
Tack, NancyDrew
Det är lätt hänt att man fastnar i vagningsträsket men jag tycker det verkar som om du har kommit ur det nu

Skönt att nappen är borta! Pris och beröm
Hemligheten är att man hela tiden tänker UT och bort, inte IN och dit. För att bryta mönstret vagnar man kortare och kortare för varje gång och avhåller sig allt längre från att ingripa igen. Man får försöka lära sig att barnet måste få lov både att reagera och få en chans att lösa "problemet" själv
Det är inte förbjudet att skrika, gnöla, protestera, fråga en stund efter det lugnande beskedet; vi vill inte till varje pris få tyst få barnet ögonblickligen (EFTERÅT) eftersom det inte handlar om att små barn inte ska få yttra sig
Hysteri ska man inte tolka ovanstående som; hysteri är ett mycket allvarligt tillstånd som ingen människa, barn eller vuxen, någonsin ska tillåtas försätta sig i
Föräldrar av i dag, som fått veta att "barnet hör hemma vid sin mammas bröst" och att nappen finns (och ska användas) som tystande propp, tror ofta att minsta pip är detsamma som katastrof - hysteri. Det är det inte. Det är frågor respektive uttryck. De första ska ha betryggande svar, de senare vara i fred och respekteras

Och få ha sin tid.
Precis det behöver vi alla, innan folk ska ingripa och genast få oss på rätt spår. Vi kan lösa det mesta själva, om vi bara får tillåtelse att i vår egen takt komma därhän att vi är mottagliga för "tröst" och goda råd.