Vagningsträsket-hur komma ur det?

Nette · Inlägg av **Nette** » sön 26 feb 2006, 11:41

Är ny medlem o söker hjälp av er andra kloka föräldrar. Jag har försökt se på tidigare diskussioner men har inte sett ett direkt svar på problemet vårt. Jag inser att vi hamnat i vagningsträsket. Vår lilla Olivia på 2,5 månader sover nog natten från kl 21 till kl 7. Under vargtimmen måste jag ge nappen en eller två gånger men annars går det fint. Problemet är dagsömnerna. Hon somnar vanligtvis snällt med nappen men vaknar upp efter 50 minuter. Nappen brukar inte få henne att somna om utan jag måste vagna. Hon tystnar efter några drag men börjar gråta pånytt när jag skakat vagnen. Jag tycker inte att jag vagnar för milt. (Har sett på sova hela natten videon). Jag hör att gråten är trött men somnar gör hon inte. Jag försöker att dra bara några drag i gången o skaka och till slut somnar hon under vagningen trots att det är frågan om ett par drag för stackarn är helt slut. För att sedan vakna upp efter 5-10 minuter igen. Så vagnar jag på nytt. När hon sen ska vara vaken är hon helt trött och gnällig för hon har ju sovit så lite.

Har någon ett tips hur jag ska komma ut ur vagningsträsket

Ska hon få gråta en stund före jag börjar kanske? Det är kanske ingen vits att ge nappen när hon vaknar upp under dagssömnerna, hur gör ni andra? Jag väntar tills hon är 4 månader med att ta bort nappen helt när sugbehovet är mindre för vi testade i två dagar utan den, vilket ledde till mycket gråt och sugande på fingrar som kom så långt in i munnen att hon sen kräktes. Om en och en halv månad har hon kanske bättre kontroll över handsugandet.

Jag hoppas det inte är försent att komma ur den här vagnigscirkeln.

lindborgskan · Inlägg av **lindborgskan** » sön 26 feb 2006, 16:42

Hej,

När jag började kura Theo vaknade han också efter 45-50 minuter på sina dagspass och ibland fickjag vagna honom tills han skulle vakna och ibland bara 20 minuter. Men jag höll stenhårt på tiderna han skulle ligga i vagnen hela sovpasset. Jag släppte alltid vagnen så fort han lugnade sig och gick därifrån ibland hann jag knappt ta 3 steg innan han var igång igen och jag fick vagna igen, ibland gick det 15 minuter tills det var dags igen. Men helt plötsligt hade han lärt sig och sov som en stock tills han skulle vakna.

Jag kurade honom när han var för liten för ramsan så jag vagnade bara.

Så håll ut det kommer sätta sig snart! och sen är det tyvärr dags att ändra schemat igen

/Jenny

Nette · Inlägg av **Nette** » sön 26 feb 2006, 17:43

Tack för uppmuntran. Jag ska fortsätta hålla på tiderna fast det känns lite hopplöst. Har just vagnat i en dryg timme, sen var det dags att stiga upp. Endast den längre mitt på dagen sömnen fungerar. Både morgon- och eftermiddagssömen slutar med vagning.

anna · Inlägg av **anna** » sön 26 feb 2006, 18:39

Hej och välkommen hit!

Ja, du verkar ha fastnat i vagnträsket...
Jag har själv varit i det...I mitt fall gällde det att vagna bort ett nattmål, men principen är ju detsamma. Jag mailade AW (då fanns inte detta forum), och fick följande svar, som jag tyckte var huvudet på spiken på exakt vad jag gjorde för fel. Läs, och begrunda, det kan säkert hjälpa även dig!

"Det är inte tal om att vagna 2 tim. eller 1,5 tim ”i sträck”. Du ska INTE-vagna längre tid än du vagnar, förstår du? Gå fram och tillbaka, stå inte kvar!! Titta på klockan: vagnar du en halv minut, ska du inte-vagna en. Förstår du?

Hon kommer annars att vänta sig att du ska stå där hela natten och vagna och vakna så fort vagnen står still. Hon ska somna med vagnen stilla. Det är vansinne att vagna i timtal!!!

Däremot är det riktigt att börja direkt, innan hon skriker upp sig.

Vid det här laget ska din teknik vara så pass effektiv att du varje gång får tyst på henne inom två minuter. ANNARS MÅSTE DU TRÄNA!!! Lär lathunden och/eller Barnaboken:Sömnen. Tyst och stilla, alltså – och då skakar du vagnen snabbt och bryter:sedan krånglar hon och bökar och du tittar på klockan, du ingriper PANG när hon börjar skrika och skriket INTE mattas av (detta är alltså påminnelsen, inte beskedet) utan stegras, då tar du i och får tyst på henne, o.s.v.

Du skriver ”oftast tystnar och stillnar hon efter 1-2 minuter och det är JÄTTEBRA. Beröm på dig! När hon sedan är igång igen som du säger, så FRÅGAR hon och det är bara att ge samma svar i evigheter, tills hon accepterar beskedet.

Nattmålet ska du ha vi exakt samma tid. Så hon kan ställa in sig. På samma sätt morgonen. Den ska börja samma tid varje morgon. En kvarts marginal högst! Se Lathunden. Ju fastare tider desto färre frågor behöver hon ju ställa!"

ALLTSÅ - gör uppehåll, vagna inte hela tiden, markera bara kort.
OCH - bort med nappen, den gör ingen nytta, ställer bara till det...
OCH - inför fasta tider, om du inte redan har det.
Och slutligen - kör du standardmodells-matning? Också det enormt viktigt för att säkerställa att hon är mätt och får vad hon behöver.

kram anna

Nette · Inlägg av **Nette** » mån 27 feb 2006, 10:28

Tack för svaret.
Jag kör standardmodell och har ett fast schema jag följer så mat får hon tillräckligt (drygt 1 l /dygn). Jag inser ju att nappen är en sömnstörare men har hon inte den så suger hon på fingrarna och kräks när de kommer för långt in i munnen. (Det hände idag igen). Jag vet inte om jag kan göra något åt det. Hon är ju för liten för att förstå vad hon gör. Med nappen somnar hon också till dagssömnerna och till natten, men utan den måste hon vagnas. (Det är prövat i 2 dygn)
Jag ska försöka att alltid gå från vagnen mellan varven men ibland hinner man inte ta ett steg så gråter hon igen. Jag är säker på att det ska bli bättre framöver när man märker att andra varit där man är nu men kommit vidare.

Nette · Inlägg av **Nette** » mån 27 feb 2006, 13:08

En fråga om nappen

I shn-boken står det ingen baby över 4 månader behöver den. Är det då ok att ta bort nappen på en som snart blir 3 månader om sugbehovet ännu finns där? Det kommer att betyda mycket vagnande också nattetid när vi nu bara ger nappen och hon sover vidare. Hur länge tar det innan de glömmer den och kan somna utan den? Vi prövade som sagt i 2 dagar med mycket gråt och vagning.

anna · Inlägg av **anna** » mån 27 feb 2006, 21:06

Hej!

AW skriver i Barnaboken att VISSA barn (sällsynt alltså) har ett ökat sugbehov. Man märker det på att de fortsätter suga frenetiskt under måltid, men blir irriterade om det kommer mat ur bröst/flaska.
Dessa barn behöver suga extra, men högst till 4 mån.ålder.
Hon glämmer den på några nätter. Och det är viktigt med DIN attityd också. Tror du att hon inte glömmer den, har du en osäkerhet, och det märker hon, trots att hon är liten.

I ditt fall är det ju lite svårt att råda, eftersom hon kväljer sig, och faktiskt spyr!

Men jag skulle TRO att om AW själv läser tråden, råder hon dig att ta bort den, och vagna.

Det är just det med vagningen, det är meningen att man ska gå ifrån dubbelt så lång tid som man vagnat. Ett växelspel. Då lär hon sig somna av sig själv, inte av själva vagningen. Vagningen ska bara göra att hon kommer till ro. Mellan vagningarna ska hon få reagera.

kram anna

ramlösa · Inlägg av **ramlösa** » tis 28 feb 2006, 10:16

Ta bort nappen om du tycker att den stör hennes sömn! Läs mina tidigare inlägg om nappen och min vånda inför att ta bort den. (Sök på min signatur så hittar du dem). Nu är den borta sedan en vecka och det är det bästa vi gjort för Joels del. Han sover gott på nätterna och nu börjar även daglurarna sitta.
Ge inte upp, kämpa på!

Nette · Inlägg av **Nette** » tis 28 feb 2006, 10:30

Jag tog faktisk bort nappen igår, nu för gott efter att ha läst flera inlägg om ämnet. Natten gick faktiskt bättre än väntat, hon vaknade kl 6 och jag fick vagna då. Jag övade också upp tekniken i går kväll i takt till AW på shn-filmen som jag spelade om o om igen. Jag utgår ju från att det är den rätta rytmen eftersom det är Anna själv som vagnar. Jag märkte att jag har haft en snabbare o kanske hårdare rytm än nödvändigt.

Det att man ska dubbelt längre uppehåll mellan vagningarna än man just vagnat var nytt för mig, så tack för tipset. Jag måste ha missat det. Jag har nämligen börjat vagna på nytt ganska med detsamma när hon börjat skrika på nytt, vilket oftast är 2 sekunder efter att jag skakat vagnen. Nu har jag tagit fram en klocka med sekundvisare så jag åtminstone dagtid kan hålla den tiden.

Nette · Inlägg av **Nette** » tis 28 feb 2006, 17:23

Angående det att ha dubbelt längre uppehåll än man vagnat: är det faktiskt riktigt trots att barnet skriker på för fullt. Om jag vagnat i t.ex 15 sekunder för att tyst på henne så ska jag ju vänta 30 sekunder tills nästa omgång, men eftersom hon börjar skrika så fort jag skakar vagnen så hinner hon på en halv minut komma upp i ett ganska hysteriskt skrik. Sen tar det ännu längre att få tyst på henne. Så är man inne i en ond cirkel. Så åt mej blir det inte kortare vagning för var gång som det borde vara. Första gången tystnar hon vanligen efter 3-4 drag men nästa gång krävs det flera drag då hon hunnit skrika upp sig.

Det verkar också som om hon till slut somnar under vagningen trots att jag försöker undvika det o sluta vagna genast när hon tystnar. För när hon äntligen blir helt tyst så kommer det nämligen inga ljud från henne efter skaket mer o då antar jag att hon redan sover. Det är ju svårt att veta.

Jag undrar vad det är jag gör för fel?

Nette · Inlägg av **Nette** » tor 02 mar 2006, 10:04

Jag är nog på väg att ge upp. Natten o middagsluren fungerar men både för- och eftermiddagsluren slutar efter 45 minuter. Jag får henne inte att somna om. Om jag kortar ner dem till 45 minuter så har jag 1,5 timme sömn att placera in någon annan stans o det kan ju bli lite svårt.

Någon skrev om en promenad-kur. Innebär det att om man gör en av dagslurarna till promenad så lär sig barnet sova över 45- minuters gränsen också när vagnen står stilla?

Hon har sovit 10 timmars nätter sedan lite på 2 månader så kanske man kan pröva utöka nattsömnen o lägga henne 1/2 timme tidigare o där få in lite av den förlorade dagssömnen.

Vagningen är det enda verktyget jag kan ta till då hon är för liten för ramsan.

Nancy · Inlägg av **Nancy** » tor 02 mar 2006, 10:25

Hej Nette

Ge upp

Till vad

Ni har ju så underbart fina förutsättningar med tanke på den långa nattsömnen. Finns bara en väg att gå och det är framåt

promenadkur låter vettigt. Trava över stock och sten för att "sätta" tiderna. I höstas var jag ute och gick 2,5 tim varje dag på långluren. Gjorde gott inte bara för Leias sömn utan även för viss extrastoppning på modern efter graviditeten

du behöver inte vagna tills det är knäpptyst. Lite gnöl/stök/bök kan barnet klara ut själv. Du vagnar för att "kapa topparna" och tänker sedan UT

genomför din egen idé om att lägga tidigare för natten. Utan oro, utan tvekan: "så här är det och det är precis som det ska vara" 8)

du kan smyga in ramsan redan nu genom att säga den lite i förbifarten på väg ut (jag brukade även säga den lite lätt då jag lade ner Leia i vagnen)

Lycka till, det här klarar du fint

Nette · Inlägg av **Nette** » tor 02 mar 2006, 13:24

Tack för ditt uppmuntrande svar NancyDrew.

Sedan vi tog bort nappen så har hon nu klarat 2 nätter i sträck utan att vakna. Eller vaknar nog men somnar om själv under vargtimmen. (Det är bara jag som ligger vaken o lyssnar i ett par timmar). Och som sagt 2,5 timmars middagsluren somnar hon till själv o klarar hela luren utan hjälp. Tack till er som uppmanade mig att lämna nappen.

Om små barn faktiskt kan känna av föräldrars oro så kan det ju spela in. Tankarna snurrar ju i skallen när man ska lägga henne: är hon nu tillräckligt trött för att somna, tänk om jag måste vagna för det funkar ju inte någo vidare, hur snabbt ska jag ingripa osv... Jag vet ju att osäkerhet är bannlyst men hur få intalat sig den säkerheten som behövs när det är det första barnet? Där har jag något att arbeta på.

Jag ska börja ta promenader under första luren. Det har bara inte varit så lockande hittills med -15 grader på termometern men vi går ju mot våren.
Eftermiddagsluren får bli kort om jag inte får henne att somna om med vagningen.

Nancy · Inlägg av **Nancy** » tor 02 mar 2006, 13:40

Nette skrev:Om små barn faktiskt kan känna av föräldrars oro så kan det ju spela in. Tankarna snurrar ju i skallen när man ska lägga henne: är hon nu tillräckligt trött för att somna, tänk om jag måste vagna för det funkar ju inte någo vidare, hur snabbt ska jag ingripa osv... Jag vet ju att osäkerhet är bannlyst men hur få intalat sig den säkerheten som behövs när det är det första barnet? Där har jag något att arbeta på.

Gissar att du har svaret i dina rader ovan

Lite pep: våga "testa" lite, hon minns inte för all framtid ifall du skulle göra "fel". Som någon på forumet skrev: "det är felen vi gör i tonåren som återkommer på terapisoffan"

Lita till din magkänsla och till din dotter. Bra kombination tror jag

härligt att nätterna utan napp funkar så fint

Inlägg av **annawahlgren** » lör 04 mar 2006, 11:36

Tack, NancyDrew

Det är lätt hänt att man fastnar i vagningsträsket men jag tycker det verkar som om du har kommit ur det nu

Skönt att nappen är borta! Pris och beröm

Hemligheten är att man hela tiden tänker UT och bort, inte IN och dit. För att bryta mönstret vagnar man kortare och kortare för varje gång och avhåller sig allt längre från att ingripa igen. Man får försöka lära sig att barnet måste få lov både att reagera och få en chans att lösa "problemet" själv

Det är inte förbjudet att skrika, gnöla, protestera, fråga en stund efter det lugnande beskedet; vi vill inte till varje pris få tyst få barnet ögonblickligen (EFTERÅT) eftersom det inte handlar om att små barn inte ska få yttra sig

Hysteri ska man inte tolka ovanstående som; hysteri är ett mycket allvarligt tillstånd som ingen människa, barn eller vuxen, någonsin ska tillåtas försätta sig i

Föräldrar av i dag, som fått veta att "barnet hör hemma vid sin mammas bröst" och att nappen finns (och ska användas) som tystande propp, tror ofta att minsta pip är detsamma som katastrof - hysteri. Det är det inte. Det är frågor respektive uttryck. De första ska ha betryggande svar, de senare vara i fred och respekteras

Och få ha sin tid.

Precis det behöver vi alla, innan folk ska ingripa och genast få oss på rätt spår. Vi kan lösa det mesta själva, om vi bara får tillåtelse att i vår egen takt komma därhän att vi är mottagliga för "tröst" och goda råd.