Har läst på detta forum om många mammor som känner sig ledsna och förtvivlade för att de små älsklingarna är så förtvivlat arga och ledsna vid läggning. Jag hör också till dem som många gånger varit nära att ge upp för att man inte orkar höra gråten och frustrationen hos den lilla som så väl behöver sin sömn, men som inte verkar inse det själv
Nu har vi haft två, nästan tre "hemska" kvällar när lillan gråtit redan när pyjamasen kommit fram

Det sliter i mammahjärtat
Har fått många råd och tips om nattningen och så ikväll så gick det så underbart bra - inte en enda tår föll

Vi har haft svårt att få till "skrattet till go´natten" eftersom lillan genomskådat oss.. Våra försök till skratt ledde istället till en ihärdig gråt

Så istället för att locka fram skrattet har vi bara myst i soffan med vällingflaskan. Sen har vi småpratat och myst på väg till hennes rum. Där har vi nattat nallarna och sen lillan. Nu ikväll hade hon fullt upp med att peka ut var nallarna fanns (vilka mamma spritt ut just för att lillan skulle koncentrera sig på annat än sängen och gråten

) Nu ska vi sakta men säkert fokusera på skrattet
Kämpa vidare alla ledsna mammor
