Han är fortfarnade snäll och go, och sover som en stock gör han både på dagen och natten. Men, men... Nu har han mitt i allt blivit väldigt gnällig och verkar ha det lite svårt med sig själv.
Tänkte först att det var tänderna som krånglade, men det är det nog inte. Det verkar vara en paus gällande dem efter att han fick 4 tänder på raken. Antar att det är 8 mån ångesten och då funderar jag hur jag egentligen skall hantera "gnället"?
I vanliga fall han jag inte gett mycket för om han varit gnällig en stund, men nu när det är gnäll från morgon till kväll, så är det lite annat. Hans pappa brukar sitta med honom på golvet i långa stunder, och det verkar fungera. Jag har gjort lite annorlunda, och försökt ta upp honom i det vad jag gör i stället, och försökt hålla vardagen så normal som möjligt. Dvs. jag har nog slagit dövörat till mer och med handling försökt säga att livet går vidare fast han "krisar" lite.Sedan var det en till grej, där jag VET att vi har klantat oss. Han blir såååå ledsen om man av en eller annan orsak måste ta någonting ur handen på honom. (Kanske något som han inte borde ha, eller så är det matdags el. dyl) Nu river vi ju inte grejer ur händerna på honom precis, men ibland är man ju tvungen att ta bort någoting av honom. Och jisses vilket liv det blir! Nu har vi kanske inte alltid varit så konstanta och ibland gett tillbaka grejen, eller ibland gett något annat i stället.
Dvs. motsagda budskap så det sjunger om! Hur lära alla tre av oss av med detta? "Tack" och "varsågod" leken?Det var inga stora problem precis denna gång heller, men en liten uppdatering om hur det går för oss om inte annat!
Ja just det; och det är en liten lillasyster till Skruttis som sparkar omkring i mammas mage, fick vi veta!
Tänka sig 
Oh, well... Tacka gud lär de börja skolan i USA och båda smeknamnen låter så fel på engelska att de omöjligt kan hänga mer DÄR. Att de sedan kanske heter Skruttis och Skruttan hemma är en helt annan grej!