Vi har en flicka på två år drygt. Hon hade kolik så de första tre månaderna skreks det ju en del, men så en kväll när hon var ganska precis tre mån somnade hon helt plötsligt själv i sin säng och sov till kl åtta morgonen efter! Det fortsatte hon sedan undantagslöst med. Jag överdriver inte.
Så när hon är 18 mån kommer lillebror till världen. Han saknar kolik, och tydligen också sömnbehov.Men eftersom han sover ganska mycket på dagen och är glad och snäll när han är vaken så gör det ju inte så mycket att han är vaken i prncip hela natten.
Vaken, glad sällskapsjuk.
Storasyster sover fortfarande gott om natten de första fem sex månaderna. Problemen för henne har börjat nu.
Lillen är sju mån. Oftast somnar han bra på kvällen i sin säng, men sover bara ca två timmar innan han vaknar första gången. Sen är han vaken minst en gång i timmen hela natten.
Han lägger sig kl 8 och vaknar första gången kring elva tolv.Vid sju ger vi upp och stiger upp med han. Detta sömnmönster har han haft sen han föddes. Han äter inget på natten och har inte gjort på många mån.
Han har sängen i vårt rum och använder napp. På dagarna sover han oftast kring två timmar mellan kl halv tio och halvtolv.
På eftermiddagen är det värre. Blir oftast bara någon halvtimma timma, ibland en gång i bland två, och oftast på olika tider för han går sällan söva samma tid två dagar.Eftersom att storasyster fixade sömnen själv är vi helst ställda, och helt slut.
Som om vi inte hade nog så har nu storasyster börja komma gråtandes in till oss om natten.
Olika tider men oftast efter midnatt( hon lägger sig kl sju). jag vägrar ta henne i sängen så vi följer henne tillbaka till sin säng under mycket gråt. Ibland flera ggr under natten. Hon sover inget under dagen. Hon stiger upp vid sju halv åtta och sover i eget rum.
Vi behöver hjälp NU! Efter sju månaders total sömnbrist orkar våran lilla familj inte mer. Den enda som är glad är lillkillen. Oavsett tid på dygnet sitter han mest o ler. HJÄLP!HJÄLP HJÄLP!
Som ni förstår är inte problemet att barnen inte somnar, utan att dom vaknar.
Vi behöver hjälp NU! Ber om ursäkt om jag är i fel forum...
-
pippilottan
- Inlägg: 1
- Blev medlem: ons 13 sep 2006, 22:38
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Re: Vi behöver hjälp NU! Ber om ursäkt om jag är i fel forum
pippilottan skrev:...eftersom han sover ganska mycket på dagen och är glad och snäll när han är vaken så gör det ju inte så mycket att han är vaken i princip hela natten.
Han har sängen i vårt rum och använder napp. Som ni förstår är inte problemet att barnen inte somnar, utan att dom vaknar.
"Efter sju månaders total sömnbrist orkar våran lilla familj inte mer. Den enda som är glad är lillkillen. Oavsett tid på dygnet sitter han mest o ler", berättar du, och nu är ni "ställda och helt slut".
Men varför har ni ställt till det för er på det här viset
Här behövs enkla, lugna rutiner, som inte ska ifrågasättas av någon (allra minst er själva, om man säger
Lillebror sover hos er och vaknar en gång i timmen men äter inte utan "sitter mest och ler", oavsett tid på dygnet. Vad som än händer eller inte händer på natten så HÄNDER det saker, och detta noterar till slut naturligtvis även vanligen välsovande storasyster. PÅ NATTEN HÄNDER DET SAKER
Jag hoppas du förstår vad jag menar. Budskapet är ju: PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING, annat än att alla människor sover som grisar. Och små barn sover lite tidigare och lite mer än vuxna, därför att de ännu mer innerligen än vuxna behöver sin egen, goda, ostörda, sammanhängande nattsömn.
Problemet, kan man säga, är inte att de små barnen vaknar, för vaknar till gör alla människor under natten, du och jag också, även om vi vuxna vet att det fortfarande är natt, vänder oss och somnar om. Men de små barnen som vaknar till kan ställa frågor. "Är allt OK? Är det någon där, som håller koll på vargen? Vågar jag sova lugnt? Bevakar ni mina intressen? Vakar någon över mig?" Eller också frågar de bara helt banalt: "Är det morgon nu?"
Ni har svarat med stor underhållning för den lille, och den stora älsklingen har då fått det indirekta beskedet att på natten händer det en massa saker, tydligen, som man ju inte bör gå miste om, kan tänka. Säger om inte annat den rena nyfikenheten
Små barn gör som vi lär dem. Nappen är ett "strålande" exempel
Ta och kura dem bägge två, tycker jag
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022