Gabriella01 skrev: JAG HAR FÅTT TILLBAKA MITT LIV!! Hela min tillvaro gick ut på att överleva. Jag hade ständigt dåligt samvete. Mitt älskade barn var grinigt, gnälligt och trött. Jag ansträngde mig för att stimulera den lilla men jag gjorde allt mekaniskt utan känsla och sömn var det enda jag tänkte på. Eftersom hon under en månads tid vaknade var 20e minut under hela natten hade jag och min sambo separata sovrum så att han skulle orka gå till jobbet. Hela vår tillvaro, som kunde och borde ha varit så underbar, var bara en tid vi ville få överstökad så fort som möjligt.
Nu NJUTER vi! Jag har tänkt flera gånger den här tiden sedan kurstart att jag ÄLSKAR MITT LIV! Jag vill ha en massa barn och jag ser numera fram emot att morgonen ska komma så att jag får umgås med mitt fantastiska barn! Jag kan inte tacka er nog!
Jag kommer säkerligen återkomma med fler frågor (läser dessutom på forumet varje dag), hoppas ni inte tröttnar på mig!
Och kära TorsMamma
Och lilla söta nöjda fina Ella, peståss O:)
Kära Gabriella, sprid nu ordet för fler förtvivlade, snart icke mer förtvivlade, föräldrars och små barns skull [-o< Skriv din berättelse på "Livet efter kuren - en uppuntran" till att börja med, så stärker du och peppar många. Och TACK för att du härjar med BVC så att de åtminstone mellan skål och vägg tipsar behövande föräldrar om SHN, i stället för att göra som farbror doktorn säger (=lämna spädbarnet att skrika / däcka spädbarnet med neuroleptika).
Tack alla som varit med på lilla Ellas underbara resa och välkommen tillbaka alltid, kära Gabriella