Nu orkar jag inte mer. Min dotter på 1 år och 8 mån har blivit helt omöjlig med allt sparkande vid blöjbyte. Hennes ben och fötter går som trumpinnar och jag med babyn i magen blir faktiskt rädd. Och ARG. Först försöker jag snällt och tålmodigt "man sparkar inte, man klappar" men när hon fortsätter så fort jag släpper taget om hennes fötter blir jag till sist ursinnig och vrålar att man inte får sparkas. Varpå ungen kiknar av skratt
Det enda som tycks nå fram till henne är när jag bryskt lyfter ner henne från skötbordet och sätter henne pladask på golvet. Då kan hon bli stött och lite ledsen, och mottaglig för mina ord. Men jag känner mig lika hemsk och misslyckad varje gång det går så långt.
Är det någon som kan ge mig lite pepp och råd? Ja VET ju hur man ska göra (inte sparka, man klappar) men mitt tålamod orkar inte
Säkert finns många trådar redan skrivna om liknande, och om ni kloka inte hinner svara kanske ni kan tipsa om en tråd. Är för trött och ledsen nu för att söka.
Tacksam för lite hjälp