Vi är nu inne på dag 8 i SHN-kuren och det har gått ett steg fram och två steg bak
Saken är den att i morse vaknade Guldklimpen drygt en timme före "morgon"...det har han gjort vid något tidigare tillfälle också, men lyckats somna om...i morse var det som förgjort! Jag försökte vänta ut honom eftersom han tidigare har lyckats somna om, men gnället/gråten gick i vågor och eskalerade allt eftersom. Jag gick till slut in och vände på honom till magläge och gick ut med en ramsa när mina tidigare ramsor inte hjälpte. Men det blev bara ytterligare gallskrik. Så höll det på tills det var dags att "väcka" honom. Jag och maken resonerade lite om hur vi skulle göra, vi ville ju inte rusa in när han grät som mest utan ville ju helst att han skulle somna om alt. lugna sig. Men det gick inte att vänta ut honom . Mina tårar rann på slutet och det kändes som att jag höll på med 5 min metoden
Så fort gråten gick ner lite i varv (när han hämtade andan) rusade vi in och hade glad uppväckning. Han var inte glad! Inte förrän han ammades och glupskt sög i sig som aldrig förr. Jag misstänker att han vaknade, låg och gnölade en stund, sedan tog det för lång tid att komma till ro och somna om varmed han upptäckte att han var vrålhungrig!!
Vad gör jag i ett sånt här läge?! Skulle jag ha ramsat så fort han vaknade till?! Det känns som att ramsan inte "tar"
Sedan strular ju daglurarna fortfarande, men nu är taktiken att han får sova utomhus så ofta som möjligt...vi får väl se om det funkar?! Tror att vi har vagnat och haft oss alldeles för mycket dagtid #-o .
Hälsningar från en något villrådig Hönsmamma, som trots allt kämpar för att hålla sin attityd av självklarhet
