Hej kära alla!!
Hälsan tiger still...så jag har visst glömt svara på sista inlägget här eftersom vi lyckades reda ut den fnurran hjälpligt till slut. Vi har och har haft 12 h natt och 1,5 h lur på dagen (19-07 och 12.30-14.00). Dock har vi utnyttjat marginalkvartar ganska ofta så jag tror hans behov ligger någonstans mellan 13,5 och 14 h per dygn.
MEN NU har vi verkligen ställt till det för oss!!

#-o ](*,) Jag har varit illamående pga graviditet och mannen har varit slutkörd pga att han fått sköta ALLT så det är inte konstigt men hur som helst har vi
1. Slarvat med schemat lite väl mycket (tror jag, blir rätt ofta typ en kvart/halvtimme fel med mat, sov etc).
2. HELT missat att han nu, snart 1,5 år, förmodligen gått in i någon slags förtrots (eller?!) och inte alls behöver få sin vilja fram hela tiden utan tvärtom är det dags att vi visar vilka som bestämmer och att vi fortfarande har full koll på tillvaron?!
Eftersom jag är så trött och har hormoner så orkar jag inte alls med min älsklingsplutt så bra och barnabokspedagogiskt som jag vill utan tappar tålamodet alldeles för ofta och det skäms jag jättemycket för såklart

. Jag blir tex GALEN när han får ilskna utbrott för att han inte får sin vilja igenom

och kan inte hantera det på rätt sätt. Mannen är mycket bättre på det. Tips till mig??
Tyvärr har ingen av oss kvar så mycket attityd till nätterna, och i natt var det helt sjukt! Tidigare har han ibland haft uppvak innan vi gått och lagt oss (som förut alltså) och jag har gått in och rättat till honom och det har räckt med EN gång. Men ikväll var det skrik var 5:e minut typ och vi stod helt handfallna. Sedan vid midnatt skrek han av och till SUPERARG i 1 h

och det som händer är att vi blir jättefrustrerade och som min man säger "vi har tappat koncepten, han har oss helt i sina händer". Han vet att vi ger oss och går in till slut, helt fel men efter att ha ramsat på alla sätt jag kan (vilket jag ju vet inte funkar på arg bebis, så varför gjorde jag det ens? ](*,) ) och dammsugit en bra stund mitt i natten så gick jag in och rättade till honom (la ner, gav snutten, täcket och en snabb solfjäder) och då somnade han faktiskt (TRÖTT).
Självklart accepterar vi inte det här men vi behöver pepp och Attitydhjälp, och tips på hur vi hanterar förtrots? Som vanlig trots som det står om i Barnaboken? Funkar det även på 1,5-åringar?
Sedan är han också ganska sen med att gå själv, går med stöd men inte särskilt många steg utan, så jag antar att utveckling är på G hela tiden nu. Prat kommer mycket också och dessutom är han just nu förkyld så visst kan det ha varit det som irriterade honom extra mycket i natt. Men ÄNDÅ ska han ju inte regera så här över oss.
Social delaktighet har han massor med pappan och halvmycket med mig, några bra tips förutom de uppenbara (tvätt, städ, matlagning)? Det bästa han vet är att dammsuga, och han är väldigt bra på det också. Rengöra kaminen klarar han typ helt själv bara man "ställer in honom" i rätt position. Utomhus försöker vi vara mycket men särskilt många timmar går inte pga kylan här i norra norrland.
Förändringar i livet är att vi nu delar på tiden, är hemma 50% var och alltså blir det långa dagar med typ bara pappa och bara mamma. Och att jag är gravid och låg på soffan i några månader gjorde honom nog ganska fundersam över tillvaron, stackarn. Och varför håller mamma på och spyr så mycket?!
Ojoj, SÅ pinsamt att behöva skriva så här och gnälla och visa alla mina brister, jag borde ju vetat bättre men så är det och nu behöver vi hjälp att styra upp det här!
Kram och tack alla gulliga!
Ylva
