Ja, det ända som fortfarande fungerar är sömnen, han sover som en stock och vill gärna sova ännu mer. Vi har utökat sömnen med en halv timme per dygn, så vi är tillbaka på 15 h per dygn trots att han är nästan 10 mån.Gnället jag nämnt om har övergått till gallskrik. Han skriker nästan hela sin vakentid, och det mesta kan utlösa tröstlöst skrik. Matning (absolut det värsta!), bad, att han lyckas ställa sig upp, att han lyckas sätta sig ner, att han inte lyckas ställa sig upp, att han inte lyckas sätta sig ner... ja... det mesta helt enkelt. Av de 9 h han är vaken skriker han säkert 7! (Detta är samma unge som bara för en stund sedan inte skrek över huvudtaget!) Att vara i famnen passar inte alls, men inte att vara på golvet heller. Vi brukar sätta oss på golvet med honom men det har ingen större effekt det heller. (fungerade ganska bra fram tills helt nyligen). Någonstans måste vi ha gjort fel!
Det verkar bara eskalera och bli värre och värre. 
Hur skall vi ta oss ur dethär? Är det fortfarande 8 mån ångest, eller vad har hänt? Kan ungar "fastna" i sin kris? Vi skall om ett par veckor resa tillbaka till USA och jag fasar för de omställningar som kommer med det!
Att jag inte är i mitt livs form pga av graviditeten gör inte det lättare, tack gode gud har maken ett tålamod som heter duga!
Råd mottages gärna!
Om inget annat "fungerar" här brukar jag plocka fram mina hemliga show, dans och teaterambitioner 
Ett plötsligt "häxvrål" följt av fånig dans (balett t.ex) eller härma olika djur. Knasiga sånger med hemmagjorda texter, klappa i händerna, stampa med fötterna, låtsas bli anfallen av gosedjur... 
Kittlas på fötterna, leka tittut med ett grytlock, ja allt du kan komma på som tar bort fokus från det som för tillfället är trist 
, ingen gravidmage alltså 
.