Min stora pojk är 4½ och kompisar har börjat bli en allt viktigare del i tillvaron. Han går 15 tim per vecka på förskolan (5tim/dag ti-to) och trivs som fisken i vattnet. Två av kompisarna brukar han träffa även på fritiden och leka med och det är väl helt i sin ordning tycker jag, han leker väldigt bra med båda två och man ser knappt röken av dem när de är här.
Vi brukar turas om så de träffas ungefär varannan gång här och varannan gång hos resp kompis. MEN ibland blir det lite för mycket och för ofta tycker jag och brukar dra till med nödlöngner
att vi ska göra något annat. Eller så svarar jag helt enkelt inte ibland när jag ser att det är de som ringer . De vill träffas flera gånger i veckan och gärna 4 tim varje gång. Jag tycker att en gång per vecka och kompis är fullt tillräckligt och max 3tim per gång. De träffas ju på dagis också.
Till saken hör att vi bor väldans barnvänligt i radhusområde med massor av ungar i alla åldrar, rena bullerbyn, med bilfri innergård där de kan cykla, gunga, gräva i sandlådan, spela boll eller bara kuta runt i skogsområdena som omger området. Sonen kan vara med så länge han önskar och när de passar oss.
Hans kompisar bor i hus där det inte finns barn i närheten, så jag förstår att de har ett annat behov av att träffa kompisar, men samtidigt går de heltid på dagis (den ena kompisen 9tim/dag 5 dagar/vecka
) så man tycker att de skulle vilja umgås lite i familjen och att det inte behöver hända saker HELA tiden. Söndagar är enda dagen i veckan som pappa i vår familj är ledig och då vill jag/vi att i alla fall våran familj ska hitta på saker eller bara göra ingenting tillsammans.
Samtidigt vill jag ju inte att sonen ska bli utanför.
Har mycket att göra, hinner inte
