Hjälpähjälpähjälp...
På sistone ( 7-10 dagar..?) har den där lugna, harmoniska och glada två-åringen varit putsväck

och istället har jag en grinig gosse, som springer framför mig, gråter och sträcker upp armarna mot mig.

Social delaktighet i form av tvättstugan - som så länge varit en favorit - är nu grymt opoppis, och jag får ta till mindre mild våld för att han skall delta alls. När han har gjort sitt tackar jag så mycket för hjälpen, och jobbar vidare. Han står bredvid och frustrationsvrålar alternativt sträcker upp armar mot mig. 8-[
Jag vet inte hur jag skall hantera detta riktigt. Om jag läste detta och det inte var frågan om ett barnaboksbarn, skulle jag säga :"ge honom ett eget jobb, ta med honom i arbetet". Men han har ju ett eget jobb. Det har han haft länge. Jag tar med honom. Men allt förorsakar gråt och tandagnisslan just nu, och så armar uppåt sträck...

är jobbet i tvättstugan för lätt? Fast om det nu är det, även lätta jobb måste ju göras! Jag behöver honom där, på riktigt, det är inget låtsas!

jobba vill han ändå; idag stod han på helt eget initiativ och plockade undan från bestickskorgen och lade alla grejerna på sina rätta ställen (visserligen var de smutsiga, men det är nog överkurs...

)

vi har börjat potträna för tio dagar sedan - han går här hemma utan blöja i bara kalsonger eller kalsonger + byxor, ifall det är kallt. Än så länge gör han inget i pottan. Vill absolut inte sitta, och har inte heller velat sitta på sittringen som vi köpte till honom. Jag tänkte ge det hela en avslappnad chans nu innan semesterresan, när det verkar vara rätt så varmt.

den goda väninnan och jag pratades vid igår, och vi kom fram till att Hugo har ofta betett sig så här när han varit på randen till att lära sig något nytt. Det KAN vara detta som spökar, förstås, men jag måste ändå hantera det! Idag höll jag på att tappa tålamodet totalt när han för sjuttonde gången småsprang framför mig och gnällde med uppåtsträckta armar...
Nu på kvällen har vi varit ute och vattnar blommor; den naturvetare som han är var han mer intresserad av empiriska experiment med sin vattenkanna; total koncentration och verkligen experimenterande på G. Kändes inte lämpligt att störa honom. Jag vattnade och han pysslade med sina experiment, i närheten. Borde jag envisas..?
Hjälp mig nu, alla kloka! Jag vill inte gå här dagarna i ända med en missnöjd gosse! Vad är det jag inte ser?