Nu har vi levt med härligt sköna nätter och välfungerande dagslurar i lite drygt 5 veckor. Allt fungerar bara hur bra som helst. Utom den där eländiga vargtimmen. Vi kommer bara inte förbi den. Enda skillnaden nu är att Emil inte vaknar och gråter och måste hjälp att somna om. Nu vaknar han, som efter en inbyggd klocka, kl.6.00 (Vi har morgon kl.7.30) men ligger och snackar och grejar för sig själv därinne. Och då ska det om jag förstått det hela rätt, vara helt ok. Han klarar sig själv och jag stör inte honom då. Men inte en enda gång att han somnar om! Han är verkligen tvärpigg och efter ca 30-40 minuter så har han ledsnat på sitt eget sällskap där i mörkret och börjar protestera. Tar väl ytterligare 10 minuter innan han gråter ordentligt. Jag har försökt att ta ramsan direkt vid första lilla tecken på uppvaknande, även varit inne och solfjädrat men han är så pigg så
En morgon fick jag bara nog och buffade ungen till sömns kände bara att jag gör vad som helst bara jag får honom att sova vidare, och det var ju väldigt mysigt och skönt. Han sov hela 15 minuter till då och jag har inte tänkt måla in mig i det hörnet så det gör vi inte om. Brukar bli att det får bli morgon runt 6.45-7 istället. Kan ju inte låta honom ligga och gråta varenda morgon i nästan en timma. Eller? Så som det är just nu så har vi ju egentligen morgon vid 6.45

Det är ju inte hans fel att jag lät honom tro att det skulle vara så. Om man tänker efter, och det ska man ju, så är han ju egentligen jätteduktig som håller tiden så bra. Men nu skulle jag vilja rätta till det.
Så hur går vi vidare nu? Det känns som att dagschemat kommer i otakt också. Första luren ska ju vara kl.9.30 men han är ju tvärslut kl.9 redan. Ska jag hålla på den bestämda tiden ändå? Känns som om han vaknar ännu tidigare när han sovit för lite på dagen eller somnat för sent på kvällen.