Fortsätter på din tråd nu trots att jag bara ville skriva och berätta om hur dagen varit, med och utan napp. Insåg just att vi nog har det bra som aldrig behövt ha en skrikande unge i sängen!
Hade tänkt låta nappen vara kvar några dagar ännu, för att själv uppbåda den styrka som behövs för att ta bort den. Men då Antonia, som vanligt

, vaknade till ca 10 minuter efter att långa luren börjat idag, för att hon tappat nappen, gick jag ut och stoppade in den igen. Den kom bara ut gång på gång och till sist blev jag förbannad

och tänkte "slipp då". Jag vagnade henne sen i ca 15 minuter. Hon gnydde länge, men somnade - utan napp! Och sen sov hon bättre än på mycket länge.
Sista kortluren idag blev med napp eftersom mormor och morfar var här just då och jag inte hade möjlighet att börja bråka med henne då.
Men så nu när jag skulle natta henne blev det först till ingenting. Brukar lägga henne på sidan, men hon vred sig bara på rygg. Först gav jag ingen napp - då blev hon arg . Jag gav med mig, förstås

. Fick dock ingen ordning på henne - hon låg och flåsade, vred sig och spottade ut den gång på gång. Till slut sade jag ramsan vi har och gick ut. Tänkte att det tar väl 10 sekunder innan hon börjar gnälla och ska ha den igen då hon spottat ut den.
Satte mig utanför dörren och väntade... och väntade. Hörde hur nappen åkte ut. Hur hon jollrade lite. Smackade på tummen. Efter 20 minuter blev det tyst. Jag kikade in. Hon låg utfläkt på rygg, utan napp, och SOV! Och inte ett gnäll, inte ett skrik!
Nu har jag fått blodad tand, men tyvärr blir det kaos här imorgon då nio andra mammor kommer på träff till oss. Få se hur det går med lurarna då... Jag får förstås stå ute och vagna medans dom dricker kaffe...
