Fattar iaf inte! Han har ännu inte lärt sig lägga sig ner och står där och blir mer och mer hysterisk. Lägger jag honom ploppar han upp igen meddetsamma så det gjorde jag bara två gånger. Jag ramsar men det är så svårt när jag hör hur han blir hesare och hesare ... Det kan inte vara meningen att det ska vara såhär. Det tog en timme i natt, kl 00.30 (så det var inte vargtimmen) och slutade inte förrän han trillade ner till sittande (antar jag, såg ju inte men hörde dunsen) och sedan kunde lägga sig, bli ramsad och slutligen somna. Sedan vaknade han 06.00 (morgon 07) och grät igen. Argt, för att jag inte "kom". Vi sover i samma rum. Är det meningen att jag ska gå ut mitt i natten och ramsa? Det känns som om han aldrig tystnar för att lyssna på mig.Lilla ungen som hoppar upp till stående innan du ens hinner ut ur rummet - låt henne/honom stå! Avlyssna utanför, osedd. Den lilla är arg, sur, glad, allmänt förvirrad eller svär som en borstbindare. Tyvärr, inte mycket att göra åt! Budskapet är: på natten händer ingenting, och nu är barnet lagt för natten. (Det budskapet tränger in så småningom, om än inte just i kväll.) Det är inte förbjudet att stå upp, och det är inte förbjudet att reagera. Det som är förbjudet är att bli riktigt, riktigt ledsen. Och trött, vilket brukar hänga samman. Då hör du hur barnet ber om hjälp. Det är också först då hon eller han är mottaglig för hjälp. Så vänta till dess! Lägg tillrätta (då ligger också barnet kvar), tryck till, gå ut, ramsa och bekräfta.
Bävar inför kommande natt när vi ska sova borta.
Vi har ändrat dagsschemat (sedan en vecka tillbaka) och dragit ner på totalsömnen men lurarna fungerar fortfarande inte som de ska. Men vi kör på såklart.