Svaret är JA.Du fick ju strålande resultat i hanterandet av potatissäcken, om man säger. Pris och beröm
{|= Barnet blev lättat och fick besked om vad som gällde, och jobbade häcken ur sig för att gottgöra (med stolthet).Att berömmen "haglade ur mig" var väl att ta i, peståss
Men det funkade ju. Ta det lite lugnare nästa gång. Av beröm ska små barn göra sig rejält förtjänta (och det gjorde hon ju) men du behöver inte, och ska inte, ta i med dåligt samvete, om man säger 
Se detta som "ur lag" som frågor i stället, eller på ren svenska krav på uppfostran Ida är ingen liten bebis längre eller ens ett trotsbarn. Hon behöver - kräver att få - veta vad som gäller, och det ska vara raka rör. Barn frågar i påståendets form / i handling. Du måste svara likadant, fast starkare.
"Hoppsan, du glömde visst duka bort din tallrik" efter kvällsmaten. Hon gör då ett illtjut, vrålar "JAG GÖR DET INTE!!!!" följt av ett försök till att SPOTTA på mig.---"
Du ser ju eller känner hur landet ligger. Här är det inte läge för dutt eller ett finkänsligt 'hoppsan'. Odla Tonen
"Och vad gör man NU 
" (Svar, i handling: dukar av sin tallrik.) Var lite krävande. Var MYCKET krävande. När hon gjort vad som krävts av henne, tackar du för god insats. Punkt. På temat: "SÅ ska det vara. Precis så. RÄTT." "--- jag slängde upp henne på sitt rum, och var fly förbannad. Hon var jätteledsen där inne, tillhör den känslige...Fortfarande ledsen då hon kom ut, och vi kramades, men det kändes som det inte blev någon 'bra' förvisning, eftersom jag fortsatte förklara efteråt hur man gjorde och inte ---" Hon blev jätteledsen därför att du blev fly förbannad. Ditt kramande efteråt läkte mest ditt eget dåliga samvete men hjälpte inte henne. Du måste bli sakligare, ingripa tidigare och inte försöka fjäska dig till hennes förlåtande efteråt, när du känner att du förgått dig. Du ska veta vad du gör
Innan. Butik: förbered dem, utanför, innan ni går in. Med Tonen. De ska veta exakt vad som gäller (annars blir det ingenting). Du kan inte hänga efter i svansen och hoppas på det bästa, vädja om deras förståelse och be till Gud att allt ska gå bra [-o< Igen: du måste veta vad du gör, vad du vill och hur det ska genomföras Innan. Matbordet: Ligg före, innan de börjar. Tala om vad som gäller. Ni har era regler. Barnen föddes inte med vetskapen om dessa regler. Presentera dem (med Tonen) som om det vore första gången i världshistorien de skulle sitta vid dukat bord Passar sedan inte galsocherna utan de börjar gapa och skrika, se till att få ögonkontakt och beklaga vänligt (med Tonen) på temat :"Sorry, pal. Du vet vad som gäller. Antingen uppför du dig som folk eller också - PYS. Tack för maten!" (Och så handen, tack tack, och hej då.) Sedan varken ser eller hör du den ungen. För tillfället. Jobbet: "HUR mycket jag än berättar hur man gör och inte, spårar det ur." Och vad berättar du Vädjar du, möjligen Ta till Tonen. "Här gäller det och det. Ni sitter tysta som möss så fort en kund uppenbarar sig och säger ni ett ljud, får ni inte vara här."Förstår du
Det låter brutalt men det är livets simpla regler det handlar om - samhällsgemenskap, ytterst. Så sluta dutta med dem. De kan bättre. och DU kan bättre. Dutta kan man göra på fritiden, om man säger 
Gnällandet i affär: bryt mönstret genom att spela teater någon gång (en gång för alla). Gnäll själv, fast högre. Längre. Tjatigare. "JAG VILL HAAAA!" Bär dig åt som de, fast värre. Se vad som händer.För det gör det. De vet
Kommentera sedan inte. Låt budskapet sjunka in :^o
och säga "Men köp den då!?" Hur följer man upp det?
(han blir 3 år i aug).