osäker på bortaplan

[LindaVega]

Vega är 18 månader och förutom lite förtrots här och där en harmonisk och ganska lugn tjej.

MEN det är några saker jag funderar på och behöver lite hjälp med. Och det innefattar möte med (nya) människor

Vi är ju hemma med henne på vardagarna, och träffar av förklarliga skäl inte så många andra på dagarna. Ibland är det några barn på lekparken, det var länge sedan vi var på ÖF t ex. Farmor och farfar träffar vi varje helg. Dem känner hon väldigt väl.

När vi någon gång ibland åker iväg för att träffa vänner ( både med och utan barn) upplever jag Vega som väldigt osäker. Idag tex träffade vi ett par med en dotter på sex månader. Allt gick lugnt och stilla till. Vi drack lite kaffe, satt och pratade i soffan och delvis på golvet. Umgicks helt enkelt. Vega satt som klistrad på mig under hela besöket. Flera gånger började hon gråta elller snarare missnöjesskrika med tårar....Jag gav henne fullt tillträde till min famn, utan att trösta eller ge det så mycket mer uppmärksamhet mer än att jag "fanns där" men det var ju inte helt enkelt att kunna prata med någon annan eller kunna uppträda som vanligt när det blev såhär. Nu har det inträffat ett antal gånger den senaste tiden och jag blir konfunderad...

När vi träffar folk hemma ( inte så värst ofta det heller) är hon av naturliga skäl mer säker ( hon är ju på hemmaplan)

Ska tilläggas att Vega alltid varit lite reserverad för nya människor, vilket vi alltid har respekterat, men det här känns som något annat. Men VAD

Vad kan vi göra
Gör jag rätt som bara sitter med henne i famnen utan att ta någon större notis

Vill inte sluta träffa andra människor, vilket för övrigt känns som vi ändå gör allt för sällan. Träffar vi FÖR LITE andra människor?

Väldigt glad för råd och tips

Linda

[annawahlgren]

Underskatta inte mutans betydelse Nu vet du vad du möjligen har att vänta, så gardera dig på förhand (så att du kan föra ett anständigt samtal). Något väldigt intressant att peta i sig - russinpaket kan vara tillåtet i detta om man säger känsliga läge, och/eller en sockerfri tablettask - och något alldeles pinfärskt nytt att leka med i ditt knä, som kanske en intressant kortlek modell Löjliga familjen, ett munspel, en liten bok och en jättespännande färgpenna att kolorera med Något som inte kräver så mycket utrymme och verkligen ingen uppmärksamhet alls.

Det betryggande för lilla barnet är att man liksom skärmar av världen på det här viset, låter barnet gå tillbaka till sig själv, om du förstår vad jag menar.

Du gör helt rätt och behöver inte alls befara att hon träffar för lite folk. Hon behöver bara ta in dem i sin egen takt, beskyddad av dig när ni gör det tillsammans.

Att det känns annorlunda nu beror säkerligen på förtrotset, när man inte är så himla balanserad och underbar jämt ens i sina egna, vackra ögon Om någon månad är det förbi.

[LindaVega]

Tack Anna för ditt svar

Mutan är ständigt underskattad hemma hos oss Har någon konstig idé om att det skulle vara fusk.. ja jag har konstiga sätt att tänka ibland. #-o Å andra sidan har vi speciella billeksaker just för att damen inte är så förtjust i att sitta fastspänd. Muta -javisst. Ska verkligen ta till mig rådet och ladda upp lite inför kommande besök.

Egentligen vet jag att hon inte träffar för få andra människor, man får bara lite konstiga tankar när det blir så ledset och förtvivlat när vi åker iväg.

Förstår också att det kan vara en del av förtrotsen....

tack igen

Kram
Linda

[annawahlgren]

- - - man får bara lite konstiga tankar när det blir så ledset och förtvivlat när vi åker iväg.

Där är ju också din egen attityd väldigt avgörande. Du måste skjuta vargen (=alla negativa förväntningar) och bära dig åt som om DU ser alldeles kolossalt mycket fram emot vad-det-nu-är. Kräv inte av henne att hon ska vara stormglad men bär dig åt som om hon NATURLIGTVIS är det, och visa rejält din egen glada förväntan för DIN räkning, om du förstår

Hon lär sig snart associera glad utflykt med trevlig muta

Kram själv x2

[eliselinda]

Ska tilläggas att Vega alltid varit lite reserverad för nya människor, vilket vi alltid har respekterat, men det här känns som något annat. Men VAD
Linda

Linda, jag blir så glad av att läsa det här. Jag har sett exempel (varje gång jag träffar en i bekantskapen) på när detta verkligen inte respekteras och det är så sorgliga ögonblick. Skönt att se att ni har den respekten! Det gläder mitt hjärta.

Kram
Linda

[Gäst]

Hej Linda,

när sonen var liten hade vi nästan alltid med Antilop-stolen från Ikea när vi åkte någonstans (den med bricka famför). Den var hans "borg". Där kunde han tryggt sitta och betrakta den nya omgivningen, ofta samtidigt som han pillade i sig ett äpple skuret i små bitar. Var han inte mogen för att gå ner och utforska efter det hade jag med några spännande leksaker. Till nöds tog vi även fram ett kexpaket och den bärbara dvd-spelaren. På så sätt var alla nöjda.

/Pea

[Sarika]

Hej Linda
vill bara säga att du gör rätt. Är så viktigt att låta världen vara liten innan den kan bli stor. Och mutan är kanon

Vill bara berätta också att vår dotter har alltid varit reserverad när vi träffat andra/varit borta/i parken. Vi har sett till att skydda henne (på rätt sätt, dvs inte bekräfta rädslan) och låtit världen vara liten. Vi har gjort väldigt lite saker och är mest hemma på dagarna och ute så klart. Nu är hon 2,5 år och nu har det helt plötsligt hänt något. Hon leker med andra barn i parken (barn som hon aldrig sett förut). Och "vågar" (hittar inget bra ord) mycket mera. Och jag är så glad så här i efterhand att vi låtit henne få vara som hon är och sett till hennes intressen. Har ibland fått höra att hon behöver träffa fler barn Mig gör det inget om hon hade varit reserverad i 10 år till men det är roligt att se att nu är hon faktiskt intresserad av det själv.

Jag har sagt att hon får presentera sig för de andra barnen. Så ibland säger hon "hej jag heter vilma vad heter du?"

[LindaVega]

Tack alla för råd och synpunkter

Tror också på mutan- helt klart även om jag är dålig på att vara påhittig då det väl gäller. Tack för bra tips kring det.

Det jag har märkt på Vega den senaste tiden är att från att ha blivit lite mer mer "oreserverad" ( efter 1 årsdagen ungefär) helt plötsligt blivit MER "reserverad" Men jag misstänker att det har en del med förtrotsen att göra, såsom AW skriver. Jag tror inte hon kommer slänga sig om halsen på nya människor framöver, men behöver kanske inte gråta varje gång heller

Jag tycker nog att jag har en avslappnad attityd kring detta, det är bara efteråt tankarna kan komma ( om att hon får för lite umgänge tex) Och precis som du skriver Sarika, omgivningen är ganska snabb på att berätta att hon mest är hemma med oss och antagligen träffar andra barn för lite. Jag vet vad jag själv tycker i frågan, men man blir ändå osäker stundtals.

Det roliga är att med de människor hon lär känna, är hon otroligt öppen med. Det tog låång tid innan hon släppte in farmor och farfar helt, men nu umgås hon obehindrat med dem, har sovit över flera gånger utan problem Blir jätteglad så fort de kommer på besök osv.

Kram
Linda