Tycker det är så ohyggligt svårt att söva honom, han somnar bara om man promenerar runt med honom eller ammar honom och efter insomnandet måste man fortsätta hålla honom i famnen en timme till annars vaknar han igen efter fem min i spjälsängen och är otröstlig. Vagnen funkar inte heller. Fasar inför varje natt och blir spänd och nervös när det börjar bli läggning, jag förstår inte hur man lyckas med Attityden när man är så trött så man helst vill slå sig själv medvetslös för att få vila ett tag...
Du gör det onödigt komplicerat för dig. Det behövs inte mycket Attityd att tala om för att införa och genomföra Standardmodellen, men det tar några dygn av konsekvens innan den sitter. Nu gör du allt möjligt annat som tar minst lika mycket kraft, tid och anspänning som någonsin Standardmodellen under de första dagarna. Den är till för att underlätta livet för er båda. För er alla. Den får upp er på rätt spår och det är ett behagligt och enkelt spår, ofantligt mycket lättare att handskas med än den cirkus, om du ursäktar, som du bedriver nu, och som bara leder till att du inte tycker om någonting. Varken dig själv eller barnet till slut 
). 
, tänkte se om han väljer bort det självmant när dagarna fungerar.
Nu får du faktiskt sätta dig själv åt sidan ett litet tag. Du har ett barn att ta hand om och det är inte särskilt konstigt. Gör det inte svårare än det är. Lilla ungen är en tillgång för dig, tro det eller ej. Ryck upp dig nu, sluta ge mat på natten (utöver programmet) och ge järnet för ert ömsesidiga välbefinnande