Buffa en liten en

[Isolde]

Eftersom Frida är för liten för att kura har jag börjat använda verktygen (maken ska läsa på så han kan göra det också), och märkte till min glädje att hon svarade väldigt bra på buffningen de första dagarna. Men nu, några dagar senare, blir hon bara arg när jag buffar! Och skriker upp sig ännu mer än vad hon gjort tidigare.

Vad betyder det? Är jag framme för fort med buffandet och jag stör henne snarare än hjälper henne? Själv tycker jag att jag väntar läääänge innan jag går in, men jag är å andra sidan inte så van vid att hon skriker och har väl tunn hud.

Dag två och tre med verktygen funkade solfjädern bättre än buffningen, men idag (dag fyra) gillade hon inte den heller utan ökade på skriket i stället.

Jag skulle gärna ramsa redan nu -- är det helt uteslutet att göra det på en snart två månader gammal? Det skulle kännas bra att kunna meddela sin närvaro från avstånd. (Kännas bra för mig OCH för Frida, eller bara bra för mig? )

[Lena]

Hej! Din dotter befinner sig åldersmässigt i vad jag själv upplevde (inte personligen då såklart utan vad gällde min egen dotter) vara den lite svåra övergången från riktig spädis till lite större spädis, dvs fortfarande inget spikat schema men stor nog att börja kunna somna själv. Jag förmodar att du kör efter standardmodellen; styr upp hennes tider någorlunda men efter hennes egen rytm, ger så mkt mat det bara går och mkt social delaktighet. Är lite nyfiken på mer info eftersom du skriver att du inte är van vid att hon skrikit hittills. Innebär det att du kört med standardmodellen med god framgång fram tills nu då det har försämrats (ställer denna fråga eftersom jag själv upplevde det under en period då dottern var i samma ålder som ditt barn)? Och när är det som hon skriker, vid läggning eller för att hon vaknar i sina sovpass eller både och (såväl dag som natt?)? Eller har du precis börjat jobba efter tipsen i Barnaboken? Var ungefär befinner ni er i processen? Berätta lite mer, här finns gott om erfaret folk som kan ge råd.

Angående ramsan: Hon är för liten för att ramsa, men du kan ju visa din närvaro genom att göra ljud i hemmet som talar om för henne att du finns där (diska, pyssla, tala högt till dig själv som om du talade till andra vuxna).

/Lena

[Isolde]

Lena,

Jag har kört standardmodellen sedan första början, men det gick inte så bra först. Frida har haft väldigt svårt att somna och att sova -- under de första fyra veckorna ungefär sov hon sällan mer än 30 minuter åt gången, och det var lögn i h-lv-te att få henne att somna om. Det kändes förstås helt hopplöst, eftersom det tagit flera timmar att få henne att sova till att börja med! Matningarna enligt standardmodellen kom på så vis så ofta att jag snart inte hade något kvar i brösten (kändes det som), och det var alltid väldigt lockande att låta henne sova vidare när hon somnat vid bröstet vid helt fel tidpunkt.

Det var förstås en ond cirkel som vi hade hamnat i; efter ett akutsnitt var jag för trött för att ta tag i hennes sovande, och så blev jag stressad över att hon inte sov, och då sov hon än mindre och jag blev än tröttare ... Det var inte förrän hon började sova bättre på eget bevåg när hon var en månad, som det hela började styra upp sig.

(Och då ska tilläggas att hon hela tiden sovit bra på nätterna -- hon vaknar 2--3 gånger per natt, men somnar om lätt efter ett kort mål. Hon vet åtminstone att på natten gör man ingenting!)

Nur när det har börjat stabilisera sig på riktigt (både för mig och för henne) funkar standardmodellen mycket bättre för oss. Jag håller som bäst på med observationer inför att spika ett första schema, och märker att hon är rätt regelbunden, faktiskt.

Att vi inte är vana vid att höra henne skrika lät ju väldigt trevligt! Men var slarvigt skrivet av mig: vi är inte vana vid att höra henne ligga och skrika i sängen utan att vi lyfter upp henne och "tröstar" (med varierande resultat). Tidigare skrek hon främst när hon var övertrött, nu vid läggning ungefär hälften av gångerna (men inte mitt i natten) och när hon vaknar till efter en för kort lur. Jag vet ju att hon inte far illa av att ligga i sängen och vara arg, men det är inte kul att höra skriken.

[Lena]

Hej Isolde! Det här kommer ni att fixa galant. Det låter som att du har en klok liten dotter med tydliga tendenser till fin nattsömn. Hon vaknar ju inte många gånger och somnar lätt om efter snabba nattmål. Dessutom låter det som att hon har en klok och insiktsfull mamma.

Jag valde att vagna istället för att buffa, men principen är ju densamma, dvs att få barnet lugnat så att det kan somna utan skrik. Har ni övat ordentligt på tekniken? Kolla in filmsekvensen under rubriken "SHN-kuren – så här kan det gå till". Men även om ni har rätt teknik så är det lätt att hamna fel, det gäller att sluta så fort barnet slappnar av. Du funderar ju i ditt inlägg på just detta, dvs ifall du stör henne med för mkt trafik. När du lagt henne måste du låta henne reagera, arg får hon vara, men inte ledsen. När hon vaknar mitt i ett sovpass ska du svara på hennes rop direkt, men sen låta henne reagera på det (längre fram kan du avvakta med att svara direkt när hon vaknar till och istället lyssna av ifall hon verkligen frågar dig eller faktiskt kan lyckas svara på det själv). Tänk på att uppehålla dig så kort tid som möjligt vid barnet. Hellre fler och korta turer än att stå för länge vid barnet. Tänk hela tiden "bort, bort". Och allt i en anda av kärlek och självklarhet, den berömda Attityden.

Jag gjorde själv misstaget att i samband med dagslurarna vagna för mkt veckan efter att vi infört schemat för vår dotter. Särskilt kvällsluren hade vi problem med, så jag vet precis hur jobbigt det känns när ens lilla älskling varvar upp sig. Inte roligt. Ofta kändes det då som att hon blev mer förbannad ju mer jag ingrep. Då gäller det att ha klockan i handen hela tiden så att du ser hur lång tid som passerar. Det som känns som en evighet visar sig ofta bara vara några minuter. Lyssna och avvakta är två nyckelord. Låt känslan i magen styra huruvida det är dags att ingripa på nytt (lätt att säga när man inte är mitt upp i det, men ändå).

Samtidigt är din dotter inte ens två månader gammal, ett sånt litet liv får man ibland hjälpa lite extra. Om kaos uppstår kan man bjuda på att vagna/buffa till sömns. Och standardmodellen är ju mer en ram än fasta tider, jag menar du kan tulla på mer än de marginalkvartar som används vid ett spikat schema. Vore bra om nån mer erfaren räv bekräftar mina sistnämnda kommentarer. Eller tar mig i örat

Hör av dig igen så fort du undrar över nåt. Bättre att ställa dina frågor här än till barnet 8) Det känns kanske jobbigt och ovisst nu, men du gör en god investering!

/Lena

[Isolde]

Aj aj aj!

Idag på dagen har det gått hur bra som helst med sovandet, och någon buffning har inte behövt tillgripas eftersom hon somnat lätt med solfjädern. Ja, jag drar mig för buffningen för att hon inte reagerar positivt på den utan rent negativt.

Men i kväll när det var läggdags för natten blev hon helt vaaaansinnig! Att det började var mitt fel, eftersom jag tajmade läggningen dåligt med hennes humör (hon är fortfarande inte riktigt med på att läggas vaken, nämligen), och sedan var det lögn i helsike att få henne att lugna ner sig. Buffningen gjorde henne bara mer förbannad, solfjädern var bara att glömma och att avvakta gick inte heller utan att plötsligt befinna sig i femminutersmetoden (hu! ). Eftersom vi inte kurar tog jag till slut upp henne och gav henne en nattslurk till, och då somnade hon pronto.

Vad GÖR man när det blir så? Det känns inte som om det fanns den minsta chans att lugna ner henne.

Vi vagnar henne inte, för att det är närapå omöjligt att bångla vagnen ut och in genom smala dörrar och trånga passager. Och buffningen funkar finfint när hon vaknar och behöver somna om ...

[mammamy]

Hej Isolde!
Enligt AW är det för tidigt att ramsa, hon kommer att titta efter ansiktet till rösten. Man ska tydligen inte börja förrän vid 4 månader, men vi började ramsa med gott resultat redan vid drygt tre månader eftersom vi missat tidsgränsen
Min spontana tanke är den vanliga, är du helt säker på att hon är mätt? Min gosse var ofantligt svårsövd i början men han var mycket riktigt inte mätt heller, även jag hade en besvärlig förslossning och var sliten vilket givetvis påverkar mjölkproduktionen.
Går hon upp i vikt som hon ska? Det är ett känsligt instrument för att påvisa om hon får tillräckligt.
Nu har min gosse bllivit en exemplarisk sovare men det har tagit ända fram till för typ tre veckor sen, är 4 månader lite drygt. Skulle tro att det mesta blir lättare när de är lite större men det är klart du kommer att fixa det här! Rent spontant skulle jag GISSA att du buffar lite för mycket men jag är verkligen ingen expert!!!

[Lena]

Härligt att dagen gick så fint! När du nattar henne ikväll ska du intala hela ditt inre att det kommer att gå bra 8) , tänk inte på gårdagen, barnet känner ju så lätt av minsta tvekan och oro. Du sätter ju själv fingret på den dåliga tajmingen som orsak till början på eländesepisoden, så den faktorn kommer ju inte att ställa till det ikväll igen. Alltså finns det ingen anledning att det ska gå lika illa. Heja dig! 8) 8) 8)

Somnade hon vid ditt bröst igårkväll när du plockat upp och gav lite mer mat eller blev hon bara sömntrött av mer mat och lades i någorlunda vaket tillstånd efteråt? Det senare alternativet hoppas jag. Eftersom det gick ner mer mat låter det som att du kan truga i henne lite mer vid nattslurken. Om hon har svårt att hålla sig vaken under nattslurken får du kittla henne under örat, blåsa henne i ansiktet, etc. Och var noga med att rapa henne för då kan det ju få plats lite till kanske (nöj dig inte med rapförsök utan framgång ifall hon somnat, jag menar: ibland somnade min tös och hängde som en säck potatis över axeln när jag skulle rapa henne, det kom aldrig nån rap då, men om jag väckte henne och provade rapa igen så kom det luft).

Truga, truga, truga, mjukt men envist, så att hon verkligen verkar fullmatad.

[mammamy]

Ni kommer väl ihåg skrattet-till-gonattet?

[Isolde]

Det har tagit lite tid att svara, för min chef väljer alltid att gräla på mig när jag sätter mig ner här ...

Jag svarar lite hipp som happ!

Ja, hon får ordentligt med mat och växer så det knakar. Hon hoppade raskt upp från normalkurvan där hon började och följer nu sin egen.

När hon får sin godnattslurk somnar hon ibland som om någon slog henne i huvet med något hårt. Hon gillar inte att rapas så då kan hon vakna, men gör hon inte det väcker jag henne inte innan jag lägger ner henne. Men oftast läggs hon halvvaken, men vääääldigt sömnig. Ska jag alltså väcka henne innan jag lägger henne i sängen, även om hon har rapat i sömnen?

Jag har nog förklarat lite dåligt -- och jag ser att jag helt galet påstår att "buffningen funkar finfint när hon vaknar och behöver somnar om" när det var solfjädern som funkar då! Jag buffar alltså knappt alls eftersom det gör henne jättearg! Så: Hon skriker högre och högre och spänner sig som attan (jag har kollat in videoklippet; jag tycker jag har fått in tekniken även om det inte blir så ... vällustigt som när Anna gör det).

Skrattet-till-gonattet praktiserar vi inte riktigt; hon känns lite för liten för det. Men jag kanske missuppfattat något? Däremot "pratar" vi med varandra innan och under godnattslurken: jag eller pappa pratar och Frida gurglar, ooooäää:ar och ler med hela kroppen. Det kanske duger?

[Lena]

Hej igen!

Ja, jag tycker att du ska väcka henne om hon somnat vid nattslurken. Det räcker att hon är halvvaken bara, det viktiga är att hon inte somnar för natten vid bröstet och när hon sen vaknar nästa gång upptäcker att hon är på en helt annan plats, dvs i sängen. Hon ska alltså vara i någorlunda vaket tillstånd så att hon upplever att hon lämnar bröstet och läggs på sin rätta sovplats.

Din skrattet-till-gonattet-variant duger säkert (så länge du inte stör själva ätandet). Jag tyckte också att min dotter var för liten för det i den åldern så jag satsade enbart på engagerat sistasnack och leenden vid kvällstvätten på skötbordet före nattslurken.

[mammamy]

Jag har förlitat mig på att ett stort leende räcker för de minsta,
min gosse har inte skrattat ordentligt än fast han är över fyra månader, han bara ler som en liten sol!!! Det är alltid värt att väcka upp honoom lite för att han ska vara glad och medveten om att det ÄNTLIGEN är dags att sova middag eller natt!

[Lena]

Ja, just det, det är precis den inställningen, att det "äntligen är dags att sova", "ja tänk så skönt", som är viktig - och detta är nog minst lika värdefullt för en själv som förälder eftersom det hjälper en till den rätta, glada, trygga attityden