Utmattad mamma behöver hjälp!

[annawahlgren]

JAG HAR FÅTT TILLBAKA MITT LIV!! Hela min tillvaro gick ut på att överleva. Jag hade ständigt dåligt samvete. Mitt älskade barn var grinigt, gnälligt och trött. Jag ansträngde mig för att stimulera den lilla men jag gjorde allt mekaniskt utan känsla och sömn var det enda jag tänkte på. Eftersom hon under en månads tid vaknade var 20e minut under hela natten hade jag och min sambo separata sovrum så att han skulle orka gå till jobbet. Hela vår tillvaro, som kunde och borde ha varit så underbar, var bara en tid vi ville få överstökad så fort som möjligt.

Nu NJUTER vi! Jag har tänkt flera gånger den här tiden sedan kurstart att jag ÄLSKAR MITT LIV! Jag vill ha en massa barn och jag ser numera fram emot att morgonen ska komma så att jag får umgås med mitt fantastiska barn! Jag kan inte tacka er nog!

Jag kommer säkerligen återkomma med fler frågor (läser dessutom på forumet varje dag), hoppas ni inte tröttnar på mig!

Tröttnar Kära, kära Gabriella Man kanske kan tycka jag borde vara blaserad efter att ha hört så många solskenshistorier som jag ju ändå har, under 30 års tid, men tro mig, jag storgråter när jag läser din. Av renaste glädje, lycka och rörelse. Ett till litet barn som får sova, en till mamma som ÄLSKAR SITT LIV och njuter sitt lilla barn och vill ha fler, en till familj som lever ett liv värt namnet (drygt ) Jag vill tacka DIG, som låter mig uppleva detta. Igen. Och för första gången. Igen.

Och kära TorsMamma Vilka pärlor här finns, vilken sagolik hjälp och ledning du gett =D> Då är det inte jag som ska ha äran. Det är DU =D> Och Gabriella själv =D>

Och lilla söta nöjda fina Ella, peståss O:)

Kära Gabriella, sprid nu ordet för fler förtvivlade, snart icke mer förtvivlade, föräldrars och små barns skull [-o< Skriv din berättelse på "Livet efter kuren - en uppuntran" till att börja med, så stärker du och peppar många. Och TACK för att du härjar med BVC så att de åtminstone mellan skål och vägg tipsar behövande föräldrar om SHN, i stället för att göra som farbror doktorn säger (=lämna spädbarnet att skrika / däcka spädbarnet med neuroleptika).

Tack alla som varit med på lilla Ellas underbara resa och välkommen tillbaka alltid, kära Gabriella Inte minst för att hjälpa andra behövande utifrån din numera högst beprövade erfarenhet och insiktsfullhet

O:)

[Gabriella01]

Kära Anna!
Jag blev så rörd av ditt inlägg att jag fick en tjock klump i bröstet.
Jag vet inte vad jag gjort utan SHN. Tack så hemskt mycket för dina fina böcker och allt engagemang för barnens sömn. Tack vare eldsjälar om dig och alla andra hjälpsamma människor här på forumet tror jag att många förhållanden räddas.
Jag kan helt enkelt inte tacka er nog.

Jag har givetvis rekommenderat den här boken till ALLA jag pratar med, med eller utan barna haha. Jag har beställt en bok till min vän som är gravid med tvillingar. När hon fick sitt första barn genomlevde hela familjen ett helvete liknande mitt och det slutade med att de i desperation genomförde femminutersmetoden. Jag vet att SHN kommer förändra - FÖRBÄTTRA - deras liv, precis som det gjort för mig.

Jag kommer hänga här på forumet även i framtiden för här finns många kloka människor med bra tips och om jag kan bidra med någon hjälp (trots min ringa erfarenhet) kommer jag göra det med glädje!

TorsMamma; tack för din klokhet och för att du vidarebefordrade min hälsning till Anna.

Hoppas ni alla har en bra dag! Jag önskar er alla en god natts sömn!
Stor kram!

[Manfred10]

Då smyger jag in ett till boktips till....

BARNABOKEN! Den enda bok du behöver i ämnet, har du den från början behöver du förmodligen inte läsa SHN sen.

[annawahlgren]

Tack, du kära

Jag kommer hänga här på forumet även i framtiden för här finns många kloka människor med bra tips och om jag kan bidra med någon hjälp (trots min ringa erfarenhet) kommer jag göra det med glädje!

\:D/


:thumbsup:

[Gabriella01]

Hej!

Hehe det dröjde minsann inte länge innan jag kom på fler frågor!

Min lilla skatt har sedan födseln sovit den långa luren ute, medan jag passat på att ta en promenad. Jag undrar hur känsligt det är att ibland ta luren i sängen? Det står ju i SHN att man tillslut ska kunna få barnet att sova varsomhelst och läggas av vemsomhelst men hur lång tid brukar det ta innan man vågar göra det? Anledningen till att jag frågar är att jag lade henne i sin säng för att sova den luren i förrgår eftersom jag inte kände för att gå ut och det gick hur bra som helst, hon sov sina 2 timmar utan problem. Men idag ställde hon mängder med frågor när hon skulle sova i vagnen igen. Hon vaknade var 5e minut i en halvtimme och frågade. Det var jag förberedd på så jag körde på som vanligt men då slog mig tanken att man kanske inte kan göra så ännu...?

Hon verkar känsligare och hon blev 7 månader igår så jag antar att hon börjar få lite ångest. Tror dessutom att hon är på väg att få sina första tänder (man kan känna konturerna på dem men de har inte "spruckit igenom" än). Hon drömmer mardrömmar verkar det som å då blir hon rädd men somnar direkt vid tillrättaläggande så inga verktyg behövs. Hennes reaktioner vid läggningen inne på dagen är kraftigare men jag tar det hela med ro då jag inser att det troligtvis beror på hennes mentala utveckling. Känns inte så smart att ändra plats på luren då, men ibland har man ju inget val..
Jag har läst mängder med trådar om detta men om någon vill ge mig några extra tips på vad jag kan vänta mig så mottager jag de tacksamt!

[mumintrollet]

Hej!

Och underbart att läsa att det gått så bra för er

Du kan ju ändå lägga henne i vagnen även om ni stannar hemma, om du har en möjlighet att ta in vagnen i hennes rum? Så sover hon alltid middag i vagnen oberoende var den är..

Jag kan bara tala om egen erfarenhet att vår dotter slutade vagnsova gott då hon väl fått korn på att sova i säng. Hon bökade runt något fruktansvärt då hon sov och vagnen blev snabbt för liten. Så hade hon också svårt att komma till ro, i synnerhet då hon inte var dödstrött efter en dåligt soven natt och då var det skönare att ha en säng att vrida sig i
Till en början tyckte jag det var bindande att sitta hemma då hon skulle sova, men så småningom började jag tycka att det var skönt att själv ta en paus. I synnerhet då dagslurarna bara blev två, och sedan en.

I Barnaboken hittar du fina beskrivningar om 8-månadersångesten och en massa tips på hur du bemöter denna mindre muntra fas.. Så mitt heta tips är att unna dig den i morsdagspresent

Kramar!

[Gabriella01]

Tack så mkt mumintrollet!
Det börjar bli svårare att söva henne i vagnen faktiskt. Vi har bytt till sittdelen (men den går att fälla till liggläge) men hon verkar inte sova lika gott ute längre. Är vi ute vill hon vara vaken å titta på saker, å det kan man ju förstå.
Det är kanske lika bra att flytta fagluren till sängen men jag frågade mest för att under sommaren är man nog ute hela dagen å då hade det varit skönt att slippa gå hem för att hon ska kunna sova. Å omvänt, om det regnar eller om man är sjuk kanske man inte har lust att promenera i två timmar...
Äsch, det är ju egentligen inget problem
Tack för svar, å barnaboken skaffade jag för länge sedan! Håller med om att den är kanon!!
Ha en bra dag!
Kram!

[Gabriella01]

* fagluren = långluren (skriver på telefonen)

[TorsMamma]

Häng över ett skynke över vagnen oavsett om ni är inne, ute, rör er eller inte är mitt förslag. Jag hade en tunn filt jag hängde över vagnen och resesängen osv... oavsett vart vi var visste alltid sonen att när den hängs upp så är det dags att sova.

[Gabriella01]

Hej på er!
Har inte kunnat vara inne på forumet så mkt för här hemma har vi full rulle! Nätterna funkar bra och dagarna jobbar vi på men på det stora hela har våra liv förändrats ngt så oerhört och vi njuter av det!

Jag har några frågor. I natt blev E förkyld å näsan helt igenkorkad. Vi fick gå in flera ggr å suga rent hennes näsa, vilket hon naturligtvis hatar. Det kunde inte hjälpas dock för hon kunde inte andas å då är det svårt att sova gott. Då har vi behövt lugna henne med att buffa men vi har lämnat rummet med ramsan innan hon somnat.

Det är ju inte länge sedan vi kurade å jag oroar mig för att detta kommer förstöra det vi byggt upp. är det ngn som har några tips på hur vi ska bete oss för att minimera detta? Vi har höjt huvudänden på hennes säng, använder näsdroppar, nässprej och nässug.

Hur strikt ska man följa schemat nu? Jag tycker hon borde sova när hon är trött så det känns som man borde vara lite flexibel med tiderna. Idag ska hon tex sova 12.30-14.30 men hon somnade kl 12. Är det ok eller tänker jag fel? Jag tänkte att man borde kunna styra henne rätt igen när hon är frisk. Hur gör ni andra?

Tack på förhand!
Med vänlig hälsning,
Gabriella

[Anna09]

Hej!

Trist med förkylningar, men tänk så här - att inget egentligen borde ändras bara för det. När ni går in för att fixa snoret, så gör det i mörkret om det går eller med ledljus från en hall utanför el likn.

In och ut med självklar attityd. Vår tjej hatade sugen också. Lugna med några klappar och smek, gå sedan ut med ramsan. Blanda inte in buffandet här tycker jag. Vårda verktygen tills frågorna kommer om sömnen.

För att ge extra sömn kan du lägga 30 minuter tidigare varje kväll tills skrotten är frisk igen. Annars gör ni helt rätt.

Om ni har en självklar attityd, lugnt och fint kommer inte något att bli förstört. Samma rutiner, samma tider och samma lugna fina svar så behöver du inte oroa dig alls. Oro är en stor bov.

:thumbsup:

[Gabriella01]

Hej Anna!
Tusen tack för så snabbt svar.
När jag läser vad du skrivit inser jag att du givetvis har rätt men jag finner det mkt svårare att ha rätt attityd här. Man vet ju själv hur det känns att vara riktigt förkyld å då brukar man vilja bli lite extra ompysslad. Jag kommer på mig själv med att tänka med hjärtat å inte med hjärnan. Hon kan ju inte sova om jag hänger över henne heller...

I vanliga fall har jag inte svårt med attityden och detta kommer lite som en överraskning för mig för jag vet alla logiska argument till varför jag gör deg jag gör men just nu när hon är sjuk så smyger sig oron på! Hur ska jag tänka för att mota bort oron? Jag vet att det inte är ngn fara, hon har inte feber eller hosta och verkar inte ha ont men nu blir jag plötsligt en hönsmamma! Inte bra!!

Jag tycker dock att hennes gråt inte låter som frågor utan snarare obehag. Hon kan inte slappna av eftersom hon har problem med andningen. Man märker att hon vill sova men inte kan få ro pga näsan. Än så länge känns det i a f som hon inte frågar men jag inser att det kanske blir så tillslut om jag inte går ordning på känslorna och ingriper på rätt sätt.

Med vänlig hälsning,
Gabriella

[Anna09]

Hej igen,

oro har jag haft mycket i mina dagar..... AW och andra kloka här har bånkat mig tillbaka till sinnesnärvaro igen... haha.

Det handlar inte om att du inte skall tänka med hjärtat eller kanske pyssla om lite extra nu. Men gör det på dagtid och preppa inför natten och lurar så mycket du kan!

Som ett exempel: Just nu ligger vår 4 åriga Sessa och har en grym torrhosta som gör att hon inte kommer till ro och somna... Jag vill inget hellre än att ta bort hostan, eller ge henne nåt som lindrar. Men där finns inget att göra alls. Annat än att hon har förutsättningar att sova, dvs ligger i mörkt rum och är i sin säng.

Men visst hade en annan del av mig velat ha henne i famnen här framför TVn tills hon somnar... Dock hjälper det ingen av oss.

Och vem är inte lite bökig av oss när vi själva är krassliga? När du inte hänger över henne utan gör ditt som du brukar visar du henne att det är helt okej att finna ro på egen hand utan att någon står där hos en, du visar att du är helt trygg med att hon bökar och frustar runt lite om man säger.

Det är också svar i sig. Du kan vara lite extra generös med att kanske ge henne extra positiva husljud att lyssna till, lite nynnande när du pysslar omkring, lite skön musik på stereon i ett annat rum... osv osv.

Var inte orolig - hon har det bra i sin säng och du tar fin hand om henne!

[Gabriella01]

Tusen tack Anna! Vilket kanon-svar! Attityden blev genast bättre!
Jag rensade hennes näsa noga å körde på med nässprej å sedan sov hon hela natten utan att ge ifrån sig ett enda knyst! Strålande!
Läggningen tog lite längre tid men hon var ju tvungen att fråga lite extra eftersom mamma tummat lite på rutinerna i ren svaghet
Jag hörde att hon vaknade 25 minuter innan hennes morgon å gick in å tig upp henne när det var tio minuter kvar. Hittade henne vid fotänden på sängen där hon satt fast i ena hörnet haha! Man vet aldrig hur man hittar henne numera! Hon kravlar å kryper å nattens ostörda sömn verkar ha givit henne nya krafter!
Tack för hjälpen!
Stor kram!

[Anna09]

Hej,

bara härligt att kunna hjälpa till. Tack för värmande ord.