Vaknar varje sömncykel

[annawahlgren]

Jag tänker då på stycket i BB där det står att 5-6 månader är en bra ålder att ta bort den och att inget barn över halvåret behöver napp. Men hur är det då vid 4 mån....?

Nej, det står: "Senast när den lilla är sex månader gammal, slänger du sedan nappen för gott" (BB 2004 sid 240) och på sid 328: "Vissa barn slutar av sig själva att använda napp. De glömmer bara bort den. Oftast inträffar detta i fyramånadersåldern i och med att sugbehovet avtar markant."

Det är inte bra att du är så osäker, nästan rädd. Lilla älsklingen behöver din säkra ledning. Det skulle du också göra i ett beduinläger (se Det psykiska välbefinnandet)

[pia-lotta]

Antonias mamma - läs om mina STORA vargar gällande 45 minuters sovpass under "nästan varja kväll" (mat, barnakropp) och lösningen under "sista dagsluren krånglar" eller nåt liknande skrivet av Renee under SHN-kur för barn under 1 år.

Min lycka kom när jag till slut la ut dottern i vagnen på balkongen.
Min analys säger att vi fastnade i ett "vagnträsk-min oro når henne överallt-för varmt i vagnen" stadie som nu har löst sig

[Antonias mamma]

Tack Pia-Lotta, men att lägga ut henne på f.m också hjälper knappast. Hon sover ju ute på e.m / långa luren, men det är samma sak då. Hon vaknar efter 45 min och ska vagnas om. Detta oberoende av om jag sitter och förväntar mig det eller storstädar och har nollkoll på klockan.

Jag har testat med att både vagna henne och promenera när hon ska sova ute. Oberoende om jag promenerar 15 min, 30 min, 45 min eller fast 90 min., så vaknar hon 5 min, efter att vagnen stannat, och ska vagnas till sömns igen.

Men vi kan ju inte ta itu med problemet och "backa" från vagningen innan nappen är borta, eftersom den nu just är en förutsättning för att hon ska somna alls (tack vare oss själva förstås ).
Vi kan inte genomföra någon kur så länge den är med i bilden eftersom vi då hela tiden måste in och sätta in den igen, istället för att bara ramsa. Så det är där vi får börja - bara jag uppbådat tillräckligt med styrka...

Blir ju inte lättare när ens egna föräldrar och andra säger att det är för tidigt osv. Jo minsann - själv hade jag ju napp tills jag var sex - och det kan knappast ha varit bara mitt fel

[Nette]

Jag tycker precis som Anna att du ska ta bort nappen inför en dagslur. Det gjorde vi och då blev det inte någon större kris till natten. Det kommer att gå jättefint ska du se.

Först när nappen är borta kan du egentligen ta itu med 45 minuters problemet. Vi hade helt samma problem med uppvaknande vid 45 min tills för ca 1 vecka sedan. Jag började då lägga Olivia ut o sova i vagnen vid den andra luren och hon sov plötsligt 2 timmar. Hittills har det fungerat. Visst kan hon vakna till men somnar snabbt om igen. Du har ju tredje luren som långlur men det borde väl inte ha någon betydelse En annan orsak till att Olivia sover längre är jag flyttat henne att sova i en äldre o rymligare vagn. Vår dyra nya vagn är redan för smal för en magsovare som var stor redan från födseln. Den gamla vagnen som vi fick gratis är bredare o säkert skönare att sova i. Du kan ju se om Antonia tycks ha det trångt i vagnen sin. Sover hon på rygg också i vagnen?

Du hade visst också samma sömnschema som vi: 45+45+3tim+30min+10,5 tim
Nu när jag fått bukt med långluren så har jag börjat göra upp ett schema som ser ut så här: 45 min + 2 tim + 45 min + 20min + 11,5 tim. Tror du att det kunde fungera hos er? Natten blir från 19.30 till 7. Jag undrar om 3 timmars långlur är för lång. Det är ju också lättare att genomföra en promenadkur om luren inte är så jätte lång.

Angående morgonvaknandet. Olivia vaknar ofta till vid 6 tiden och kan ibland tala för sig själv o skratta där i mörkret. Jag har valt att inte göra någonting och efter en stund tystnar hon och somnar om. Ibland är det bara någon minut hon är vaken, någon gång har det gått en halv timme där hon pratat på. Hon har ju hittills varit för liten för att ramsas så jag har därför valt att inte ingripa. Jag håller med Mammut Marias svar på den frågan.

[Antonias mamma]

Hej Nette!

Ja, vi har haft schema 45 + 45 + 3 + 45, men mitt mål har ju varit att få ihop de två första till 1,5 h. Idag satte jag ut henne (hon brukar sova dem båda inne) och då lyckades jag få henne att somna om efter 45 min, men det tog 15 min. och jag var väl ut 3-4 ggr. och lade in nappen igen... Men hon sov alltså INTE över skarvet ute heller.

Nu sover hon långluren. De första 45 min. har gått och vid skarvet var jag ut 3 ggr. och vagnade och stoppade in nappen igen. Hon somnar alltid om först - sen är det samma sak igen om 5 min.
Orsaken till att luren är 3h. är att jag inte vill väcka henne då hon en gång hittar den riktiga sömnen, utan låter henne sova ut, och då blir det alltid 3 h.
Jag ser helst att vi har bara 3 lurar för att inte hacka sönder dagen så mycket...
Beträffande promenadkur: Om hon ska sova hela tiden, så måste jag också gå hela tiden - och då är också 2 h. för mycket. (Hon vaknar så fort vagnen stannar om man promenerat.)

De två sista dagarna har den sista luren på 45 min. lämnat bort helt - det har varit omöjligt att få henne att somna och då har hon förstås varit övertrött innan nattningen. Förstår inte varför den har blivit ett problem nu också.

Vi har en stor vagn - tycker jag (Emmaljunga Duo Edge -05) - men kanske jag borde byta sovpåsen till en filt som hon inte är "instängd" i. Hon sover på rygg också i vagnen, men jag brukar lägga henne på sidan.

Du skrev att din dotter varit för liten att ramsas, men hon är ju bara 2 veckor yngre än min. Var går den gränsen - det har jag missat!?

Och ja, nappen måste bort först. Men hon har de två senaste dagarna sovit utan 2 ggr på dagen, då jag inte lagt in den igen efter att hon spottat ut den medan jag vagnat henne - men likväl är hon lika hysterisk i sängen på kvällarna om man dröjer med att ge den...

[Kantarella]

Hej Antonias mamma

Jag vill bara peppa dig att du inte ska vara rädd för att ta bort nappen.
Jag har gjort det på min dotter som är 4 månader nu i dagarna. Vi kurade henne inte utan ska vänta med det tills efter påsk då vi ska hälsa på släktingar den helgen. Vi kände dock att det blev ohållbart med napp då vi får sova så dåligt på nätterna och vid daglurarna vaknar hon efter varje sömncykel (som i vårt fall är 30 minuter). Jag känner igen det du beskriver på pricken. Jag har i veckor hållt på att försöka vagna över sömnskarven med väldigt olika resultat.

Nappen åkte i alla fall i förrgår natt. Efter det sov hon resten av natten. Igår på dagen sov hon hela tre timmar för första gången i hennes liv. Inatt sov hon från 18.45 - 05.30 utan att ens vakna för sitt nattliga mål som hon fortfarande krävt. JDet har gått över förväntan att söva utan napp. Visst har hon skrikit litegrann men det har definitivt varit överkomligt!! Jag är för tillfället en oerhört lycklig mamma som undrar om hon överhuvudtaget behöver kura sin dotter.

Summan av kardemumman:
Var inte rädd!!! Det är verkligen som Anna säger. Hon glömmer nappen om du gör det!

MVH Åsa

[Nette]

Angående ramsan så står det i shn-boken att man ska vänta till barnet är minst 3,5 månad innan man börjar ramsa. Här inne på forumet tycker jag mig också ha läst att man innan 4 månaders ålder ska ha större betoning på vagningen än på ramsan. Detta för att mindre barn söker ansiktet till rösten. Vi har dock kört in den bakvägen enligt instruktionerna i boken.

[Antonias mamma]

Kantarella / Åsa! Tack för peppningen! Nattade ni henne i vagnen eller sängen första gången utan napp? Hur lång tid tog det?

Ni är duktiga! Och som ska åka bort över påsk - det skulle jag inte klara när hon ännu är så här liten tror jag. Jag kommer mig knappt hem till mina föräldrar eller affärern utan att få dåligt samvete över att jag kanske rubbar hennes dag...

Såg du förresten att jag svarat på ditt inlägg "Hjälp inför uppstart" angående att vi hade exakt samma frågor, och att våra döttrar är födda samma dag!!!

[Antonias mamma]

HJÄLP!!! Jag förstår inte vad som har hänt!
Napp-problemet har vi ännu inte tagit itu med för ett nytt har dykt upp. Såsom vanligt vaknar Antonia 45 min efter att hon somnat, också utomhus, i vagnen. Hon somnar ganska snabbt om med lite vagning, men 5 minuter senare vaknar hon igen och är hysterisk och bara gallskriker. Detta kan upprepa sig upp till 5 ggr, och också t.o.m 20 minuter senare. Ibland verkar det som om hon inte ens är vaken, eftersom hon blundar vidare fast jag är där och pratar, försöker ge nappen osv. Vad har hänt? Först när hon öppnar ögonen lugnar hon sig.

"Små barn gör som man lär dem" heter det ju - men vad har vi gjort fel nu då? Drömmer hon? Är hon otrygg? Varför?
Idag skrek hon redan innan luren så fort hon såg vagnen, och jag fick börja med en vakenpromenad där hon fick sitta uppallad med en kudde för att först se sig omkring - att allt var lugnt. Bäddade sen ner henne när hon blev trött.

Anna? Någon?

[Antonias mamma]

PUFFAR!
I natt har vi fört bok över Antonias uppvaknanden. Hon är alltid klarvaken men somnar om så gott som genast då hon får nappen i sig tillbaka. Hon somnade 20.00, vaknade förstås första gången efter 45 min och totalt 12 ggr fram till kl.06.30. Det längsta passet hon sov var 2 h 14 min. Katastrof!
Jag fattar ingenting. Kan detta bara bero på nappen, då hon fram till 3 månaders ålder bara vaknade (och åt) 1 gg per natt?
För att inte tala om eftermiddagsluren, som de första 3 månaderna var 4-6 h lång. Nu är vi nere på 2 h och uppvak var 15:e minut!!!

Vid det här laget är man ju så trött att man inte vet hur man ska orka kura längre. Orkar någon peppa, ge råd eller komma med teorier angående hennes beteende? Jag kan inte begripa vad vi gjort för att "lära henne" detta...

[annawahlgren]

Kära nån, inte bryta samman nu Du har fått så fantastiska svar Läs och begrunda och ta till dig Du gör det så komplicerat för dig och DET är vad hon reagerar mot. DET är vad du "lär" henne - att allting är jättesvårt, att något är farligt och/eller fel. Hon blir ömsom förb-d, ömsom förtvivlad. Hon orkar inte ha det så Det skulle du inte heller göra

Med små barn måste man vara lätt på målet och säker på handen. Sin oro måste man helt enkelt lära sig camouflera. Jag brukade säga till mig själv: "Det där får jag ta hand om när jag blir ensam. Det där är MITT problem."

Du gör också misstaget att jämföra med hur det var förut - det kan man aldrig göra. Små barn växer och utvecklas hela tiden. Det är ju därför man t ex justerar schemat allt eftersom, likaväl som man köper större kläder Se inte tillbaka! Se till här och nu och FRAMÅT

Som det står i citatet jag gav dig ur Barnaboken, kan hon helt enkelt vara så TRÖTT på nappen som hon inte behöver längre eftersom hennes sugbehov avtagit markant, och därmed trött på att du envisas med att stoppa in den, att hon därför reagerar som hon gör. Ditt motiv är kanske inte acceptabelt för henne längre För du trattar ju inte in nappen gång på gång för att du tror att hon behöver den för att få sitt sugbehov tillfredssällt, som då inte skulle tillfredsställas av amningen (vilket gäller en del nyfödda... och då, och bara då, behövs napp) - utan du stoppar in den för att få tyst på hennes skrikande, eller hur

Och det är fel väg. Det är inte nappen som ska få tyst på henne. Det är du/ni, dvs ert lugnande i handling.

Och till det finns verktygen i Sova hela natten-kuren

Så liten hon är, kan hon som bäst vara i färd med att kräva av dig, ja, tvinga dig, att förenkla livet för er alla

Ty - hur var det nu Små barn ska njutas - och njuta själva

[Antonias mamma]

Tack Anna för att du klär i ord det jag är omedvetet medveten om... Att jag gör allt för komplicerat. Jag vet. Men hur ska jag förenkla det?

Kan du rent konkret förklara hur jag t.ex. ska göra när jag lägger henne i vagnen och hon börjar skrika? Jag tolkar hennes skrik som "Nej, jag vill inte sova ännu " och tänker "Jaha, då får du sitta upp och titta ut först en bit, sedan prövar vi att lägga dig igen". Är det fel alltså? Ska jag tänka´"Klart du vill, du vet bara inte om det, nu ska vi sova minsann!" ? Och sedan låta henne skrika en stund? Jag litar på min vagningsteknik - det är inget lullilull - men ändå skriker hon upp sig MEDAN jag vagnar.
Hennes beteende är det samma då pappa gör det - och HAN är verkligen inte komplicerad...

Ja, jag har fått fantastiska svar, det har du också rätt i. Nu gäller det bara för mig att får ordning på mig själv antar jag.

[annawahlgren]

Kan du rent konkret förklara hur jag t.ex. ska göra när jag lägger henne i vagnen och hon börjar skrika? Jag tolkar hennes skrik som "Nej, jag vill inte sova ännu " och tänker "Jaha, då får du sitta upp och titta ut först en bit, sedan prövar vi att lägga dig igen".

Där har du det hela i ett litet nötskal

Du tolkar hennes skrik som en missnöjesyttring. ("Vill inte"...) Men hon varken vill eller vägrar någonting, hon gör som du lär henne och som du STÅR för. Tolka i stället hennes skrik som en fråga: "Är det som det ska vara, det här? Vet du vad du gör när du lägger mig? Ska jag sova nu? Står du vakt? Eller kommer vargen och tar mig? Är det LUGNT, kort sagt?" Och då vet du också - nu, i alla fall, hoppas jag - vad och hur du ska svara. Inte med vacklan och tvekan och osäkerhet = vargen, för henne, och verkligen inte med inställningen att "vi prövar sedan"...

Förstår du

Ger pappa samma motsägande besked, dvs först lägger och sedan tar tillbaka, få han räkna med samma förvirring, hur cool han än är