Vagningsträsket-hur komma ur det?

Nette · Inlägg av **Nette** » tis 28 mar 2006, 12:54

Tänkte jag skulle skriva o berätta hur det gått. Jag har kommit mig ur vagningsträsket men inte på det sättet som var avsett.

Jag började med promenadkur för att få dottern att sova morgonluren längre än de sedvanliga 45 min. Det gick bra, förutom att middagsluren då blev bara 45 min. Jag började inse att det är omöjligt att få henne att sova mer än 1 lång dagslur så jag gjorde till slut det "förbjudna": jag beslöt mig för att ge barnet friheten att sova sina dagslurar som hon vill. Det blev lösningen på alla problem.

Nu varierar dagarna lite men oftast ser sömnschemat ut så här: 45min + 45 min + 3 tim + ca 30 min + 10,5-11 tim natt. Varför ska vi tvinga in våra barn i scheman vi själva lagt upp

Om barnet godkänner det är det ju fantastiskt men varför kämpa med en t.ex. en lång middagslur om barnet vill sova den långa luren först under den tredje dagsluren och inte under den andra som det hör till ? Jag styr ju dagen genom att bestämma när morgonen börjar och genom att styra kvällslurens längd börjar också natten alltid samma tid. Som mammaledig är jag själv inte beroende av ett fast schema då man inte har saker som måste göras en viss tid varje dag.

Att följa barnets egen rytm under dagen underlättade i alla fall mitt liv. Ingen vagning mera och dottern är nöjd o glad och mamman likaså.

Inlägg av **annawahlgren** » sön 02 apr 2006, 18:36

Bara att gratulera

Om och när saker börjar vingla, kommer du att märka det och inse, efter en veckas ihärdigt vinglande, att något måste göras, och göra det. Då får du alltså styra upp det hela lite och befria barnet från "ledningen", om det nu är det hon ber om (och det brukar det vara, för små barn orkar inte bestämma hur saker och ting ska gå till här i världen hur länge som helst).

Men det MÅSTE inte bli så - det finns gott om barn som alldeles utmärkt kan leva med snart sagt vilken flexibilitet som helst. Riktmärket man har att gå efter då är barnets lugna förnöjsamhet, som så att säga ska vara ett grundtillstånd, inte "framstimulerat", om du förstår vad jag menar.

Så var beredd. Förr eller senare kommer hon att kräva av dig att du tar ledningen. Men det kan dröja underbart länge än

Antonias mamma · Inlägg av **Antonias mamma** » mån 03 apr 2006, 09:36

Nette - vår dotter är två veckor äldre än din och hon har exakt samma sömnschema! Jag har förgäves försökt få ihop de två 45-minuters lurarna på förmiddagen till 1,5 h., men det är omöjligt. Spelar ingen roll hur mätt hon är och hur jag vagnar!
Har inte hört talas om att den andra luren borde vara den längsta. Vad bygger den teorin på?
Vi skulle inte ha en chans att försöka svänga på det här tro jag. Någon form av naturlig rytm har de nog inbyggda som de vill följa, och jag anser att min uppgift är att hjälpa henne på traven med den. Ge henne möjligheten att sova då hon ska/vill osv...INTE att försöka svänga om passenhelt och hållet.

anna · Inlägg av **anna** » mån 03 apr 2006, 10:19

Hej Antonias mamma!

Jo, det är ju så att en långlur är bra att ha runt middagstid, eftersom den kommer vara kvar i flera år. Då kan det vara bra att den redan ligger där den "ska" för framtiden.

Men det viktigaste är att sömnbehover per dygn täcks!

kram anna

Antonias mamma · Inlägg av **Antonias mamma** » mån 03 apr 2006, 11:55

Ok, men spelar det roll om det är före eller efter lunch? För mig låter det nog naturligare med EFTER, och Antonia sover så här:

Morgon kl.6
Sova 45 min 07.30-8.15
Sova 45 min 9.45-10.30
Lunch
Sova 3 h 12-15
Sova 45 min 17-17.45
Natt 19.30-20

anna · Inlägg av **anna** » mån 03 apr 2006, 12:33

Ja, det är ju naturligare med ett långt pass efter lunch!
kram anna

Nette · Inlägg av **Nette** » mån 03 apr 2006, 18:24

Lilla Olivia sov ju tidigare den andra luren som långlur men efter att jag experimenterade med att förlänga morgonluren så blev hon säkert förvirrad och förstod inte alls att den andra sedan skulle vara minst 2 timmar. Det hjälpte inte att jag ändrade morgonluren till 45 minuter, den andra luren var o förblev kort i veckotal. Tills idag, då hon sov den i 2 timmar. Jag tror nog att det kan var dags för mig att ta ledningen igen och visa att den andra luren är den långa. Nu när hon visat att hon faktisk kan sova längre än 45 min.

Det kommer ju inte i längden att fungera med långlur på eftermiddagen eftersom vakenpassen kommer att bli längre o längre med tiden. Långluren kommer då att sluta för sent på eftermiddagen och då får man ju problem med natten. Det är iallafall min egen teori.

Antonias mamma · Inlägg av **Antonias mamma** » mån 03 apr 2006, 18:43

Oj, först nu såg jag att också du är från Finland, Nette!

Vi verkar ha lite mer samma inställnig här då kanske

Håller ju med dig om det du skrev tidigare, ang. att bestämma ver barnens rytm.

Nette · Inlägg av **Nette** » mån 03 apr 2006, 19:58

Hej Antonias mamma

Jag hade heller inte sett att du är från Finland men det är ju roligt att vi är flera som hittat det här forumet. Alla kommer med så bra råd och ibland har t.o.m. Anna själv tid att svara. Utan råden hade jag inte blivit av med nappen som du också verkar ha problem med. Det var så skönt att bli av med den, inte minst för mig själv då jag nu får sova hela natten.

Två nätter tror jag att vi måste vagna lite efter att nappen var borta. Vi tog bort den på dagen så det värsta strulet blev under en dagslur då det blev MYCKET vagnande. Lägg Antonia i vagnen till natten så är det bara att vagna. Vår Olivia ersatte genast nappen med sina fingrar så det var aldrig problem att få henne att somna. Nu smaskar hon på dem hela tiden. Jag hoppas ju att hon inte blir en tumsugare men ännu är det pekfingret som gäller.

Antonias mamma · Inlägg av **Antonias mamma** » tis 04 apr 2006, 19:51

Fortsätter på din tråd nu trots att jag bara ville skriva och berätta om hur dagen varit, med och utan napp. Insåg just att vi nog har det bra som aldrig behövt ha en skrikande unge i sängen!

Hade tänkt låta nappen vara kvar några dagar ännu, för att själv uppbåda den styrka som behövs för att ta bort den. Men då Antonia, som vanligt

, vaknade till ca 10 minuter efter att långa luren börjat idag, för att hon tappat nappen, gick jag ut och stoppade in den igen. Den kom bara ut gång på gång och till sist blev jag förbannad

och tänkte "slipp då". Jag vagnade henne sen i ca 15 minuter. Hon gnydde länge, men somnade - utan napp! Och sen sov hon bättre än på mycket länge.

Sista kortluren idag blev med napp eftersom mormor och morfar var här just då och jag inte hade möjlighet att börja bråka med henne då.

Men så nu när jag skulle natta henne blev det först till ingenting. Brukar lägga henne på sidan, men hon vred sig bara på rygg. Först gav jag ingen napp - då blev hon arg . Jag gav med mig, förstås

. Fick dock ingen ordning på henne - hon låg och flåsade, vred sig och spottade ut den gång på gång. Till slut sade jag ramsan vi har och gick ut. Tänkte att det tar väl 10 sekunder innan hon börjar gnälla och ska ha den igen då hon spottat ut den.

Satte mig utanför dörren och väntade... och väntade. Hörde hur nappen åkte ut. Hur hon jollrade lite. Smackade på tummen. Efter 20 minuter blev det tyst. Jag kikade in. Hon låg utfläkt på rygg, utan napp, och SOV! Och inte ett gnäll, inte ett skrik!

Nu har jag fått blodad tand, men tyvärr blir det kaos här imorgon då nio andra mammor kommer på träff till oss. Få se hur det går med lurarna då... Jag får förstås stå ute och vagna medans dom dricker kaffe...