Min egen mamma har alltid sagt att just ogonkontakt ar sa jatteviktigt for sma barn, att barn tolkar varlden genom deras foraldrar och behover kunna se deras ogon och ansikten for att veta om omvarlden ar OK eller om barnet behover oroa sig. Hon tycker att barnvagnar dar barnet sitter vant framat, utan mojlighet att kunna se in i sin foralders ogon, ar ett riktigt ofog.
Och nar jag ser sma bebisar i framatvanda vagnar segla genom varuhus utan nagon som helst mojlighet till kontakt med sina foraldrar sa tycker jag allt att hon har ratt.

Hur ska bebisen veta om gubben som bojer sig ner mot vagnen for att halsa ar laskig eller snall om hon inte kan se hur mamma reagerar pa honom?
Och, sager hon, gamla sjuksyrror vet att det basta sattet att halla en bebis lugn ar att se till att den alltid kan se mamma - och ser man en erfaren "babyhandler" halla i en lite orolig bebis sa nog marker man att de aldrig tar bort den fran mamma eller ens vander den bort, utan ser alltid till att peka pa mamma, visa att hon finns kvar och tycker allt ar som det ska, och haller bebisen vand mot mor.
