Hej!
Nu är det nästan två månader sedan vi började med kuren för vår minsting (som snart är stor; 11 mån! ) Det har gått upp och ner hela tiden vilket gör att jag nu vänder mig till er för att reda ut saker och ting!
I det stora hela har det funkat bra, han har somnat lätt på kvällen och på middagsvilan. Förmiddagsvilan har skett i vagn, vilket han inte gillar… men eftersom vi ofta är ute och rastar oss, med cyklar och allt vad det är för de två större så har det ändå fått bli så, och jag har inte kämpat med att få honom att somna själv i vagnen eftersom han dels inte gillar den och dels att vi är i rörelse under den tiden. Middagsvilan och kvällen somnar han givetvis själv.
Under kur-tiden har vi sett härliga framsteg, och nästan slagit oss till ro, när det efter 4-5 sköna nätter antingen kommit ett tidigt morgonuppvak, eller en förkylning vilket har gjort att jag kommit in i rummet med vargar och undrat om det blivit feber…
Sen några bra nätter igen, (men fortfarande ingen 12-timma, utan typ 11,5 innan uppvak) sedan kan det ha blivit ett helt otippat uppvak vid halv tolv på natten som han inte kunnat hantera själv (eller vi kanske inte har låtit honom klara det själv?). Då har det behövts ramsa och ibland tillrättalägg.
Förra veckan kändes stabil förutom lite för tidiga morgonar, men så förra och denna natten blev det oerhört tokigt! Vintertidsomställning vilket gav övertrötthet, förkylning och att han somnade i bilen på väg hem från kalas (vid visserligen ca rätt tid) men skulle ju läggas om när vi kom hem vilket han INTE ville… Han var skitarg/lessen i 1 ½ timme, och jag, ja vad gjorde jag…?
Jag klarade inte hans frågor, jag fick själv nästan panik och ville så innerligt bara vara i hamn med detta, men är ju inte det! Jag känner mig väldigt trött nuförtiden av olika anledningar och det gör att jag uppenbarligen inte orkar hålla den attityd jag bör! Och i ärlighetens namn måste jag säga att det känns så tungt att det hela tiden måste hänga på att jag har varit tillräckligt busig med honom på kvällen, låtit honom klafsa runt i vattenpölarna och varit dunder-socialt delaktig. Jag vet att allt detta är jättebra, men hur ska jag kunna ha attityden när jag inte känner att jag har den just nu?!?
Så vad gjorde jag? Jag buffade, ramsade, tog upp och hade mig i en enda röra. Helt knasigt, men jag mådde så dåligt av att han skrek, tänkte att det var ju vårt fel som hade låtit honom somna i bilen och att han sen inte kunde somna om. Tillslut lämnade jag över till min man för jag hade noll attityd och säkerhet. I natt sov han alldeles för lite, för han vaknade två gånger ytterligare, som han visserligen fixade själv, men sen var han vaken sedan 05.30.
När jag la honom nu på kvällen var han lessen (!!!) det har han inte varit på jättelänge, och han var verkligen väldigt trött…Jag fick ändå sista ordet efter 10 min ca.
OCH nu i skrivandets stund har han vaknat efter en halvtimme och är jättearg... BLÄ!
Min enda tänkbara strategi är att vi måste hitta tillbaka igen, men då undrar jag hur på vi ska vara med ramsan, hur mycket ska man lixom lära om och när ska jag backa?
Är mycket väl medveten om att han har fått alldeles för många olika besked när han har vaknat... suck...
Hur gör jag nu, ni kloka?
, född 110123, kurad juli 2011
.
Men andra natten höll jag mig utanför dörren och ramsade så inte inspringandet blev en vana.
