Dottern har sedan hon var mindre än två månader endast av sig själv sovit 30 minuter i sträck på dagarna. Det är alltså inget övergående "problem" utan hon har en inre klocka som är inställd på 30 minuters lurar på dagarna.
I dagsläget sover hon 19-07 (dock vaknar hon vid 06 och det är lite krångel att få henne att somna sista timmen, men det jobbar vi med).
Tidigare var hon vaken 2-2.5 timme och vilade sedan, men vid 6-månaders ålder märktes det en skillnad och hon är nu vaken 3.5-4 timmar i stöten utan problem.
Schemat vi har ser ut som följer:
07 - morgon och ammning
09.30 - mellis/frukost
10.30-11.30 - vila
12.00 - lunch
14.30 - mellis
15.00 - 16.00 vila
17.00 - middag
18.15-18.45 - ammas + välling
19.00 Godnatt.
Detta schema fungerade de två första veckorna. Dock vaknade hon, som vanligt, efter 30 minuter men har då varit trött och somnat om med liten buffning. Nu är det som att schemat satt sig, hon anpassat sig och så är 30-minuterslurarna tillbaka till fullo. Hon somnar inte om utan är verkligen pigg!
Jag har provat att dammsuga = visa att det rör sig i huset etc.
Jag har provat att promenera med henne i vagnen, buffat, sagt att det är vilodags osv. (inte allt på samma gång förstås, utan provat varje variant i perioder) men med samma resultat vilket är att hon vaknar efter 30 minuter.
I och med att hon sover så bra som hon gör på nätterna är det ingen idé att ta upp detta på bvc eller med kompisar för det är ett "lyxproblem" anser de. Jag ska vara glad och tacksam för att hon sover så bra på nätterna...
Men när jag kollar och jämför dygnsvila för henne i olika åldrar så har hon alltid legat ca. 2 timmar färre per dygn än vad som är rekommenderat här.
Som det är nu så har hon 12-13 timmar per dygn i vila och 7 månaders bebisar ska sova 14.5 timmar ungefär. Men ju äldre hon blivit ju mer har hon själv skurit ner på sömnen i och med att hon inte sover längre även fast hon är vaken längre. Ett exempel är en fredag hon var vaken 3.5 timme, inklusive babysim vilket de brukar bli trötta av. Hon somnade då hemma direkt (jag höll henne vaken på vägen hem) och sov 38 (!) minuter.
På dagarna är hon glad och pigg och gnäller egentligen inte ofta, utan mer om hon inte får vara med och det känns inte som det är av trötthet direkt.
Det är väl mest jag som börjar få slut på energi och känner att jag behöver egentid för att få laddning av mina egna batterier (känner mig hemskt ego... men det är så det känns
Är det ett lyxproblem? I och med att hon med hjälp kunnat sova längre periodvis har jag inte sett detta som ett problem, men nu när sömntillfällena på dagen börjar bli så få att det är svårt att kunna ändra schemat så mycket mer för att kunna hjälpa henne att sova längre så börjar det bli till ett problem. Hellre har jag henne sovandes en timme i sträck en gång på dagen än 30 minuter två gånger på dagen, men jag törs inte ändra för tänk om hon skär ner då till endast en 30-minuters vilostund per dag då....