Attityden den spelar roll

[Sarika]

Hej vill bara dela med mig av vår erfarenhet.

Attityden spelar verkligen stor roll! Anna du har så rätt Har vetat det men det är lärorikt när man får det skrivet på näsan.

Vi har varit bortresta ca 2 månader i vårt "sommarhemma" (Frankrike) som vår dotter säger. Lilleman var 2 månader när vi åkte och är nu snart 4,5 månader. Min man tog bilen ned och jag flög 3 dagar senare med bårda barnen då de hade olika tider och det verkade jobbigt att bo i ett hotellrum med olika tider amning osv. I alla fall nu när vi skulle hem så bilade vi tillsammans, vilket tog 4 dagar. Lilleman och storsyster sover natt samma tid men har aldrig sovit i samma rum. Jag har alltid undrat hur det ska gå den dagen när de ska dela rum.

Hade tänkt lägga dem i samma rum när lilleman blir 6 månader men nu var vi tvugna att dela rum allihopa på väg hem. Allt från hotellrum till liten hytt på båten där knappt resesäng och vagn fick plats. I alla fall så gick de 4 nätterna galant De somnade så fint och stördes inte av varandras "aktiviteter". Storasyster som pratar innan hon somnar och lillebror som snuttar på fingrarna och jollrar mellan 6-7 innan han somnar om för att sedan väckas 07.30. Jag var så imponerad av dem båda så när vi nu kom hem så lade vi dem rakt av i samma rum. Började förbereda storasyster på lillebrors inträdande i rummet på bilresan hem.

Jag tror att om vi hade varit hemma där vi hade ett val så hade det varit jobbigt för mig för jag hade undrat och ställt tusen frågor om inte i ord så i kroppsspråk men nu var vi ju tvugna för hur skulle det annars gå? Vi kunde ju inte vara vakna allihopa natten igenom, vi skulle ju köra bil långt dagen efter så vi var ju tvugna att vara någorlunda utvilade allihopa för att orka med.

Det jag vill säga är och samtidigt peppa de som befinner sig där (dvs lägga syskon i samma rum) att det ordnar sig trots allt. Man behöver inte oroa sig så mycket och att attityden verkligen gör sitt till! Både Viggo och Vilma kände nog av vår attityd och gjorde det som krävdes. Det var nog vår "räddning" på introduktionen av att dela rum:D något som jag länge oroat mig för.....

[annawahlgren]

Härligt Och jag kan inte säga att jag är förvånad

Så enkelt är det alltså. Om bara Attityden av total Självklarhet finns på plats. Och det gör den ju, när man i all enkelhet måste göra en dygd av nödvändigheten, därför att nödvändigheten är vad som gäller

[kokos]

Underbar läsning. Vi ska väl ut och resa igen i november och då är detta bra att ha med sig i tankarna.

[anna77]

Hej!
Såg att er resning gick galant.
Jag ska efter bara en månad med SHNstart till England över en natt . Är smått nervös. Men av din resa att döma är det bara att jobba vidare med Attityden av självklarhet förstår jag? Men hur i all sin dar ska jag få min dotter att göra natt på flyget (vi landar halv tio)? Hon är för stor för egen vagga, och sitter/ ligger i mitt knä. Sen ska man böka sig av och vänta på vagnen. En liten bebis kan man ju hålla bekvämt i skön sovställning, men en 10-månaders på snart 12 kilo måste man ju flytta runt lite när man går? Hon är lättväckt dessutom. Även nu när hon ofta har sköna 12 timmarsnätter så blir hon ofta störd när jag går och tittar till för att lägga på täcket.

Tacksam för tips!
anna77

[Sarika]

Hej Anna
vi har rest mycket med vår dotter och hon har varit både liten och stor så att säga.

En resa vi gjorde var till Mexico hon var då 7-8 månader och resan tog 24 tim från dörr till dörr. Sista biten New York - Cancun var vi tvugna att ha henne i knät och det var då kväll och natt. Det jag gjorde var att ha henne liggandes i knät och sen fäste jag ett svart litet lakan från mina axlar så det hängde ned över henne. På det sättet tog vi bort synintrycken. Och sen höll vi på rutinerna oavsett var vi var dvs nattningen som den alltid görs hemma men då dock utan bad men hon fick plaska med vatten på toaletten (istället för bad). Det tog ett tag innan hon somnade det var mycket bök och frågor men jag höll fast och gav mig inte, visst jag satt inte så bekvämt men det viktigaste då var att få henne att somna. När hon somnat så lade vi henne på golvet men där fick hon bara vara en liten stund då resan var skumpig och jag var tvugen att ha henne i knät av säkerhetsskäl. När vi kom fram hade jag henne i famnen och sen när vagnen kom så lade vi henne där. Sen in i bil osv.

Men det viktigaste som jag ser det är att hålla rutinerna så de inte undrar en massa i onödan, inte prata med dem utan låtsas om som att de sover å dra ramsan som godag yxskaft om det behövs. Vakna till gör nog de flesta, det finns ju dock barn som sover hur som helst trots förflyttning men det gör inte vår dotter, hon har alltid varit lättväckt. Se det som en gång ingen gång. Ha mottot att hon ska " sova" eller rättare sagt ha möjligheten och förutsättningarna att sova men sen kan ni ju inte sova åt henne.

Det kommer att gå jätte bra Man får vara lite uppfinningsrik och se till att allt man kan tänkas behöva finns i handbagaget.

[Sarika]

Hej Anna
vi har rest mycket med vår dotter och hon har varit både liten och stor så att säga.

En resa vi gjorde var till Mexico hon var då 7-8 månader och resan tog 24 tim från dörr till dörr. Sista biten New York - Cancun var vi tvugna att ha henne i knät och det var då kväll och natt. Det jag gjorde var att ha henne liggandes i knät och sen fäste jag ett svart litet lakan från mina axlar så det hängde ned över henne. På det sättet tog vi bort synintrycken. Och sen höll vi på rutinerna oavsett var vi var dvs nattningen som den alltid görs hemma men då dock utan bad men hon fick plaska med vatten på toaletten (istället för bad). Det tog ett tag innan hon somnade det var mycket bök och frågor men jag höll fast och gav mig inte, visst jag satt inte så bekvämt men det viktigaste då var att få henne att somna. När hon somnat så lade vi henne på golvet men där fick hon bara vara en liten stund då resan var skumpig och jag var tvugen att ha henne i knät av säkerhetsskäl. När vi kom fram hade jag henne i famnen och sen när vagnen kom så lade vi henne där. Sen in i bil osv.

Men det viktigaste som jag ser det är att hålla rutinerna så de inte undrar en massa i onödan, inte prata med dem utan låtsas om som att de sover å dra ramsan som godag yxskaft om det behövs. Vakna till gör nog de flesta, det finns ju dock barn som sover hur som helst trots förflyttning men det gör inte vår dotter, hon har alltid varit lättväckt. Se det som en gång ingen gång. Ha mottot att hon ska " sova" eller rättare sagt ha möjligheten och förutsättningarna att sova men sen kan ni ju inte sova åt henne.

Det kommer att gå jätte bra Man får vara lite uppfinningsrik och se till att allt man kan tänkas behöva finns i handbagaget.

[annawahlgren]

Tack, Sarika - suveränt

"Även nu när hon ofta har sköna 12 timmarsnätter så blir hon ofta störd när jag går och tittar till för att lägga på täcket", skriver du, och här kan vara ett bra tillfälle att börja jobba med Attityden på allvar

Du ser ju själv vad du skriver, eller hur? Hon blir "ofta störd" Det är ingenting vi kan acceptera

Så stör henne inte

Vänta tills hon garanterat sovit i tio minuter (inte tjugo) och pila då in snabbt och tyst och lägg på täcket. Det märker hon inte - och du stör inte Du bara underlättar för henne att sova längre sedan, och skönt

Lyss till Sarika som ger fantastiska tips.

Undvik ögonkontakt, undvik prat, undvik störande synintryck, håll tider och rutiner, odla Attityden och för Guds och lilla barnets skull - skjut orosvargarna Du är inte nervös. Inte är du Du är säker på att det här blir fantastiskt för er alla Om än lite bökigt ibland men det är det ju att resa ändå, för oss alla

Din uppgift är att agera som om du verkligen visste precis vad du gjorde och varför - och allt i lilla barnets intresse, helt lugnt. Klistra inte din egen person på lilla älsklingen och ställ verkligen inga "frågor" där du söker bekräftelse från henne. Ta ledningen - i Attityden av totalt tveklös självklarhet

Det betjänar henne bättre än något annat.