Hej! Har inget "viktigt" att säga, kände bara ett behov av att vidareförmedla min glädje!
Jag läste Barnaboken under graviditeten och tyckte att det mesta verkade rätt knäppt... Efter den första veckans totala kaos tänkte jag att jag ändå skulle testa lite. Och ser man på, min lilla kille verkade ha läst på bättre under graviditeten än jag
, standardmodellen och schema gjorde honom till en glad, mätt och belåten kis som sov gott på nätterna. Nu är han drygt fyra månader och har sovit 12 timmar/natt i flera veckor.Lata och dumma som vi var vagnade vi honom dock till sömns hela tiden, men vi insåg för några veckor sedan att vi var tvungna att ta tag i saken. Först fastnade vi i vagningen, igen, sen fastnade vi i ramsan. Om jag inte hade läst här på forumet om och om igen hur viktigt det är att _backa_ så hade jag aldrig vågat! En dag slutade vi bara vagna och krympte ramsningen till ett minimum och ta mig tusan, det funkade! Jag är fortfarande lite chockad...och glad förstås. Han ler när man lägger honom både kvällar och dagar, småsnackar nån minut och somnar sen in nöjd!
Jag räknar såklart med nya utmaningar, men nu har jag lärt mig att sluta tvivla på att mitt barn klarar av saker och att jag faktiskt klarar av att hjälpa honom.
Så ett stort tack från lilla Harry till anna och er som ger råd och tips !
!
Kan inte låta bli att småle när jag läser din Barnabokshistoria - min är väldigt snarlik! Minns att jag läste Barnaboken innan förstingenvar född och tänkte "det verkar då vara en omständig människa den där Anna Wahlgren"... 
Sedemera upptäckte jag att det kunde vara lite omständigt med barn 
" Hon såg luttrad ut. "Jag tror inte det", sa hon. "Jag tror det är mest barnen som frågar. Det är nog vi som får tala om hur det ska vara."