Annektering efter hemförlossning?

[Irmasmamma]

Hejsan!

Jag har en fundering som jag tog upp i "Barnaväntan" för ett tag sen, men därinne är det tyvärr inte så mycket action, så jag klistrar in den här och hoppas på mer respons!


Vi väntar vår tvåa i oktober och pratar om att föda hemma. Dels för att det ska kunna vara så lugnt och tryggt som möjligt och för att kunna föda i vatten, men nästan allra mest för att storasyster så snabbt som möjligt ska kunna involveras i den nya familjemedlemmen.
MEN läste häromdagen om annektering i BB och blev lite fundersam över upplägg om man föder hemma.
Nån som har erfarenhet?
Det blir ju svårt för Irma att kunna vara i huset under själva FL och då kanske effekten blir motsatt mot vad vi vill, alltså att hon måste komma hem till mamma som har en okänd bebis där.
Vi har svärföräldrarna boende på samma gård, så hon kan såklart vara där, men det blir ju ändå inte hon som får vara hemma o "bevaka reviret" och göra ordning inför mammas hemkomst, som Anna skriver så fint.
Eventuellt kommer vi att ha en lgh i stan till hösten också, och då kanske vi väljer att bo där just då för att vara nära sjukhus OM nåt skulle hända...men då måste ju Irma definitivt vara borta hemifrån...
Så jag vet inte, kanske är den inte så bra som vi tänkt, den här idén?

Tankar någon?

[Sarisparis]

Hej Irmasmamma

Jag tror inte att Irma tar skada av att inte vara med. En förlossning är ju alltid lite oförutsägbar och jag tror att även om den sker pâ ett mjukt och lugnt sätt, sâ är det väldigt mycket att hantera för ett litet storasyskon bara att vara i samma hus sâ att säga. Här tror jag att Riktigt Rejäl Avledning är pâ sin plats, som att lilla blivande storasyskonet vara nâgon annanstans med nâgon hen tycker mycket om. Som födande mamma vill i alla fall jag kunna ha allt fokus pâ min kropp, ett storasyskon i samma hus skulle jag nog uppleva som en stressfaktor i just det läget.

Om ni känner att ni vill föda hemma sâ lâter det ju som en kanonidé att farmor och farfar tar hand om Irma och att de kommer över till ert hus sâ fort ni ger klartecken. Samma om ni väljer att vara i stan (jag skulle nog ha tyckt att det varit skönt att veta att sjukhuset fanns inom nära räckhâll OM nâgot oförutsett skulle hända ), det är ju inte nâgra superstora avstând det rör sig om sâ Irma kommer ju att kunna möta sitt syskon snabbt i vilket fall.

Jag har fött pâ sjukhus med mina och helt valt bort besök frân smâ storasyskon. Vi har fâtt âka hem efter ca 3 dagar varje gâng och det har inte varit nâgot trauma för de stora att mamma försvunnit. Dels har de ju informerats och peppats lângt innan, dels har jag varit noga med att ordna med barnvaktningen sâ att det är personer som mina barn känner väl och som jag har fullt förtroende för.

Annekteringen har varit helt underbar när vi väl kommit hem. Sist nu med Lillebror var det precis som Anna beskriver det i Barnaboken, en sovande liten lillebror togs om hand av de stora och fick finna sig att bli avklädd och undersökt - mycket lugnt och fint. Inte ett öga var torrt (och dâ var farmor och farfar och mormor och morfar pâ plats ocksâ ).

Jag tror inte heller att man behöver känna oro om själva Första Mötet mellan syskonen inte blir som man tänkt. Fâr de bara ta det i sin takt sâ är jag övertygad om att det blir kanon för hela familjen.

Lycka till med dina funderingar!

[Luvisen]

Här kommer en med mkt erfarenhet av allt som inte blir som man tänkt och läst.
Jag säger så här: gör preeeecis som ni tycker känns bäst för er som familj. Jag har sett lillastora Irma på videosnutt och det är glasklart för mig att jäntan är synnerligen skarp- hon kommer förstå och ta den lilla till sig hur det än blir. Det är jag övertygad om. Bara det får vara lugnt och hon får en chans att närma sig på sitt eget vis.

Och göra i ordning kan hon göra långt innan också om det finns ngt rum hon kan göra till bebisrum eller bebishörna som hon kan få greja med när helst andan faller på tillsammans med er. Och hos farmor farfar kan hon ju göra iordning bebispresent, vetja. Låter fantastiskt tycker jag själv.

All lycka med mötet!

[Irmasmamma]

Tack kära ni för fina svar

Ja, kanske jag inte ska göra det till alltför stor grej helt enkelt! Men det känns ju så otroligt viktigt att grundlägga syskonrelationen på ett bra sätt...men som ni säger, det kan man (eller rättare sagt DE) ju säkert göra på lite olika sätt!

[annawahlgren]

Kära Irmasmamma Föd på natten, helt enkelt. Inga problem Då sover lilla Irma. Nästa morgon, när du är pigg som en lärka (häller ur ) piffar du till dig, så att du ser ut som vanligt, och presenterar lilla bebisen som en Annekteringspresent.

Jag har varit med om en hemförlossning som extra barnmorska, eller doula, när en av mina döttrar födde hemma (i Italien, där det inte är helt ovanligt). Det var två små barn hemma - blivande storasyskon - som inte precis gick hemifrån. Men de fick inte vara med under själva förlossningen (i soffan ) utan togs om hand som vanligt (utelek, middag, bad, nattningsprocedur) av bl a mig. Nästa morgon presenterades de sin lillebror och var superlyckliga!

LYCKA TILL - det kommer att gå så bra

[Irmasmamma]

Tack kära Anna!
Såg först nu att du svarat!

Har funderat mer själv de senaste dagarna och kommit fram till ungefär det du skrev....så det hela kommer nog att bli så bra, så bra!

Om det blir på dagtid så tänker jag att Irma kan vara med bitvis om hon vill, men att hennes dag i övrigt blir normal, som du skrev, med utevistelse, måltider, nattning m.m med hjälp av sin kära farmor eller moster eller nån annan lämplig person.

Tänker på hur lugn och profylaktisk min förra förlossning var, och känner att om det blir på samma sätt nu så kan knappast varken Irma, jag eller lillskräpet ta skada av att hon är närvarande ibland!
Och att fördelarna med, och det naturliga i att föda hemma överväger eventuellt krångel med arrangemang m.m.

Och vi ser fram emot annekteringen!!!

Maken och jag ska träffa två hembarnmorskor nästa vecka och prata, ska bli jättespännande. \:D/

[annawahlgren]

Å, underbart, jag håller tummarna för att de är så fantastiska som du förtjänar, vilket är VÄLDIGT fantastiska

Och annekteringen kan inte bli annat än underbar med lilla Irma.

O:) O:)

[SusanD]

Jag minns när vi kom hem med Sigge, Emils lillebror, vi la honom på en filt på golvet och så skulle då Emil 2 år få besikta honom. I början var han föga intresserad utan fortsatte med att bygga tågbana bredvid lillebror. Sen gav han lillebror en tågbanebit och efter en stund började han pilla lite varstans och överallt. Intresserad men samtidigt så cool.

När lillebror började gråta tog Emil hans hand och skulle leda honom till mig så han fick tuttemjölk. Emils min när han insåg att hans lillebror faktiskt inte kunde gå är obetalbar, ett underbart minne på min näthinna. Han blev så förvånad och tyckte nog att den där lillebror var något defekt som varken kunde gå eller leka.

Jag fick hjälpa lillebror till tuttemjölken och Emil satte sig tätt, tätt bredvid och strök honom över huvudet, så där lugnt och snällt. När sen lillebror bara hackade på tutten och inte fick något tag tog Emil tag i huvudet och tryckte det på plats och vips fick lillebror tag i tutten och började äta ordentligt. Ba sa Emil och återgick sen till sitt tågbanebygge.

Kram Susan