Uppgiven suck från Götet...
Har haft mormor och morfar på besök, vilket innebar uppskattad skratt-hjälp. Glad kille lade sig och satte igång med protester. Jag påminde en gång och totalt tog det fem minuter innan han sov, helt godkänt. Vore dock trevligt om han somnade lite gladare bara, men med tålamod och mycket skratt kommer det nog.
Vi satte igång med en trevlig och ganska högljudd Mors-dags-brunch. Tjo och tjim, inte en varg i närheten.
Trettiofem minuter senare vaknar han! Jag hade inte en chans att mota Olle i grind. Han skulle ju sova en timme åtminstone!!!
Ramsar och han lyssnar. Får skit från gästerna över min höga röst:"Han somnar ju inte när du låter sådär! Du måste låta snäll..." Hm, visst. Som om jag låter elak! Jag är bestämd, jag måste ju det!
Jag ger utrymme. Och vad får jag för det? Inte ett jä-la dugg. Tysta sekunder, kanske någon minut, kanske två. Jag försöker att inte ramsa i onödan, men känner att jag behöver påminna ibland.
Tio i två (han vaknade tio över ett och har schemalagd lur till halv tre) har han slutat fråga och väsnas så att jag tror att polisen snart kommer att ringa på dörren. Så jag inväntar en tyst tiondels sekund och plockar upp.
Blä.
Gästerna undrar: Måste han verkligen sova så länge? Du kanske skall nöja dig med att han sover så långa nätter? Han vill ju inte sova, han behöver det nog inte.
Men vad vinner vi på det????? En kille som, i allafall i mina ögon, är uppenbart ÖVERTRÖTT, hela dagen. En kille som inte säger ett ord, mer än i sovsammanhang. En kille som visserlilgen håller igång konstant, men som också labil - gråt eller skratt, vilken reaktion får vi?
Han ÄR tempramentsfull. Han ÄR envis. Han har sedan han föddes visat en OTROLIG vilja, styrka och vakenhet. Mormor säger att hon aldrig sett en unge bete sig på det viset. Han är ett muskelmonster. Visst, han har sina dubbelhakor, men sedan är det muskler. Han är aldrig still. Han ser sig omkring oavbrutet. Han vill ha action HELA TIDEN!!! Han rör sig till musik, han ligger inte still på mattan. Jag kan inte gå ut ur rummet i tjugo sekunder - då ligger han plötsligt under en fåtölj som han inte ens var i närheten av när jag gick ut. Han vill ha allt på sina villkor - men han är fyra och en halv månad!!!
Hur skulle det se ut om han fick bestämma??? Jag VET att han måste sova! När han är utsövd (eller tror sig så vara), då pratar han hela tiden. De fyra sista dagarna har han knappt sagt ett ljud - mer än lite klagomål. Gnällig är han. Lätt till tårar. Eftermiddagen är jääääääättelång.
HAN MÅSTE SOVA!!! Och jag blir GALEN!!! ](*,)
Blä igen.
// Åsa (som skickade med SHN-boken med mormor för ökad förståelse)