Behövs hel kur?

[grabbmamman]

Hej igen!

Lite ny lägesrapport...
Jag har försökt i veckan som varit att inte överkoncentrera, för det har jag nog gjort...Men det har varit svårt då vår käre lille plutt har vaknat VARJE natt och efter mutter, mer mutter, rop som blivit skrik, fått sig en lugn ramsa, inte alls lyssnat på den omgående (som jag i bakhuvudet är van vid att man gör eftersom jag undermedvetet jämför med hur det var med kurandet av hans ena storebror). Efter en stund kan han tystna och då bekräftar jag honom, och som regel går han igång egen på den, och först efter ca en halv timme somnar han om. Ibland tar det ännu längre tid!

Jag känner mig bedrövad, för min känsla är att han ibland gråter sig till sömns. Jag vill verkligen inte att han ska skrika och gråta så mycket! En av nätterna, när han hade varit vaken i nästan en timme gick jag tillslut in för att lägga tillrätta och han var alldeles blöt i ansiktet och vid täcket av tårarna. Jag grät med kan jag säga...så tyst som bara gick...
Denna metod är ju vårt enda hopp om en välbehövlig sömn för alla, men är det verkligen normalt att fnurror pågår i två veckor på det här viset!?!?

Var gärna raka och ärliga nu med var ni tror problemet kan vara. Gör jag fel???
-Ja, jag går in ibland och lägger tillrätta, stoppar om och ramsar mig ut med hagel av svordomar från unge herrn. En gång denna veckan solfjädrade jag honom lugn, tills han började prata , inte riktigt min avsikt, sen var det ju sju resor värre för honom att somna för han verklade bli pigg!
-Superskrattar gör han inte innan han somnar, jag får verkligen anstränga mig att få honom att små flina istället för att gnälla precis innan läggning.
-Ute är vi både fm och em, men han är ofta frustrerad då. Jobbigt med alla kläder att krypa omkring med..
-Mer frustration över lag, tror att han VILL kunna gå, men kan inte, VILL kunna äta själv med sked men kan inte, VILL hänga med brorsorna uppför trappan men kan inte, osv...

Har ni bra tips på vad en liten snart ettåring skulle kunna känna vara lagom utmanande i social delaktighet?
Han brukar vara med vid diskhon, i kylskåpet (så fort den öppnas ), vid tvätten, dammsugaren...

Jag har ont i magen varje kväll nu för jag bävar inför att han ska skrika så, och min känsla är att jag inte når fram med lugn!
Det skär i modershjärtat!

Har ni ytterligare funderingar tas de mycket tacksamt emot!

[grabbmamman]

Inatt provade vi utan sovpåsen, och med ett tunt, tunt ullunderställ under pyamasen. Har hört goda resultat av det.
När han vaknade redan före ett och blev argare efter en kvart gick jag in för att känna temperaturen; kalla händer, stoppa om och ramsa ut. Arg!!!!
Sen tog det TVÅ timmar upp och ner innan han tillslut somnade. Ramsan gör honom vansinnig numera, är det för att jag ibland har gått in?
Behöver vi kura om?
Pallar inte en natt till i detta

mvh!

[ilindstrom]

Hej,

Låter som om ni kommit in i en ond cirkel. Jag skulle börja om kuren från början, för så här kan ni ju inte ha det.

Vad tror du om det?

Jag tror precis som du att han är frustrerad över att inte kunna vissa saker. Maten tänker jag att vi haft plockmat till våra små som det ätit med händerna, har funkat kanon. Min minsta har vi inte fått mata sedan 8 månaders ålder ungefär. Men ärtor, potatis, pasta, frikadeller, kyckling, fisk m.m. har glatt intagits med fingrarna.

Angående utevistelse så låter det som om det är tillräckligt och detsamma med social delaktighet.

Lycka till!
Ida

[grabbmamman]

Godkväll!
Finns det nån som har tid några minuter?
Ok, nu behöver jag verkligen reda ut det här en gång för alla !

Efter mitt senaste inlägg tänkte jag som ni oxå föreslog, att jag skulle kura om, men så den tänkta natten sov han sig tyst igenom (med undantag för lite för tidig morgon) och även några nätter därefter. Sedan dess har det varit 1-2 nätter i veckan som han har vaknat en gång, och då handlar det tyvärr inte bara om minuter innan han somnar om, utan det har som mest varit 3 hemska timmar! Det börjar alltid likadant, oavsett om han vaknar kl 22, 02 eller 04. Han skriker till, är tyst lite, muttrar, gnölar, försöker somna om, stönar för att han inte kan, börjar skrika mer, vi avvaktar, avvaktar, men måste tillslut ge en bestämd, hög ramsa som ofta gör att han lyssnar till kort och jag snabbar på med två söta bekräftelser i den pausen, men sen fortsätter han skrika kanske en halv minut. Sen kan han vara tyst i upp till tio minuter och hoppet överger mig inte i att jag tänker "nu somnade han iallfall om, härligt för honom"...
MEN så drar han i gång igen, och det blir värre och värre ju längre han är vaken. Tillslut är han jättelessen (vi kan då ha "diskuterat" i en timme, och jag går in, lägger tillrätta, han tystnar direkt men illvrålar som bekant när jag går ut...
Under senaste tiden håller det nu på att komma 4 tänder i överkäken, vi har gett alvedon ibland, någon gång bytt bajsblöja mitt i natten. Ja, men det har vi ju varit tvungna att göra... och jag har uppburit all kraft jag har kunnat för att ha attityd när jag efter de störande aktiviteterna ramsat mig ut, men mitt mod sviker mig fullständigt nu.

Det är bedrövelse att säga, men vi är ju inte i hamn med detta ÄN, efter 3 1/2 månad! Jag har läst massa andra inlägg som liknar detta och då har man gett rådet att läsa på 5 gånger till och kura om.
Gäller det här oxå? Just nu har jag inte kraften dock. Jag pallar inte kravet att det hänger på MIG och MIN självsäkra attityd i att ungen ska sova TROTS tänder eller vad det nu vara må. Under dessa månader har jag bara mått allt sämre. Kurningen funkade ju så bra med hans storebror, och att det nu bara går allt sämre (han var tillochmed lessen i 5-10 minuter vid läggning i kväll) gör faktiskt att jag känner mig väldigt misslyckad. Jag kan inte njuta av tillvaron eller barnen längre för allt kretsar kring att få alla att sova! Att JAG ska göra det, och är de trötta är det MITT fel. (Jag behöver väl inte tillägga att han väcker både den ena och andra med sina långa klaganden).

Jag orkar inte tro på att det ska funka för just vår lille prins, antagligen beror det på kombinationen hur han reagerar, omständigheter här hemma med två bröder till och min attityd, som som sagt har försvagats vecka efter vecka då jag irriterande nog ser att han inte svarar som jag vill!

Jag antar att vi får avbryta det här... men vad gör jag då? Hur jag än vänder och vrider på mig vet jag inte hur jag ska göra!! Jag orkar inte uppehålla attityd och analysera sönder mig om han har skrattat tillräckligt, varit ute tillräckligt, plockat i tvätten tillräckligt, och då får jag väl sakta men säkert försöka acceptera en sömn som inte är så bra som jag önskade!?
Eller?

Jag tycker verkligen att kuren och idéerna i sig är fantastiskt bra, jag vet ju hur underbart mellangrabbben har sovit med hjälp av den. Men frustrationen är total nu när mitt hopp stog till SHN men jag inte klarar av det!

Mycket Vänliga Hälsningar.

[klockan]

Hej ,

Du skriver själv så tydligt om hur du upplever att du tappat greppet och jag vet inte vad det beror på. Kanske behöver du deala med det först och sen komma upp på banan igen för att hitta strategier som passar dig/er

Vill bara säga att SHN inte är ett "måste", man gör ju som man vill . Sen är det givetvis så, att om man har kurat sina andra barn och vet hur skönt livet kan bli så är man förstås peppad på att få till det igen .

En sak har jag dock lärt mig, och det är att man är olika människa/mamma/förälder med vart ett av barnen och jag tror det påverkar JÄTTEMKT hur man tar sig an kuren (plus att BARNEN är olika individer de med).Jag har oxå 3 barn, varav 2 st är kurade (nr 2 och nr 3), och de 2 kurningarna såg helt olika ut och jag fick förhålla mig helt olika till barnen. Även efterspelet har sett så olika ut, eftersom både jag och barnen varit på olika sätt.

SHN-/BB-tänket är superbra, men det kräver att man är 110% med i matchen som vuxen , PRECIS som med allt annat som man förmedlar till sitt barn, vad det nu må vara Inte för inte som man brukar köra med klyschan "det som funkar för er är det bästa" . Mår man inte bra/känner sig stressad etc måste man lägga ner tror jag.

Jag kan tyvärr inte säga vad du ska göra för att komma igen, det vet bara du AW-forum finns kvar om du vill bolla här, inne i ngn av de andra forumen - Barnafostran eller Kackel, där kan man få mkt pepp kring tankar om det här med föräldraskap etc.

Kram
PS. Du är INTE misslyckad! Du har gjort det du har tyckt varit bäst för ditt barn och nu inser du att du behöver tänka om!

[Manfred10]

Hej!

Nej du är inte misslyckad! Vi kurade länge oxå känns det som... här är två trådtips om du vill ha lite läsning... kurningar som tagit lite längre tid... 8)

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 22&t=21744

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =7&t=23759

MEN så drar han i gång igen, och det blir värre och värre ju längre han är vaken. Tillslut är han jättelessen (vi kan då ha "diskuterat" i en timme, och jag går in, lägger tillrätta, han tystnar direkt men illvrålar som bekant när jag går ut...

Det här tycker jag låter som ett klassiskt "han har hakat upp sig och behöver hjälp att somna=liten KRIS" som kräver sin solfjäder. När du märker att det bär iväg åt det här hållet var inte rädd att gå in. Lägg honom tillrätta och håll solfjädern tills han somnar, han behöver nog lite hjälp på traven. Så skulle jag gjort i alla fall.

God jul! :santa: :santa:

[grabbmamman]

Hej!
Ett sent tack för era svar runt jul! Jag fick ”error” på datorn när jag skickade iväg mitt inlägg för snart två månader sedan och stängde uppgivet av datorn och orkade inte skriva om… Men uppenbarligen kom inlägget ändå fram. Så tack för tips och länkar!

Nu två månader senare har det som ni antagligen anar gått rent åt fel håll. Vi har varit så trötta, så villrådiga när sonen som jag tidigare har beskrivit kunnat vakna 1-2 ggr i veckan och INTE kunnat somna om (många uppvak klarar han av själv). Det har då inneburit 2-3 timmars vakenhet. Oavsett ramsa/låta vara/lugna med händer på och nu senaste veckan tagit upp honom till oss för att som så många säger ”det är ju det mest naturliga att ett så litet barn vill sova hos sina föräldrar och få lugn”.
Egentligen tror jag ju på att den egna sängen ger bäst sömn för alla, men osäkerheten har ju satt sina klor oerhört hårt. Nu står vi här och allt är etter värre. Han har senaste veckan vaknat VARJE natt, tagit 2 timmar på sig att somna om, inte blir det bättre hos oss, möjligen lite mindre skrik men inte mer sömn, är ILLARG vid läggning… Jag vet att ni inte är förvånade…

GÅR detta att ändra?
GÅR det att kura om med följande förutsättningar:
-Jag vill att han ska sova ute i vagn och som det är nu så vaknar han ofta nån gång mitt i och behöver lägga hela sovpåsepaketet på sidan lite och gunga om honom. (Det är ju så trångt med alla kläder!) Mig gör det inget att han på dagsluren gungas till söms/gungas om. Men påverkar detta förmågan att somna på kvällen/natten?
-Han har precis lärt sig gå, men kryper också fortfarande en hel del. Ute har han hela vinterhalvåret varit mycket frustrerad. Inte velat krypa eller utforska. Antagligen varit obekväm i alla kläder. Sitter helst i vagn, pulka eller gunga.
-Social delaktighet funderar jag också över. Han är som jag skrivit innan med i det mesta vi gör, men det är inte så att jag hela tiden försöker locka honom med att lägga potatisarna i kastrullen (han vill hellre ta upp dem därifrån;). Håller han på med en egen kastrull bredvid låter jag det vara så. Innebär det då för lite utmaning för honom?
-Ska jag byta ramsa för att liksom mer tydligt visa att vi börjar på nytt?
-Det som är osäkerheten i mig är att jag trodde att jag hade så mycket attityd som krävdes, men när han då hade dessa 2-3timmarspass utan att somna om så har detta skapat stoooora orosvargar i mig. Jag har då tappat kontrollen och inte kunnat förmedla lugn eftersom jag inte har förstått VARFÖR det tar en evighet för honom att somna om. Hur ska jag tänka…? Är det att mata sig själv med tankar att det går, jag kan lära honom att sova, han kan sova… Pepptalk helt enkelt?
-Solfjäder är svårt tycker jag, går det lika bra att jag använder buffning som verktyg om vi väljer att köra om?
Detta är lite funderingar jag har, för så här kan vi inte ha det längre!
Stort tack för att ni finns som bollplank!

[Manfred10]

Hej!

GÅR detta att ändra?

Självklart med RÄTT attityd och övertygelse! 8)

GÅR det att kura om med följande förutsättningar:
-Jag vill att han ska sova ute i vagn och som det är nu så vaknar han ofta nån gång mitt i och behöver lägga hela sovpåsepaketet på sidan lite och gunga om honom. (Det är ju så trångt med alla kläder!) Mig gör det inget att han på dagsluren gungas till söms/gungas om. Men påverkar detta förmågan att somna på kvällen/natten?

Du svarar nästan själv på frågan! han tycker det är för trångt och varmt i vagnen, han är ju stora karln! jag skulle rösta för lunchlur inne i sängen i stället och riktigt mätt i magen, maten nära inpå luren. Ni löser det som ni vill men hela pointen med kuren är ju att liten ska kunna somna själv, trygg, lugn och förvissad om att andra håller koll på verkligheten runt honom.


-Han har precis lärt sig gå, men kryper också fortfarande en hel del. Ute har han hela vinterhalvåret varit mycket frustrerad. Inte velat krypa eller utforska. Antagligen varit obekväm i alla kläder. Sitter helst i vagn, pulka eller gunga.

det blir nog bättre till våren. 8) Då han kan tulta själv, ta ut lära-gå-vagnen så har han nåt att stödja sig på.

-Social delaktighet funderar jag också över. Han är som jag skrivit innan med i det mesta vi gör, men det är inte så att jag hela tiden försöker locka honom med att lägga potatisarna i kastrullen (han vill hellre ta upp dem därifrån;). Håller han på med en egen kastrull bredvid låter jag det vara så. Innebär det då för lite utmaning för honom?

Du ska inte slå knut på dig själv för att få till det. Det ska vara basic och naturligt! Vad han än hjälper dig med så glöm inte att tacka så hjärtligt för hjälpen! Och använd handen om handen för att visa hur man gör. Kanske stoppar han ner 1 potatis och tar upp 5 men tacka ändå för hjälpen.

-Ska jag byta ramsa för att liksom mer tydligt visa att vi börjar på nytt?
nej, men byt attityd! 8)

-Det som är osäkerheten i mig är att jag trodde att jag hade så mycket attityd som krävdes, men när han då hade dessa 2-3timmarspass utan att somna om så har detta skapat stoooora orosvargar i mig. Jag har då tappat kontrollen och inte kunnat förmedla lugn eftersom jag inte har förstått VARFÖR det tar en evighet för honom att somna om. Hur ska jag tänka…? Är det att mata sig själv med tankar att det går, jag kan lära honom att sova, han kan sova… Pepptalk helt enkelt?

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... =7&t=20621
Scrolla i den här tråden! Här finns masor med bra tips, hur man hittar attityden, konsten att backa och skjuta vargar, olika träsk att inte fastna i, osv. Kolla oxå in tråden livet efter kuren! massor av pepp!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... f=7&t=2010

-Solfjäder är svårt tycker jag, går det lika bra att jag använder buffning som verktyg om vi väljer att köra om?

Det måste kännas rätt för er. Så stora karlar skulle jag dock hellre solfjädra. Han väljer ju sovställning själv antar jag och då brukar sidan vara poppis och då är det svårt med buff tycker jag. Solfjädern däremot kan man använda långt upp i pensionsåldern som Anna säger. 8)

Här finns några filmklipp att titta på.
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... lmer-start

Detta är lite funderingar jag har, för så här kan vi inte ha det längre!
Stort tack för att ni finns som bollplank!

Lycka till!

[grabbmamman]

Tack för svar!

Jättebra länkar du skickade! Det var verkligen talande för mig.
Vi håller på att peppa upp oss nu, jag och maken. Innan har jag drivit det hela själv, men nu känner jag att jag verkligen behöver hans stöd oxå!

Angående sova i vagn, så är det så att han är och har varit lättstörd i sin sömn hela livet. När vi periodvis har haft middagssömn i sängen har det varit svårt då storebröderna ofta har kompisar hemma och det är fullt liv på övervåningen. Han vaknar nästan alltid då och då har jag märkt att min attityd inte har varit hållbar när kompisarna stått och glott frågande när jag ramsat, eller låtit vara. "Men hallå, han skriker ju.." Éftersom middagssömnen ofta är utsatt för "andras blickar" så att säga känner jag mig själv lugnare med att ha sömnen i vagn som jag skrev innan. Men tror ni att den har för stor inverkan på att nattsömnen ska lyckas?

Rekomménderar ni att kuren startar från dag 1 eller 2 när vi kurar om?
Läste att någon sa att när barnen är äldre än 1 år kan man behöva stanna kvar på ex dag 2 i två dagar för att få det hela att sätta sig. Ska jag känna efter hur han reagerar eller hur tror ni?`

Tack så länge!

[Anna09]

Hej!

Den som känner bäst, ifall ni ska börja på dag 1 eller 2, är du/ni. Personligen hade jag börjat på dag 2, med att det annars blir överarbetat.

MEN, känn av honom! Viktigt är att du snabbt och självklart kan vara generösare med typ solfjädern OM hans frågor kräver det. Men då innan du ramsar, i vanlig ordning.

Bra att maken/sambon blir mer inblandad!

Du ska välja forumet för dagluren efter där du känner att du kan ge säkrast svar. Då blir också han mest tillfreds.

[grabbmamman]

Ok, ikväll körde vi igen, åhh så skönt!
Jag har känt en enorm frustration det senaste att inte haft någon linje att gå efter. Men maken har snart plöjt SHN-boken och jag har snart läst allt som går att läsa på hemsidan (förutom att jag läst boken 4 gånger) så vi är så glada för att ha tagit beslutet att det är detta som gäller!

I alla fall, storebröderna fick vara hos mormor inatt och jag och maken spelade fotboll utanför hans rum under glatt prat om hans jobb, trallallallaaaaaaa, och han somnade på 10 minuter. Härligt!

00.29 vaknar han med ett litet rop, tystnad, litet rop till, och strax efter hämtar andan för att skrika. Ger då en betryggande ramsa som tystar honom direkt och är tyst i 2 minuter. Börjar sedan gnöl-sura mer (känns igen…) och har under den senaste halvtimmen nu varit RIKTIGT arg. Jag har gått in 2 gånger och lagt ner med SNABB solfjäder, då tystnar han direkt, men ilsknar till rejält när jag ramsar mig ut bort till blommorna i rummet bortanför. Jag upplever honom mest JÄTTEARG nu. Pangar med händerna i sängkanten och klappar i händerna av ilska. Så fort han pausar och tystnar lite får han en mjuk bekräftande ramsa som han genast går igång på. Bra tänker jag, nu ska ramsan sätta sig ordentligt! Jag tänker stå i detta och ge honom betryggande och bekräftande på varje ansats till lugn mellan svordomarna. Men själva ilskan får han sköta själv. Tänker jag rätt?

Nu gav jag honom en liten tillrättavisning med ramsan för han sitter och klappar i händerna och vrålar. Tonfallet hos mig var; ”nähää du min lille vän , nu har du surat färdigt, varsågod oh lägg dig ner och sov i din skööööna säng.”
Tystnar efter en stund och får nu 01.08 mjuuuuk bekräftelse. Forsätter vara tyst 5 sekunder sedan morr igen. Kom igen bara grabben, du ska få samma svar av mig tills du flyttar hemifrån. ” Det är luuuuuuuungt här ute!”

En fråga nu… När han nu för 38:e gången direkt går igång på min mjuka bekräftelseramsa så fortsätter jag att säga färdigt den i samma mjuka ton, fastän han överröstar mig med sina protester. Hur gör ni?

01.17 Oaoooo, har nöjer sig med bekräftelsen i 15 sekunder innan han morrar igen. Det tar sig!
Nu låter han trött, inte så arg.
Jag har ju gett ganska många bekräftelser under den här timmen för jag tänker att jag vill just bekräfta hans tystnad att det är rätt för att kunna somna.

Tanken slår mig ibland med förundran över hans svårighet att somna om. Mängden frågor han har. Det är detta som tidigare slagit mig med häpnad och skapat frågor i mig eftersom det ibland har tagit 3 timmar innan han somnat om. Försöker att inte analysera varför han inte låter nöja sig, utan fokuserar mer att oavsett hur många frågor han har ska han få svar på dem!
Han reagerar precis som han tidigare har gjort , nu hör jag att han ligger ner och försöker somna, skriker till lite grann, tystnar igen..
01.37 väntar liiiite längre med att ge honom bekräftelse, han börjar gnälla direkt igen, lite tyst men nu skrik igen.
01.41 samma sak
01.45 tyst.
God natt!

05.22 vaknar han och får en pangramsa som han direkt surar över. Blir tyst efter en stund och får bekräftelse. Halvtimmen därefter är gapskriker han i några sekunder, tyst några sekunder, gapar igen och håller på. Känner att jag inte kan/ska göra något alls här. Han är inte förtvivlad så jag ska gå in och lugna med solfjäder, och det känns inte som nån ide att argumentera mer med ramsan. Han låter igång och arg. När han blev tyst 06.07 hade han ju inte hört nåt från mig på typ en halvtimme. Och jag gav heller ingen bekräftelse här. Det är väl mest störande i morgontimmen. Fråga/lite oro: Kände han sig övergiven? Skulle jag gett bekräftelse här för att verkligen pränta in ramsan?
Väckte mycket sömnig kille kl 07...

Dagsluren i säng, kom fram till att vi kör det framöver. Jättejättearg när jag lagt honom. Dammsuger lite, spolar i kranar etc, bekräftar vid tystnad. 7 minuter tog det tror jag. Vaknar efter 45 minuter av ett tjut från mellanbrorsan.
Lugn och fin nu, se det som tillfälle att ge tryggt besked oavsett oväsen utanför hans dörr… 25 minuter tar han på sig att somna. 2 nedläggningar med några sekunders buff tills han tystnar och sen ramsa ut. Vansinnig! Får bekräftelse när han tystnar. Gör ni det på dagluren också?

KVÄLL 2 Lägger fem i sju. Protest när jag ramsar mig ut men det håller bara i sig i 10 sek. Gnöl, tystnar får bekräftelse. Tystnaden håller i sig. Börjar göra goa ljud efter en stund. Pratar och sjunger några minuter innan han somnar. Det är väl glädjande!?!?! Åååå vad jag längtar efter att se honom njuta av VARJE läggning och alla sömnens timmar. Men vi är ju på väg!

Kommentarer?
Huja vad långt jag skrev.... sorry

[Anna09]

Tycker du att kommentarer, utöver din fiiiina - och korta - berättelse om kväll 2, är nödvändiga??? 8)

Lilla prinsens tacksamma emottagande av dessa nya svar är väl nog...

=D> =D> =D>

Fortsätt nu i samma anda - backa målmedvetet!

=D> =D> =D>

[grabbmamman]

Hej igen!

Nu får ni del av surret i min hjärna inatt

Vaknar 01.07 ramsas, ingen reaktion, tyst strax…. Surar. Rasas igen 01.24 tyst i en hel minut
1.26 arg och klappar i händerna igen… Får en bestämd ramsa lugnar sig lite men ej tyst. Fortsätter sura 01.36 får ev gå in och lugna…. nej ramsa vidare lite. Nu kommer tvivlen igen, har vinglat av och an i trappan in på toan, drar i gardiner och petar på blommorna. Bort med överkoncentration!
01.40 känner att stressen smyger på mig. NEJ, var lugn, vi ska få sova, positiva tankar och bilder. Vi är på väg. Förmedla LUGN TRYGGHET SÄKERHET: Sömn är något fantastiskt… Snart märker du det också lille vän… Jag vaktar här, och GUD och alla änglar vaktar här, inget att vara rädd för, det är alldeles säkert!
01.44 blir surlessen mer av min ramsa.
Åh, det är skönt att sova, vet det, du ska snart få känna det.
Å, mitt liv känns sönderhackat och förstört. Varje natt… så här ska det inte behöva vara… lille vän nu är det dags att sova!
01.56 går in och lägger tillrätta. Han tystnar bara mina steg hörs i rummet. Vill bli nedlagd. Jag trycker till lätt och ramsar mig lugnt sjungande ut. Han blir vråååålarg. Nu undrar jag. .HUR fortsätter jag. Han vill ja min närvaro där inne. Käre värld vad arg han är. Jag svarar betryggande (?) tillbaka. Han lugnar ner sig lite, men åååååååååååå detta känns svårt. Jag är osäker, men jag kämpar nu i mitt huvud för att ha lugn till min son,.. .
Just det ja… tänker nu på likheten med att jag faktiskt bestämmer när det är mat, hur tjuriga ungarna än kan vara då. Samma attityd nu. Det är natt och på natten sooooover man! Och NEJ du är inte ensam och övergiven. Lyssna på mina ord, hör på mina steg här ute. Jag har koll så att du ska få sova skönare än törnrosa!
Just det ja! Det är inte synd om dig bara för att det är natt. Du har det hur bra som helst i din säng. Det är bara att ta in det. Och nu ska du få veta ramarna för det här livet. Det första grundläggande är att man faktiskt sover på natten för att orka. Och JA, jag vaktar, hör du inte det på min röst, märker du inte det på vad jag gör?
Medan jag skriver detta lugnar du ner dig, fint. Bekräftar din tystnad med världsskön ramsa kl 02.09.
Du är tyst. Och nu, pratar du lite glatt för dig själv.. Jaja, gör det du, för du kanske kom på, precis som jag, att det är sova man ska göra på natten! Och det ska du berätta för din lilla gosehund!?

Pilong! En (förhoppningsvis två )poletter har trillat ner denna natt! Haha! God natt!

Pangramsa 06.10. Tyst till 06.57!

En fråga; Om han vaknar 06.35 och surar. Ska jag då bara låta vara fram till 07? Jag vill ju inte att ramsan ska kopplas ihop med att jag kommer in och tar upp. Har läst att många gör så, halvtimmen innan morgon händer INGET. Inte heller om man är jättearg/lessen?

Underbart med detta forum!! Ni får ursäkta mig men jag kommer skriva här tills allt sitter som berget. Denna gången ger vi oss inte!

[Manfred10]

Medan jag skriver detta lugnar du ner dig, fint. Bekräftar din tystnad med världsskön ramsa kl 02.09.
Du är tyst. Och nu, pratar du lite glatt för dig själv.. Jaja, gör det du, för du kanske kom på, precis som jag, att det är sova man ska göra på natten! Och det ska du berätta för din lilla gosehund!?

Just det ja! Hur var det med överkoncentrationen....? 8)

En fråga; Om han vaknar 06.35 och surar. Ska jag då bara låta vara fram till 07? Jag vill ju inte att ramsan ska kopplas ihop med att jag kommer in och tar upp. Har läst att många gör så, halvtimmen innan morgon händer INGET. Inte heller om man är jättearg/lessen?

Pangramsa får man här hemma och sen inget mer. Är man jättearg får man vara det ifred är man ledsen får man ramsan och kanske lite musik och tas upp en stund senare när man inte är ledsen längre. I annat fall gå in och gör GLAD morgon och le allt vad du kan i hans ställe! Chocka honom med lite tittut och plocka sen upp ur sängen och fortsätt vara glad som om han har sovit heeeela natten så skönt, så skönt!

Du är så välkommen att skriva här !!

Jenny

[grabbmamman]

Hej!
Ny glädjande rapport!
Läggningarna är glada! Tre hela nätter (om än tidig morgon) och tre hela dagslurar!

Det jag klurar på nu är de berömda mornarna..

De senaste tre nätterna har han ju som sagt sovit hela natten, och då har han därmed oxå vaknat tidigare, ca halv sex, och låtit ofärskämt pigg . Vi kör på strategin att pangramsa, om inte det hjälper gå in och göra sömntung, ramsa ut och sen låta vara. Har läst att vara konsekvent med detta en vecka och sedan utvärdera. Det ska vi göra, måste bara fråga lite.

Pangramsan har jag läst ska vara som en tvättmaskinslucka som slår igen. Ska den vara ganska hög i volym oxå`
När jag idag gick in (för att göra sömntung) efter dryga halvtimmens gladaprat (efter pangramsa alltså) som övergick i lessenhet kändes det ganska omöjligt. Går inte!?! Han ålar runt, håller jag hårdare blir han arg, lösare ligger han och jollrar. Efter en stund trycker jag till och ramsar mig ut. Blir arg! Närmaste halvtimmen låter jag honom vara. Inga husljud och inga ramsor. Han är arg/tyst i omgångar. Tar upp 06.45. Han är arg/lessen och sur en stund första kvarten efter god morgon.
Känns inte alls som att jag kan göra honom sömntung.
Hur ska jag tänka? Hoppas att det ger sig av sig självt denna vecka, men jag förstår att om han bara får till en omsomning skulle det hjälpa mycket .Men han låter så illa pigg bara!?!

Är dock såååå glad för dessa framsteg som har varit under denna omkurningsvecka. Fantastiskt! Tack för all support och bra länkar!