Han sover gott på mage i sin spjälsäng, i eget mörklagt rum. Han har sovit 12 timmarsnätter utan uppvak sedan han fyllde 3 månader och vi har aldrig kurat honom utan han slopade nattmålen av sig själv, med viss hjälp av diverse verktyg från mig
Dagslurarna funkar bra, när han väl somnat, precis som nätterna.
Problemet ligger i själva insomnandet:
Vid nattning inför natten har vi haft en hand på hans rygg tills han somnat, och endast buffat vid 'kris'. Dock känns det onödigt då han sällan skriker upp sig inför nattens läggning utan ligger där nöjt med min hand på sin rygg tills han somnar. Tar jag bort handen så börjar han sno runt och skriker upp sig, men jag har liksom inte lust att sitta där i allt mellan 10-45 min varje kväll när han ändå inte är ledsen. Tänker jag fel? Jag vill kunna ge godnattpuss och sen lägga ner och stoppa om/klappa om och sen kunna gå ut och jag vill ge honom möjligheten att hitta sömnen på egen hand.
Vid läggning på dagen har vi alltid haft honom i vagnen. Problemet är att vi har fastnat i vagträsket där vi vagnar honom till sömns varje gång för att vi helt enkelt vill att han ska somna så fort som möjligt utan skrik så vi kan återgå till vårt
Dessutom är han på väg att växa ut vagnen vid magsovning så en förändring behövs förr eller senare.Idag bestämde jag mig för att idag blir första dagen utan buffning/hand på rygg/vagning ända in i sömnen.
Förmiddagsluren gick helt OK. Vi la ner han i sängen och han skrek när vi gick ut, enligt honom 'för snabbt'. Jag avvaktade en liten stund för att se om skriket mattades av eller blev värre. Fick till slut gå in och buffa men det hjälpte inte för han var ju såklart förbannad så jag slutade och gick ut igen.
In igen efter en liten stund när skriket lät mer ledset än argt och denna gång kunde jag buffa honom lugn och tyst. Då slutade jag, och gick ut igen. Nytt skrik och samma procedur en andra gång. Detta var sista gången jag behövde gå in och lugna. Han bökade lite men hittade sömnen själv efter detta
Middagsluren var ett annat kapitel!
Tog nog cirka 45 min innan han lyckades somna, dock på egen hand!
Jag avvaktade vid varje skrik men fick buffa lugn och tyst med några minuters mellanrum hela tiden. Så fort jag slutade så skrek han upp sig igen på direkten, helt hysteriska skrik.
Jag vill verkligen inte vagna/buffa till sömns längre för vi märker att han 'kräver' det nu. Han är lugn och nöjd när vi vagnar, så fort vi slutar så början han gnälla och sedan skirka 'argt' och sen när vi börjar igen så låter han liksom ahhahhhaaaa i takt med vagntagen som om han njuter av det
Sammanfattningsvis eftersom det blev långt:
-Jag är rädd att denna, för honom, nya inlärningsprocess med att somna själv utan vår aktiva 'hjälp' kommer att störa hans underbara nätter på någon sätt, finns det risk att detta kan hända?
-Hur lång tid kan det tänkas ta innan han blir mer tillfreds med att 'lämnas' i sängen och somna själv?
-Har jag gjort rätt med att 1: avvakta när han skriker 'argt' och köra på med husljud. 2: gå in för att lugna men sluta när han blir lugn/tyst, ÄVEN om han skriker upp sig på direkten igen när jag slutar och lämnar rummet? 3: Upprepa ovanstående tills han till slut lyckas somna.
-Vi har ingen ramsa och har inte ramsat honom tidigare. Körde med ramsa vid middagslurens läggning idag men upplevde att den bara störde då han direkt lyfte på huvudet och började titta runt och skrika ännu mer (''vad tusan babblar mamma om''??
) Ska vi införa ramsa i alla fall fast den verkar störa mer än hjälpa nu i början?Oerhört tacksam för alla råd och åsikter om våra läggningar!!
Ber om ursäkt för mitt maratoninlägg, behövde få ur mig allt!Tack på förhand! /Mamma till L
:thumbsup: 
(säger mamma till hon som lyckades åla sig ur stora sängen, lång väg, förbi kuddar och hinder på sin ENmånadersdag 
) Bara en liten varning i all välmening...... 
Jag upptäckte minsann igår att han tydligen kunde åla bättre än jag trodde