Kära rara, du är alldeles för ängslig
Det får man inte vara
Små barn orkar inte med det. (Ja, det gör väl kanske inte så många av oss vuxna heller.)
Jag skulle önska jag kunde skicka på dig sjutton bebisar till som behöver komma i ro NU
Så att du fick korn på en enkel och effektiv - och snabb
- saklighet. Därtill nödd och tvungen, om man säger
Gå in direkt om han ligger på rygg och gapar, lägg tillrätta distinkt så som står beskrivet, exakt så, tryck till under tystnad någon sekund eller två och gå ut med ramsan.
Och tänk sedan på annat. (Jag utgår från att du ser till att han blir proppmätt vid varje mål på dagen.)
Klart du kan göra lite ljud även om du bor i lägenhet. Att ha radion eller tv:n på lär inte vara förbjudet
Diska, tvätta, dammsug (före nio
) eller spela mild musik och läs en bok, så att du kan koncentrera dig på annat, när nu inte de sjutton andra bebisarna faktiskt skriker på hjälp:!:
Din sambos idé är inte särskilt bra annat än för stunden, och efter den stunden har du femtioelva stunder i femtioelva nätter framför dig. Hälsa från mig att han ska skärpa sig och läsa på så att han begriper att hans lilla barn har samma intressen som han: att få sova på nätterna, till att börja med
Ett antal gånger upprepar du ordet gallskrika. Vad menar du är skillnaden mellan att gallskrika och att skrika? Förlåt om jag låter provocerande, men det är inte så att lilla barnet gallskriker av PROTEST och elände och för att världen håller på att gå under. Han skriker. En fyramånaders (4,5) bebis har inte så många andra sätt att uttrycka sig på, när han frågar efter någonting eller undrar över någonting, än att skrika. Skriket är en fråga. Det är din och er uppgift att ge svar, i handling. Antingen genom att lägga tillrätta/buffa/solfjädra (men inte allt på en gång
) eller genom att "bara" ramsa, och den ramsan ska övas upp - inte på barnet utan innan man tillämpar den på barnet. Svaret ska vara lugnande, betryggande i ordets sanna mening, och man får inte ge sig förrän det fungerar just lugnande. Det är inte meningen att man ska oroa ytterligare, annonsera vargen och sedan "rädda" barnet, som din sambo föreslår
Så jag vill påstå att han varken gallskriker eller att det är något annat "fel". Han bara undrar vad som gäller och framför allt undrar han om han kan sova tryggt och lugnt, fredad för vargen. Håller ni koll på vargen? Eller släpper ni in sjutusen stycken genom ert vinglande, er ängslighet och er osäkerhet
Ett väldigt bra sätt att få fart på Attityden av Självklarhet, den omistliga och avgörande, är att läsa på, läsa igen och läsa på igen, tills ni känner att ni vet exakt vad ni gör och varför, och att ni gör det i lilla barnets intresse
Det som vi har det jobbigt med, och det har vi haft hela tiden, är dagslurarna. Jag har funderat mycket på vad vi gör eller inte gör som gör det svårt för Mio att somna. Vi har 45 minuter på förmiddagen, 2 timmar runt lunchtid och 45 minuter vid middagstid. 45-minuterspassen sover han inne i sin spjälsäng och 2-timmarspasset i vagnen ute medan jag promenerar. När han sover inne så skriker han mellan 10 och 45 minuter (får ibland sova i 20 minuter, ibland i 45 minuter och ibland ingenting alls). Vi har självklart en dagramsa och det är bara de gånger han skriker väldigt länge som vi ramsar en extra gång (brukar inte lugnas av detta). Nattramsandet fungerar bra men inte dagramsandet. Vi följer schemat "slaviskt".
. 
{|= vid läggningen 19.00 och han somnar omedelbums