Dålig viktökning och matvägran hos tre m&ari

[Gäst]

Hej!
ja det där med offentligheten kan jag verkligen förstå! Och varför utsätta sig för det nu när ni just haft det så tufft! Tänk, jag fortsatte länge att gå undan med Arvid när han skulle "tutta", till och med nu tycker jag det är lite jobbigt om storebror tjoar bredvid även om han inte alls behöver mjölken! Ni kan ju ta det i små steg, och du märker när hon är redo för det (och du..)!
Det där om fast föda: om hon inte kräks eller blir konstig i magen så är det ju ok att köra med lite "tillägg" i form av glutenfri gröt och större och större smakisar flera gånger om dagen. Det fick jag höra av BVC och läkare. Det är ju rent av bra att man börjar innan 6 månaders ålder ordentligt med "mat". Vissa menar ju att barnet "öppnar ett smakfönster" då och blir positiv till det nya. Minskar matvägran hos större barn att börja tidigt med mat!
Kul att det gått så bra för er. Jag ser tillbaks på vår jobbiga period med viss sorg, för jag tycker att så mycket tid gick förlorad och att jag skulle ha kunnat vända det tidigare om jag fått rätt stöd....Men det fick jag inte, inget konkret att gå efter i alla fall. Men men, vi har det så bra nu, så jag är ändå glad!

[wibbe2]

Hej! Det är Ingrids mamma som skriver och jag skall försöka sammanfatta tiden som varit och ge lite respons tillbaka om hur det går för oss. Bättre kan jag säga men heller inte helt enkelt är det med hennes mat eller att förstå sig på henne. Hon äter gröt 2-3 gånger dagligen, oftast är det morgongröten som slinker ned bäst ( 7.30 pip), därefter vid 13.30 eller vid 17.00 snåret. Hon är för trött för att käka gröt vid 19.30 strax innan sänggåendet trots att hon har sovit 45 minuter innan. Jag erbjuder henne nästan alltid bröstet i samband med gröten, men icke då. En gång av fem kanske vill hon ha en slurk efter gröten. Hon säger så tydligt nej och vill bara inte ha genom att vända bort huvudet eller rentav bli ledsen.

Men, alltså, hon ammar högst tre gånger om dan, inklusive nattmålet.I bästa fall blir det alltså på morgonen 6.00, vid cirka 13.00 och på natten cirka 02.00. Jag har varit rädd för att hon får för lite vätska men enligt Bvc så kan det räcka. Hon slurkar några minuter (dock alltid från ett och samma bröst, det vänstra, jag skulle heller aldrig våga pröva det högra om hon inte vill ha).

Alltså vad tror ni? Får hon för lite vätska sammantaget? Hon dricker några minuter åt gången från ett bröst cirka tre gånger om dygnet. Blöjan känns i och för sig ofta våt och bajsar gör hon minst en gång om dagen. Hennes viktökning går uppåt även om det inte är stora steg hon gör.

I påsk är hon fyra månder och sedan skall jag börja med små matportioner. Det kan ju inte vara bra i längden att bara få gröt, inte sant?! Hon verkar tycka om den kletiga konstistensen om man säger så.
Jag har slutat oroa mig eftersom det blir så körigt och så tråkigt. Jag måste lita på att Ingrid säger till och jag vill också försöka minnas denna tiden som positiv och behaglig utan alltför mycket skrik ( det är ju inte säkert att vi väljer att skaffa ett syskon heller). Jag kan känna igen mig i det som du Åsa B. skriver att lite av tiden gick förlorad när det var som jobbigast eftersom man bara ville ta sig igenom matvägransträsket. Det skall ju vara positivt och fyllt med skratt och lek.

Summa sumarum...det är bättre med oss... men riktigt kloka på Ingrids matvanor har vi dock ännu inte blivit trots ett tydligt matschema. På återseende!

"Ingrids mamma"

[wibbe2]

Hej! Det är Ingrids mamma som skriver och jag skall försöka sammanfatta tiden som varit och ge lite respons tillbaka om hur det går för oss. Bättre kan jag säga men heller inte helt enkelt är det med hennes mat eller att förstå sig på henne. Hon äter gröt 2-3 gånger dagligen, oftast är det morgongröten som slinker ned bäst ( 7.30 pip), därefter vid 13.30 eller vid 17.00 snåret. Hon är för trött för att käka gröt vid 19.30 strax innan sänggåendet trots att hon har sovit 45 minuter innan. Jag erbjuder henne nästan alltid bröstet i samband med gröten, men icke då. En gång av fem kanske vill hon ha en slurk efter gröten. Hon säger så tydligt nej och vill bara inte ha genom att vända bort huvudet eller rentav bli ledsen.

Men, alltså, hon ammar högst tre gånger om dan, inklusive nattmålet.I bästa fall blir det alltså på morgonen 6.00, vid cirka 13.00 och på natten cirka 02.00. Jag har varit rädd för att hon får för lite vätska men enligt Bvc så kan det räcka. Hon slurkar några minuter (dock alltid från ett och samma bröst, det vänstra, jag skulle heller aldrig våga pröva det högra om hon inte vill ha).

Alltså vad tror ni? Får hon för lite vätska sammantaget? Hon dricker några minuter åt gången från ett bröst cirka tre gånger om dygnet. Blöjan känns i och för sig ofta våt och bajsar gör hon minst en gång om dagen. Hennes viktökning går uppåt även om det inte är stora steg hon gör.

I påsk är hon fyra månder och sedan skall jag börja med små matportioner. Det kan ju inte vara bra i längden att bara få gröt, inte sant?! Hon verkar tycka om den kletiga konstistensen om man säger så.
Jag har slutat oroa mig eftersom det blir så körigt och så tråkigt. Jag måste lita på att Ingrid säger till och jag vill också försöka minnas denna tiden som positiv och behaglig utan alltför mycket skrik ( det är ju inte säkert att vi väljer att skaffa ett syskon heller). Jag kan känna igen mig i det som du Åsa B. skriver att lite av tiden gick förlorad när det var som jobbigast eftersom man bara ville ta sig igenom matvägransträsket. Det skall ju vara positivt och fyllt med skratt och lek.

Summa sumarum...det är bättre med oss... men riktigt kloka på Ingrids matvanor har vi dock ännu inte blivit trots ett tydligt matschema. På återseende!

"Ingrids mamma"

[Lindalou]

Hej
Dina bekymmer med mat och vikt är kanske över nu...? Min pojke var ofta jättesvår att få att suga på bröstet, låg bara och skrek. Så småningom (efter två mjölkstockningar) kom jag på att han var FÖR hungrig för att få ro till att äta! Jag hade inte BB då (tyvärr) men skippade fri amning till fördel för var tredje timme då gick det bättre. För honom var det även omöjligt att äta om han inte hade svovit ordentligt först, oavsett hur hungrig han var. Slutligen tog det runt tre månader innan han hittade sin viktkurva, som var en kanal lägre standardlinjen. Han föddes "för stor", en kanal upp, så det var ett av skälen till att han inte ville ha så mycket mat.

Förvirrande tid det där, hade aldrig hört talts om späda barn som inte ville äta! Beteendet med att skrika av hunger fast gröten stod framför honom behöll han länge men nu är han den på dagis som fröken varje dag kommenterar att han "äter så bra". Men smal är han fortfarande.

Jag tror verkligen på fasta tider, maten och sömen, inget duttande, fast det är nervigt när riktigt små barn inte vill äta.

Lindalou

[Gäst]

Hej Wibbe2!
Kul att läsa rapporten från dig! Jag har inte varit "här" på ett tag nu så jag har missat vad som hänt hittills.
Alltså det låter ju bra på det hela taget! Hon verkar ju gilla gröten, efter vad jag förstår. Och ammar lite, härligt. Vad jag inte förstod var hennes matschema. Äter hon inget mellan 7.30 och 13? Och verkar hon må bra eller är hon gnällig?
Jag känner verkligen igen allt du skriver! Arvid var extremt dålig på att dricka. Åt bara från vänster bröst....verkar vara högra som det oftast vägras på!! Pipmugg började jag introducera vid kanske 5 månader, men jag tycker du kan prova dig fram lite med det. Han drack dock alltid "ryckigt" nån klunk, inte förrän han kunde hålla i ett riktigt glas blev det kul att dricka!
BVC sa likadant till mig, att det var OK med vätskan. Det är ju trots allt kisset och allmäntillståndet du har att gå efter. Hur var det med flaska? Vägrar hon det också?

Det är ju bra att du börjar med lite annan mat nu! Goda puréer, frukt, majs, potatis...jag gjorde god jordärtskocka, morot, allt möjligt som han faktiskt gillade med smör och fetmjölk i. "The hard way" har jag lärt mig, eller tvingats till!! att titta på barnet!! När man har matångest som mor, hjälper det att kolla på barnet som antagligen inte mår så dåligt som man tror. Min kille är rätt lätt och har ingen glupande aptit, vilket jag tycker är jobbigt måste jag erkänna. Det var lättare med storebror som vägde 2 kilo mer vid denna åldern, som satt och tryckte i sig mat. Det är en mammas dröm, en fet unge som älskar mat! Det är så ursprungligt. Men lillkillen utvecklas precis som han ska och är glad! Det måste jag koncentrera mig på.

Och sen hjälper man barnet genom att inte skapa oro kring mat, inte tvinga, inte lura i, inte överkoncentrera. Servera, förvänta dig att hon ska äta, ta bort maten om hon inte vill ha. Som lindalou skriver kan det ju också bli pyssligt med barnets oro kring maten pga överhunger, eller övertrötthet...MEn där är det ju steget före som hjälper barnet. Att förutse och se till att det inte går så långt. Om det blir hysteri pga överhunger kan man bara gå ifrån bordet med barnet ett tag, ge lite småplock vid sidan av, och sätta sig igen när blodsockret "kommit igång".

Hon är liten och du kanske tycker det är jobbigt att hon inte ammar som folk..?? Det tyckte jag, kan jag intyga! Jag tyckte det var ett underkännande av mig som mamma, typ. Men det är bara mig själv det resonemanget handlar om! Barnet är ju bara intresserat av att må gott, och ha en glad mamma! Oavsett varifrån maten kommer!

Lycka till i fortsättningen och skriv och berätta mer!
kram från Åsa