles kolossalt =D> Låt honom inte komma åt er med sina sura miner och protester, bara tramsa på och ha vansinnigt roligt med varandra. Det handlar om att bryta ett mönster, så ni behöver ju inte hålla på så i evigheten... Ge det kanske tre kvällar

Och så mitt i alltihop kommer ni liksom ihåg honom, tittar på klockan och lägger honom bara, ramsar och går ut och FORTSÄTTER flabba och tramsa, några minuter till.

Så kan han ligga där och undra vad han gick miste om, för det gjorde han ju. Och sakteliga tar nyfikenheten över. Nästa gång tänker han sig för, tro mig. Alla barn vill VARA MED.

Och man får ju vara glad att små barn är så lättlurade som de är


O:)

[Luvisen]

Ditt tålamod är ju sannerligen helt makalöst, Anna. Orka svara på så mkt!

Jag tackar så hemskt mkt för ditt svar!

Då ska jag fortsätta skratta, så det så!

Och spektakelkvällar ska vi ge den lille i 3 dgr och återkomma med rapport. Spännande med rond 2!

Kram! /Luvisen

[annawahlgren]

:thumbsup:

[Krisse]

Hur gick rond 2?

[Luvisen]

Jodå, bra tycker jag. Vi körde på efm redan eftersom vi inte kunde hålla oss. Bebis skrek som en galning. Men vi fortsatte att tramsa oss och efter 2 sek slutade sirenen att ljuda. Sedan försökte Bebis att sära på oss samt täppa till våra munnar men vi bara fortsatte att skratta. Så då nöjde sig Bebis med att kila in sig emellan oss och där satt han belåtet.

Nu skrattade han inte med oss MEN han log! Stort steg frammåt tycker jag. Så vi ska köra ett par pass till! På nr tre tror jag det blir skratt fr Bebis.

Värme!/Luvisen

[annawahlgren]

Strålande jobbat

Som sagt, man ska vara glad att små barn är så lättlurade som de är 8) Och så underbart obotligt nyfikna

Så skapades nog Skvallerkärringen

[Luvisen]

/Luvisen

[Luvisen]

Idag tramsa vi mest hela dagen. Kunde ju inte låta bli. Man har ju inte fått tramsa på länge!

Och voilà! Framsteg. 8) Den lilla människan skrek superkort men försökte INTE täppa till ngns mun. :thumbsup: Och sedan var han ju tvungen att vara med så vi brottades allihop på mattan och kittlade varann. Den lille gav til och med ifrån sig ett litet kort glädjetjut! Yippie!

/Luvisen