
Förste sonen har alltid varit en punktlig typ, han kom precis på utsatt datum

Därför var jag helt inställd på att barn nummer två, skulle komma som allra senast på utsatt datum om inte två veckor tidigt (det "visste" man ju, att andra barnet ofta kommer tidigare än det första). Dagen för BF kom och gick och jag fick gå
över tiden 
. Nåja, ut kom han till slut-
Du hade alltså ingen vattenavgång, Päivi

Natten innan lillen föddes gick vattnet för mig. Jag var förberedd på en störtflod, som med storebror, men det här var mer "oj, det kom visst lite vatten i trosorna..." På morgonen fick vi åka in för att konstatera vattenavgång, jag fick höra att man inte väntar för länge på att förlossningen sätter igång spontant pga ökad infektionsrisk då vattnet gått. Jag vet eg inte hur länge man väntar på att sätta igång det hela om det inte startar av sig självt.
Det i alla fall många timmar innan det riktiga värkarbetet kom igång, men till min besvikelse öppnade jag mig knappt alls

. Det var verkligen kämpigt att få veta det då värkarna var fruktansvärda. En nytillkommen förlossningsläkare började mumla om något, undersökte mig lite snabbt och sa att vattnet inte alls gått på riktigt, utan att jag bara hade fått lite PYSPUNKA

. Alltså stack de hål på hinnorna, ut kom allt vatten i världen, t om läkare och barnmorskor häpnade. Bye, bye 10 kg direkt
Sedan tog det kanske 5 minuter innan det var dags för lillen

att komma ut. Idag kan jag tänka på att jag kanske fått gå en vecka till om de inte stuckit hål på de där hinnorna... 8)